I samband med att jag rensat ut min
mammas lägenhet har jag många gånger ställt mig frågan, ”Är
det här nåt?” (ja, det kändes logiskt att ta den på svenska).
En del ska sparas eller ges bort, en del ska säljas, en del slängas.
Men väldigt mycket hamnar i kategorin ”Kan det här vara värt
något?”. Det är sånt som saknar värde för mig, men kanske kan
vara intressant för någon annan.
Exempelvis uppläggningsfat i keramik
(det övergår mitt förstånd varför man inte skulle ställa
kastrullen på bordet) och elektriska husgeråd som i och för sig är
gamla, men som ändå funkar som de ska. Då gör jag en sökning på
den information jag hittar. En av grejerna jag mycket väl hade
kunnat kasta hittade jag en identisk kopia av på en auktion hos
Bukowskis med fyrsiffriga bud.
Märkligast var nog ändå parfymen. Mamma hade halvfulla flaskor ”eau de toilette” och andra franska begrepp som säger mig rätt lite. Jag frågade kvinnor i släkt och vänkrets, men ingen ville ha dem. Eftersom det var exklusiva märken som t o m jag förstod hade kostat en del (troligen presenter, kan inte tänka mig att hon själv lagt de pengarna) gjorde jag ändå en sökning. Jodå, skvättar av begagnad parfym visade sig betinga ett värde.
Ganska okomplicerat drog jag snabbt
ihop ett par tusenlappar i lukta-gott-branschen, men det här är en
balansgång. När man ska tömma ett bohag kan man inte utreda
varenda grej på väg till containern och har man inte obegränsat
med utrymme är det heller inte möjligt. Även om jag efter drygt ett
decennium som hobbyförsäljare av begagnad skit tycker att jag skaffat
ett hum om vad saker kan vara värda blir jag ständigt förvånad.