På ett samhällsplan är det nog bra
att många i första hand jobbar för pengar och inte väntar på ett
jobb de brinner för. Men samhället är inte mitt ansvar (det
brinner jag inte för), mitt ansvar är mitt liv och jag tror mycket
mer på att börja från andra hållet – att hitta något man vill
göra och sedan hitta någon som vill betala en för det. Livet är
väldigt kort, sedan är man död väldigt länge.
”You can fail at what you don't want, so you might as well take a chance doing what you love.” - Jim CarreyAtt utveckla sina hobbies på bekostnad av brödjobb och att på det sättet försöka klara sin försörjning kallas på engelska för unjobbing. Det är på ett sätt motsatsen till FIRE (Financial Independence, Retire Early), att först jobba hårt och tjäna pengar som man investerar för att sedan ha råd att låta bli att jobba. Bägge har brister, om FIRE-försöket misslyckas har man på sätt och vis slösat bort en massa år, men om det man helst vill göra inte ger pengar och till slut inte ens är det man vill sitter man i skiten på riktigt.
”Unjobbing is about making a life instead of just a living.” - okänd
Drömmar förändras, det man ville på
gymnasiet är troligen inte vad man vill några decennier senare.
Pengar kommer man alltid ha användning för, men den som går in
stenhårt för en framgångsrik karriär kan ha svårt att släppa
den för att börja ”leva livet” 10-20 år senare. Särskilt som
det tycks gälla för provanställda ungdomar som inte ens gillar
sina jobb.