Läsa eller leva

Jag har läst några ekonomiböcker, både konkreta råd om börshandel och mer allmänna. Inget fel i det, men ibland får jag en känsla av att folk läser böcker istället för att ta tag i sin ekonomi. Lite som att det ett tag var poppis med självhjälpsböcker. Man kan läsa om hur man ska leva för att döva sitt dåliga samvete över att man inte lever som man lär, eller ens som man läser. Och tänker att man ska skärpa sig när boken är slut. Eller läsa en till.

Det är bra att läsa. Det kan göra att man slipper göra samma misstag andra redan har gjort. Men till slut måste man ändå agera. Det går inte att lära sig hur man ska hantera sin ekonomi utan att testa. Det är lite som att simma, det går inte heller att läsa sig till.

Så mitt tips till den som vill lära sig att handla med aktier är att börja. Spara ihop en slant du har råd att förlora, gör små inköp på en sajt som erbjuder vettiga avgifter och analysera varje affär både före och efter så att du lär dig av misstagen.

Samma för dig som lära dig att leva. Hitta en bra plats att göra det på, sätt igång och glöm inte att analysera dina handlingar både före och efter. Och håll kostnaderna nere! De som tror att livet blir bättre av höga utgifter är ofta osäkra människor som inte vågar lite till sitt eget omdöme.

Sådär! Nu har ni sparat in kostnaden för minst en självhjälpsbok.

”Behåll din världsbild, jag bygger en egen”

För att förstå sin omvärld, vare sig det gäller börsen, tant Beata eller den knäppa lönekontoristen, är det oerhört viktigt att lyssna in meningsmotståndare. Jag har två exempel som visar hur fel det kan bli annars.

Det första var en paneldebatt i TV4. Eftersom TV4Play är en usel tjänst och jag inte har tv tittar jag i stort sett aldrig på dem, men min känsla av alla paneldebatter i tv är att man samlar tre personer som tycker nästan likadant. Påfallande ofta är en av dem Göran Greider.

Denna gång var det den gamla SVT-chefen Eva Hamilton, Anna Herdy, politisk redaktör på Flamman, och liberalen Jasenko Selimovic, som diskuterade den amerikanska presidentvalsdebatten och Trumps Covid-diagnos. Ställer du 100 frågor om amerikansk politik är de antagligen ense om 97, det gäller även programledarna.

Den enda som visade lite empati med Trump var Selimovic. De övriga i studion skulle jubla om Trump dog idag, det var helt uppenbart. Hamilton t ex var inte ett dugg rädd om presidentens liv. Däremot rädd att smittan skulle kunna gynna honom. Anna Herdy var istället rädd att Biden skulle ha smittats av Trump vid deras debatt (tänk om det var tvärtom då?). Avslutningsvis fastslår Hamilton att ”ingen gillar ju Trump i Sverige”. Att ingen Hamilton umgås med gör det betvivlar jag inte, vilket säger mer om henne. Det bor 10-11 miljoner här. Skulle ingen av dem gilla den president som ungefär hälften av väljarna röstade på senast?

Hamilton vann för övrigt dumskallepokalen (imponerande i ett samtal med Steffo Törnqvist) när hon recenserade debattens moderator Chris Wallace, som är uttalad demokrat och har fått skit från precis hela världen för sin urusla insats att försöka leda debatten någorlunda opartiskt. Hamilton konstaterar ”Jag kan inte se hur han kunnat göra det bättre” och får givetvis inget mothugg. För i deras värld är deras egna åsikter normen, allt annat extremism.

Över till nästa exempel som jag fick tips om från den aktive kommentatorn ”Surgubben”. Det rör sig inte oväntat om Vänsterpartiets ekonomiska talesperson Ulla Andersson som aldrig upphör att förvåna när hon målar upp en alldeles egen bild av världen där alla som inte håller med henne är jättejättedumma rika svin som bär monokel, hög hatt och aldrig missar en chans att trycka till fattiga arbetare.

Hennes budget går som vanligt ut på högre skatter som kommer att resultera i ”färre Porschar i Saltsjöbaden”. För det är såklart (i hennes värld) vad kapital- och fastighetsägare använder de pengar de får kvar när skatten dragits, att köpa Porschebilar i Saltis.

Vad enkelt det vore om de enda som någonsin tyckte annorlunda än jag vore idioter jag slapp lyssna på. På minussidan skulle det innebära att jag aldrig skulle utvecklas eller lära mig något nytt, men det får man ta.

Jag pantar inte

Läser om människors pantvanor. En del pantar varje gång de handlar, andra samlar ihop till en säck i källaren. Jag har en tredje variant – jag köper varken burkar eller flaskor som ska pantas. Inte som princip, det bara blir så. Det verkar finnas en falsk föreställning att man tjänar pengar på att panta, på samma sätt som folk tror att skatteåterbäringen är ”gratispengar”. Har man köpt flaskorna har man lånat ut pengarna, gratis.

Jag köper varken läsk eller saft, jag dricker citronvatten jag blandar till själv. Jag kan dricka läsk eller mineralvatten, men jag köper det inte, det är decennier sedan. Läsk med socker är onyttig, läsk med sötningsmedel är inte god. Energidryck har jag aldrig ens smakat, det kommer inte hända.

Om jag någon gång kommer över en pantburk lämnar jag in den. Jag skulle inte kunna leva med mig själv annars, men det blir ju inga pengar. Vi snackar några kronor om året. Varje gång är automaterna trasiga så att det bara finns en, och varje gång står det minst en person före mig i kön med tvåtusen burkar. Jag har övervägt att skänka mina två spänn till honom/henne (givetvis efter att först kollat att de inte tänker använda sosseknappen).

Men det skulle nog få mig att framstå som en idiot, så istället står jag där och väntar i fem minuter för att kvittera ut mina två kronor. Som om det skulle lyfta idiotstämpeln.

Sverigedemokratiskt valfläsk

Helikopterpengar, att ösa ut pengar lite på måfå för att öka inflationen och konsumtionen, är aldrig en bra idé och det är det är det inte heller nu när Sverigedemokraterna vill dela ut tiotusen till alla svenskar.

Även om jag tror stater gör klokast i att inte manipulera ekonomin på det här sättet finns det kanske lägen för statliga stimulanser, men inte att ge alla pengar vare sig de behövs eller inte. SD skriver i sin debattartikel att regeringen slängt ut miljarder till MP:s meningslösa cykelåtgärder och C:s nyanlända arbetslösa till en hög kostnad per jobb. Ja, men att andra slösar gör inte automatiskt SD:s valfläskpengar effektiva. Det enda bra med detta är förkortningen CASH för ”centralt administrativt stöd till hushållen”. Fyndigt, men man kan inte betala 90 miljarder för en ordvits.

”Med vår åtgärd höjs den ekonomiska standarden mest för hushåll med låg disponibel inkomst, vilka överlag har en högre marginell konsumtionsbenägenhet än hushåll med hög disponibel inkomst.”

Det betyder i klartext att fattiga människor är mer benägna att konsumera än rika, istället för att höja sin ekonomiska standard. Kortsiktigt kommer de troligen slunga iväg mer pengar på skit, vilket ju också är själva idén med bidraget.

Meningen är att få fart på Sveriges ekonomi och minska arbetslösheten. Sänk då arbetsgivaravgiften istället. Min egen statliga tiotusing skulle hamna på börsen, troligen inte den svenska. Inte en krona skulle gå till konsumtion eller nyanställningar. Hur många skulle ni anställa om ni får de här pengarna?

SD tycks ha läst någon nyliberal ekonomiboksförfattare och blandat ihop fiktion och verklighet. Eller också hade de bara tråkigt.

Financial Independence, Retire Never

Det de flesta som snackar om FIRE siktar på är väl inte i första hand att gå i tidig pension utan att kunna göra det. Det är en väldig skillnad. Meningen med frihet måste vara att få göra vad man vill, vare sig det är jobb, betald fritid eller ren semester.

SVT berättar om rörmokaren Kalle som fortsätter att jobba trots att han är 83 år. Det får mig att tänka på Buster Martin, en engelsman jag hörde talas om när jag tränade för mitt första maraton. Han var en av få maratonlöpare över hundra år, men när han inte sprang eller drack öl jobbade också han på en rörmokarfirma.

Det sägs att Buster förhöll sig lite flexibel till sanning, så möjligen hade han lagt på några år för dramatikens skull. Kanske blev han inte 104 utan ”bara” 97, men han jobbade in i det sista eftersom han gillade att hålla igång.

Jag har inga anställda och har inte för avsikt att skaffa det, men skulle jag tvingas ha personal skulle jag alla dagar i veckan hellre anställa Kalle eller Buster än än tjugoåring. Det skulle också kunna funka, men det finns en yrkesstolthet i de äldre generationerna som jag känner inte gått i arv. Det kanske inte ser ut att gå så fort, men de kommer i tid på morgonen och gör sitt jobb tills det är klart.

Kört för Hemköp?

Hemköp har fått mycket skit efter att de bestämt sig för att rikta sin bonus till kunder som väljer vegetariskt. Ännu ett företag som inte känner vart vindarna blåser – get woke, go broke!

Även om jag är vegetarian är jag säkert minst lika kritisk mot den delen i den rådande miljöreligionen som hävdar att köttkonsumtion är roten till allt ont, men till skillnad från de kritiker som nu säger att de ska bojkotta Hemköp tänkte jag försöka ta dem i försvar.

Hemköp har rätt att utforma sitt kundbonussystem hur de vill. De fortsätter att sälja kött, men gynnar andra varor. Om de istället sänkte priset på svenskt kött och slutade sälja sydamerikansk frukt vore det kanske bättre för miljön (klimatet tror jag inte Hemköp rår på), men det är upp till dem. Ogillar man upplägget ska man såklart bojkotta kedjan, men själv tycker jag att det finns viktigare strider.

Mitt eget skäl att skippa Hemköp är att de är dyra. Ibland får jag en känsla av att Hemköps uppgift inom Axfoodkoncernen är att visa hur billiga Willys är. Ta bara den här yoghurten som Gunde rekommenderar. Idag vore priset konkurrenskraftigt om än inte tokbilligt. Men det här var för 25 år sedan!

”Leave Erik alone!”

I veckan lös rubriken ”Erik Selin åtalas för folkbokföringsbrott”. Det verkar rätt solklart att miljardären är skyldig eftersom han varit skriven på Balders kontor där han rimligen inte bor. Så här säger lagen:

7 § En person anses vara bosatt på den fastighet där han eller hon regelmässigt tillbringar eller, när byte av bostad har skett, kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila. Den som därigenom kan anses vara bosatt på fler än en fastighet anses vara bosatt på den fastighet där han eller hon med hänsyn till samtliga omständigheter får anses ha sin egentliga hemvist.

Samtidigt känns det som årets fånigaste åtal. Selin har inte haft någon egen vinning på upplägget och det har inte drabbat någon människa eller myndighet. Är det då verkligen ett brott? Och om så ändå är fallet – måste det utredas/åtgärdas? Fråga istället varför han trots skyddade personuppgifter inte kan vara skriven där han bor.

Ta med fördel tag i brott som ger riktiga problem. Har Fredrik Reinfeldt åtalats för att han var skriven i sonens knarkarkvart utan att bo där? Det betyder rimligtvis att sonen tillskansat sig en lägenhet han inte har rätt till. Eller ta tag i svarthandeln med adresser där hundra personer är skrivna.

Det känns som betydligt vettigare användning av rättssystemets resurser om ni frågar mig. Men i vanlig ordning är det ingen som gör det.