På 1 maj twittrade LO-basen ganska
meningslöst om arbetare, men hon fick ett svar som jag
tyckte var tänkvärt.
Naturligtvis svarade hon inte. Likt
många makthavare använder hon enbart Twitter till att basunera ut
sina åsikter, aldrig för dialog. Det hade annars varit intressant
för jag tror att en stor anledning till att LO hela tiden tappar medlemmar är
just oförmågan att förstå och företräda sina medlemmar.
Traditionella LO-grupper som snickare och transportarbetare känner
sig inte längre som arbetare, åtminstone inte på det sätt som LO
definierar gruppen.
För att LO ska tycka att det är värt
att företräda dig ska du inte spara i aktier eller starta företag,
helst inte sträva framåt överhuvudtaget. Ändå var det väl det
som var poängen med LO när organisationen bildades i slutet av
1800-talet, att ge arbetare en röst för att de skulle slippa vara i
klorna på olika makthavare.
Det bästa sättet att få makt över sitt eget liv är att skaffa ett sparkapital, men nu är LO-pamparna en del av den makten som vill styra och ställa över ”den lilla människan” så det gillar de inte alls. Har de själva en enda LO-arbetare i sin bekantskapskrets? Vad är ens en arbetare? Om en arbetare får ihop ett sparande som ger ett visst oberoende, är han/hon då inte längre arbetare? Är LO:s medlemspotential människor som vill befinna sig på botten förstår jag att de har det motigt med rekryteringen.