Jämför nätmäklare för aktier och fonder – sponsrat av InvestoRunner

Jag gillar verkligen jämförelsesajter. Det kan faktiskt vara det bästa med hela internet, att man lätt kan jämföra olika alternativ för ett köp eller abonnemang. Folk kommer ändå köpa överskattade produkter och anlita rena klåpare. Även jag ibland, men jag vill i alla fall göra allt jag kan i min makt för att välja rätt, och det kan jag genom sajter som jämför hemelektronik, bredband och nu också börstjänster.

Investorunner.com är en jämförelsetjänst för börsen. Som de själva skriver: ”Välj rätt för att investera, spara & tjäna pengar.” På sajten kan du jämföra aktiemäklare och tjänster, läsa betyg och kolla vilka nätbanker som är bra på det du värdesätter.

Det finns inte någon nätmäklare som passar alla och är bäst på allt. Det påverkar ditt behov om du bara handlar aktier och fonder eller mer avancerade instrument, om du gör ett fåtal stora inköp eller månadssparar och köper och säljer mycket. InvestoRunner ger dig den översikten och hjälper dig att sålla innan du går till beslut.

Det gör de genom att ta betalt av företagen, inte av dig och mig som jämför tjänsterna. Det här är de tydliga med och det tycker jag också är en viktig komponent i en bra jämförelsetjänst, att redovisa sina lojaliteter. Fullständig objektivitet finns ingenstans, men jag har svårt att se hur man ska komma närmare med ett annat upplägg.

En annan bra grej med InvestoRunner är den kunskap man hittar där. Det finns guider och artiklar om allt från investeringsstrategier till kryptovalutor. Många tycker att privatekonomi borde vara ett skolämne. Jag är tveksam, men alldeles oavsett vad vi tycker så gör det ju inte det. Om alla unga och/eller nya investerare skulle gå igenom InvestoRunners spara-pengar-guide med konkreta tips och klipp från bl a EFN och Günther Mårders sparskola hade vi kommit en bra bit på vägen mot upplysning och rikedom.

OBS! Inlägget är ett reklamsamarbete med InvestoRunner, men åsikterna är mina.

Gratis tvagning

45 kronor för en dusch är det dyraste pris jag hört i Sverige den senaste veckan. Jag har fortfarande inte sett någon uträkning. Det vore intressant att höra hur varmt och hur länge man måste duscha för att komma upp i det priset, men med skenande elpriser riskerar det åtminstone att bli dyrt att duscha.

Kanske kan man välja att tvätta sig den tid på dygnet när det är som minst dyrt, men ren vill man ju bli. I allmänhetens tjänst har jag funderat över hur man kan gå tillväga för att bli renad utan att bli ruinerad. Jag har ändå ställt grytor med vatten på kaminerna, vilket ger mig mer eller mindre varmt vatten. Skulle jag kunna tvätta mig vedeldat?

Klart jag kan! Jag plockade fram en emaljerad bunke från mina gömmor och fyllde den med varmvatten från en av ”kamingrytorna”. Att ställa sig och slabba vid kaminen kändes inte aktuellt, men jag har en duschkabin som jag ju faktiskt kan utnyttja även utan att använda duschslangen. Där blötte jag ner kroppen med vatten från spannen, schamponerade skägg och hår (jodå, några millimeter har jag faktiskt), tvålade in kroppen och hällde därefter vattnet över mig.

Här är ”efter”-bilden.

Inte en njutbar dusch, till och med lite kallt under några sekunder, men ärligt talat … Det var inte så många generationer det här var standardsättet att tvätta sig, med den skillnaden att våra mormödrar och farfäder fick hämta vattnet ur en vak de hackat upp i sjön, och inte hade ett våtutrymme med en duschkabin som kapslar in värmen. Det här var ändå mer njutbart än när jag tvingades tvätta mig i sjön i september, även om det också vore uthärdligt ifall alternativet varit 40-50 kr för en enda dusch. 

Östlings kommission

Den gamle industrimannen Leif Östling gjorde sig återigen känd för några år sedan genom att ifrågasätta skatteuttaget med repliken ”Vad fan får jag för pengarna?” och nu har han tydligen bestämt sig för att ta reda på svaret i Kommissionen för skattenytta.

Först och främst vill jag säga att det är bra att det görs. Att sörja för att skattepengarna används på bästa sätt borde vara statsapparatens viktigaste uppgift, och om de lyckades bra vore det naturligt att vara så transparent att dylika kommissioner inte skulle behövas, men politiker blir ju närmast irriterade när någon vill veta vad de håller på med. När politikerna tiger som muren och heller inte får de relevanta frågorna från journalisterna krävs nya tag.

Ingen säger det bättre än Steget efter.

Men jag vill inte heller utropa Östling till vare sig frälsare eller hjälte. I likhet med andra ”sanningssägare” som Peter Springare och Bert Karlsson som på ålderns höst strävar efter bot och bättring undrar jag varför de inte kom med en enda kritisk invändning när de själva var en del av det system de nu kritiserar.

Den Leif Östling som i intervju efter intervju nu ifrågasätter nyttan av att fylla svenska arbetsplatser med importerad arbetskraft sa 2006 ”Här finns plats för så där 20 miljoner människor” och att Sverige borde öppna sina gränser. Han var drygt 60 då, så det kan knappast avskrivas som en ungdomssynd.

2017.

Man ska såklart få ändra sig, det är en styrka att kunna göra det. Och även om jag inte hört att Östling skulle ha tagit avstånd från sina tidigare meningar har han kanske en helt ny syn nu. Det är ändå lätt att tro att det som passade Svenskt Näringslivs ordförande då går stick i stäv med det som passar den äldre, välsituerade skattebetalaren nu, och den enda gemensamma nämnaren är att Leif Östling står närmast Leif Östling.

Nytt rostbröd

Jag har gjort två eller tre försök på att baka en vanlig jävla formfranska. Här kommer ett recept vars grund jag hittat i ”Lilla bakboken” (och nej, det är inte Hans Scheikes bok jag menar).

I denna publikation från Juvel kallar man Frankrikes befolkning för ”franskmän”. Troligen var det inte därför de la ner för tjugo år sedan, men kan de inte ens stava till fransmän kanske de inte är så himla bra på franskbröd heller. Nåväl, nu ska det bakas och detta behövs:

vatten, 5 dl
margarin, 50 gram
jäst, 25 gram
salt, 1 tsk
honung, 1 tsk
vetemjöl, 12 dl

Smält margarinet, blanda med vattnet och värm upp till 37 grader. Smula ner och vispa ut jästen. Tillsätt salt och honung (eller ta sirap eller socker om du inte har honung). I med mjölet och bearbeta till en jämn deg. Själv använder jag maskin.

Låt jäsa under bakduk i minst en timme. Dela degen i två delar, knåda som hastigast och lägg dem i två formar.

Ny jäsning under duk, en timme till. Grädda i ugn, 200 grader tills den ser bra ut. En halvtimme borde räcka. Ut med bröden ur formarna. Låt dem svalna innan du skivar brödet och äter upp det eller lägger det i frysen.

Sockerskatt

Med jämna mellanrum föreslår Sveriges lagstiftare olika typer av sockerskatt. Just nu finns det ett eller möjligen två förslag uppe från socialdemokrater, men de här dumheterna dyker upp lite varstans.

T ex hittar jag en motion från 2012 inlämnad av två sverigedemokrater, där den ene nu är vice partiledare i Alternativ för Sverige. I denna fråga är dumheten både block- och partiöverskridande.

Så varför är detta dumt? Jag ser främst två skäl. Gud sägs ha gett människan en fri vilja och nu väntar vi på att Sveriges riksdag ska göra detsamma. Dessutom fungerar det inte. Här i Norge har vi haft både socker- och läskskatt sedan 80-talet. Trots det dricker norrmännen mycket mer läsk än svenskarna, runt hundra liter om året.

Til topps!

Då har jag tagit motionärerna på orden, att de vill beskatta för folkhälsan, och det är jag inte alls säker på. Skatteuttag handlar i första hand om att överföra pengar från den enskilde medborgaren till det politiska systemet. I en perfekt värld går de sedan tillbaka till folket, men precis som att det vore bättre om vi själva får bestämma vad vi ska göra med vår kosthållning vore det bäst om vi får välja vad vi ska göra med våra pengar.

Aktier i julklapp

2016 var jag ung och naiv, så då föreslog jag att bankerna måste fixa så att det enkelt går att ge bort aktier i julklapp. Jag avslutade texten med uppmaningen:

”Avanza, Nordnet, Degiro, storbanker... Till nästa jul har ni fixat detta va?”

Nu har det gått fem år, så jag tänkte att vi skulle kolla vad som hänt. Inte mycket. Avanza har åtminstone fixat presentkortet jag efterlyste. Jag läste mig till att även Nordnet gjort det, men hittar inte deras variant någonstans så jag antar att de plockat bort den.

Men ärligt talat, ett presentkort kan vem som helst göra själv på en kvart med en dator och en skrivare (har man vacker handstil behövs inte ens det). Det jag verkligen ville ha hjälp med var administrationen. Det ska vara lika lätt att köpa aktier åt exempelvis ett syskonbarn som det är att köpa ett presentkort på H&M.

Ingen egentlig koppling till texten, men en bra låt.

Om GDPR, PEP, MiFID eller andra förkortningar sätter käppar i hjulen omformulerar jag frågan: Vad har bankerna gjort för att komma runt problemen? Eller hur har de lobbat för att lagstiftningen ska tillåta mig att boka upp aktier för någon annans räkning utan att jag är målsman? Bara ordna detta, så återkommer jag 2026 med en recension av lösningarna.

Posten, var god dröj

Postnord har slutat att leverera paket i vissa ”särskilt utsatta områden”. Nu gäller det Uppsala, men detta är inget nytt utan har förekommit i både Malmö och Stockholm. Inte heller är det unikt för Postnord. Såväl kollektivtrafikbolag som Hemglass och andra privata företag har tagit samma beslut både här och där.

”Har ni sett glassbilen?”

Det speciella med Postnord är att de inte berättar det. Kunderna får själva komma på varför beställda paket inte levereras genom att ringa Postnord som då förklarar att kundens område inte bedöms säkert för deras chaufförer.

Den bedömningen måste de såklart få göra. I områden där inte ens våldsutbildade poliser vågar åka in kan man knappast begära att en obeväpnad budbilschaufför ska lämna sin bil för att leverera värdefulla paket. Men säg det då!

Ett normalt företag med normal kundservice hade naturligtvis ringt kunderna, berättat läget och var paketet istället kunde hämtas, samt föreslagit alternativa lösningar. Ställd inför faktum kanske kunden hellre velat få paketet till sin arbetsgivare eller en familjemedlem, och kanske kan Postnord upprätta ett nytt utlämningsställe strax utanför det aktuella området.

Om de vill, men det är väl där skon klämmer. Så länge jag kan minnas har Postnord (och Postverket innan dess) betett sig som att de saknar konkurrens och därför aldrig behöver anpassa sig till marknaden. När e-post ersatte postbrevet startade Posten webbplatsen Torget.se, känd för att vara den sämsta sajten på hela internet och som kostade 900 miljoner till ingen som helst nytta. Eftersom Posten – då som nu – körde sitt eget race istället för att lägga örat mot rälsen och ta reda på vad som faktiskt efterfrågas.