Jag tycker att Börspoddens John
Skogman blivit bra mycket bättre på sistone. Han fortsätter att
likt en femåring avsluta varje avsnitt med att gallskrika ”Hej
då!!!”, men han är inte längre irriterande genom hela avsnitten.
De gånger han kommenterar något fenomen i samtiden håller jag allt
oftare med. Vet inte om det säger mer om mig än om Skogman, men jag
uppskattar hans frispråkighet och känner inte längre att det
främst är ett sätt för honom att vara lagom edgy politiskt
inkorrekt utan att han faktiskt säger vad han tycker, om politiker,
gnällande 40-talister och överskattade börsdirektörer.
Så när han skrev en krönika om sina hatobjekt i finansbranschen var jag uppriktigt nyfiken. Och jag håller med igen.
”Jag hatar myndigheternas fokus på att framstå effektiva genom att jaga de små spelarna.”
”Jag hatar hur staten begränsar den fria marknaden i försök att plocka politiska poänger.”
”Nätmäklarna dyker upp som marknadens och småspararnas frälsare. Frågan är bara hur man kan vara någons bästa vän och samtidigt konstant försöka blåsa sin kompis.”
”Den sista gnuttan hat lägger jag på alla ekonomijournalister som söker efter sanningen. De lever för journalistiken och att rapportera från verkligheten, men ännu mer lever de för ett nytt jobb hos finansfirmor eller family offices där de kan dubbla sin lön.”
Jag med! Jag hatar också allt det där.
När det gäller nätmäklarna vill jag lägga till deras vilja att
läxa upp sina kunder. Sluta godhetssignalera, berätta vad vi ska
tycka och hur vi ska ”spara hållbart”! Starta en ideell förening
om ni vill vara politiska aktivister. Bara leverera bra tjänster och
låt andra försöka förbättra världen.
Jag kan också lugna John Skogman med att jag hatat nästan alla branscher jag varit i. Åtminstone i en var det bästa med att hoppa av den att jag kunde sluta hänga med människor jag inte stod ut med eftersom de inte längre skulle kunna påverka min karriär. Man behöver varken älska sina kollegor eller sin bransch. Det är en uppsida med att jobba för sig själv. HEJ DÅ!!!