Jag förstår trenden med att
sydeuropéer köper upp ödehus på den svenska landsbygden. Den
holländska familjen i det här inslaget fick tag i två hus i Värmland med en tomt på 40000 m2.
Hur jag än letar hittar jag ingen
prislapp. Lite beroende på kvaliteten på medföljande skog tror jag
inte att de har betalat många hundratusen. Om motsvarande fastighet
ens funnits i Nederländerna hade de fått betala mångmiljonbelopp.
Men detta gör man inte för pengarna.
När de är klara har de säkert pytsat in ytterligare ett par
miljoner i bygget, och i Säffle kommer de inte ens få tillbaka
byggpengarna om de skulle sälja. Då har jag inte ens nämnt den
oavlönade arbetstiden. De köpte i slutet av 2020 och först nu har
de renoverat ena huset. Det andra har hål i golvet eftersom
grävlingarna som bodde i det huset bestämde sig för att tillverka
en egen ingång, så gissningsvis har de att göra ett tag där med.
Å andra sidan får de kanske sitt
drömboende. Att göra jobbet själv är ett himla slit, men känslan
efteråt går inte att värdera i pengar. Bara något så
förhållandevis enkelt som att tapetsera och måla går knappt att
jämföra med att köpa färdigt eller peka ut material och låta
andra fixa.
Jag lägger osunt mycket tid på att följa andras
byggprojekt. I sommar har jag egna, men inte i närheten av att bygga
en hel bostad från grunden eller (ännu jobbigare) renovera
fallfärdiga timmerhus. Får jag den idén hoppas jag att någon
stoppar mig. Men det är klart, man skulle ju kanske kunna ...