Både i Sverige och Norge har jag sett
att man lagt ut ved vid grillplatser. Som en kommunal service, men
kanske också med en baktanke att slippa få en massa överåriga
scouter att gå loss på intilliggande skog.
Jag har aldrig använt sådan ved
själv, men ändå blivit lite glad över att den finns där, för
att det visat att systemet funkar. Fram till nu.
När
elpriserna skenar och ved är en bristvara för den som i oktober
kommer på att den nyinköpta braskaminen går på ved, kunde man väl
ge sig på att någon skulle få idén att vittja allmänningar.
Risken att bli upptäckt måste vara obefintlig och vad skulle hända
då, en utskällning av en kommunal naturvårdare?
Jag blir nyfiken på den
genomsnittlige vedtjuven. Jag har svårt att tro att det är ”the
usual suspects”. Ungdomsgäng rör sig knappast i de områden där
denna ved finns och unga människor generellt stjäl knappast ved,
vad ska de med den till? Fattigpensionärer som hellre tar kommunal
ved än fryser i sina hus? Barnfamiljer som passar på när de ändå
grillar med ungarna? Nej, det verkar lite för organiserat för det.
Jag vet verkligen inte.
Men trist är det för antagligen
slutar det med att tjänsten försvinner. Precis som att man inte
längre vågar lämna en hund eller barnvagn utanför butiken där
man handlar, låser in sig hemma, låser sin brevlåda, låser sin
bil till och med när man sitter i den för att inte bli rånad.
Utveckling? Det kanske man kan kalla det. Oundvikligt? Nej, det
vägrar jag tro. Samtidigt är jag inte typen som blundar för
verkligheten för att jag inte gillar den. Jag borde kanske sätta
hänglås på vedskjulet.