SVT (och även jag) har
tidigare skrivit om Linda-Marie som bor i ett hus utan el och
rinnande vatten utanför Älvsbyn och som nu ser sig som vinnare i dessa kristider när elräkningarna blir skyhöga och tillgången
på ström kanske begränsas redan i vinter.
För egen del tror jag fortfarande inte
på att bo i ett hus utan el och vatten, men jag gillar tänkesättet
och håller med om mycket av det hon säger. Lyx ses ofta som odelat
positivt, men förutom kostnaderna gör det också tillvaron sårbar.
Några av de lyxartiklar jag valt bort i mitt nuvarande liv är en ny
bil, dyr programvara (jag kör Open Office istället för Office,
Gimp istället för Photoshop...), det mesta av hemelektronik,
däribland tv, medieabonnemang som Netflix, Spotify, HBO osv. Allt
detta gör mig mer oberoende för kostnadsökningar och försämringar.
Draget till sin spets är vi större
vinnare ju mer lyx vi klarar oss utan, men det går naturligtvis inte
att dra hur långt som helst. Bor vi i grottor och klär oss i
djurhudar är vi förvisso inflationsskyddade, men det är tveksamt
om det vore ett värdigt liv.
Dock tycker jag att den här aspekten är värd att ta in när det kommer till konsumtion. Sånt vi köper och bygger upp våra liv kring blir också ett tungt ok att bära när det inte funkar. Förutom att de ofta kräver en massa tid och energi från vår sida. Om ekvationen dessutom kräver att vi skuldsätter oss har vi skaffat oss ännu mer problem. ”Jag behöver inte oroa mig för någonting”, säger Linda-Marie i artikeln. Det vore lyx för mig.