Unga oroar sig för ekonomin och försöker därför med varierande resultat dra åt svångremmen. Det är lätt att dra lite på munnen
åt unga människor som inte bara har svårt att spara, de vet knappt
hur man gör. Samtidigt är det kanske en bra illustration av hur
viktigt det är med sunda vanor eftersom de ger oss så mycket
gratis.
När jag hör tjejen i reportaget vilja
sluta äta godis tänker jag att det är väl bara att göra. Jag
fattar att hon har ett sötsug, men hur svårt kan det vara att som
tänkande individ gå in i en butik utan att köpa med sig något man
på förhand bestämt sig för att inte köpa? Kanske är det lika
lätt för henne att stoppa skräp i kundkorgen som det är för mig
att låta bli – svindlande tanke!
Annat exempel. På några marknader där
jag har sålt honung har jag träffat en säljare med kanske 50 kilos övervikt. Trevlig, smart kille, men jag kan inte sätta
mig in i hur det ens är möjligt att bli så tjock. Jag har sett honom i 6-7 timmar åt gången.
Först plockar man upp sina bord och sina varor, sedan säljer man
och så plockar man ihop. Under den tiden dricker jag två koppar
kaffe och äter lika många medhavda smörgåsar.
Min säljarkollega äter konstant. Dels
säljer han mat och bjuder kunderna att provsmaka, och däremellan
smakar han själv. Han har också med sig ”matpakke”, men passar
även på att köpa våfflor, popcorn och annat ätbart som säljs på
marknader. Under en marknadsdag har han antagligen tuggat lika många
gånger som jag gör på en hel vecka.
Varken jag eller han är väl dummare
än att vi inser att våra respektive konsumtionsmönster är
anledningen till att han väger 130 kilo och jag 71, men även om jag
hade velat hade jag inte kunnat byta och kanske känner han likadant.
Vanor sitter djupt rotade efter decennier av liv.
Men med det sagt måste det vara
möjligt att utvecklas. Om det inte vore det skulle livet kännas
rätt meningslöst, oavsett vanor.