Jag är inte den enda som gnäller över
norsk förmögenhetsskatt, vilket retar upp Aftonbladetsledarskribent Susanna Kierkegaard.
Särskilt när miljardärerna röstar med fötterna, bort från
förmögenhetsskatten.
”Nu ska vi tycka synd om de norska
miljardärerna”, skriver Kierkegaard och visar sedan med all
önskvärd tydlighet att hon inte gör det. Själva ledaren är ett
tämligen meningslöst ordflöde. Jag tänkte att jag skulle hitta
något citat utöver rubriken, men hittar inget vettigt. En affärsman
som tjänat pengar på lax kallas ”Laxmannen” och det är
uppenbart att Kierkegaard (eller ska vi kalla henne ”Avundskvinnan”?)
tycker att 1,1 procents förmögenhetsskatt är så försumbar att
det är tramsigt att bry sig.
Det får man tycka, men som miljardär innebär det att du betalar minst elva miljoner om året
bara i förmögenhetsskatt. Utöver det inkomstskatt och kapitalskatt
som alla andra. Chatten under artikeln är desto intressantare. Där
fastslår Avundskvinnan t ex att en svensk förmögenhetsskatt är
”väl värd att pröva”, för ”kanske är de rika som flyttar
inte så betydelsefulla som de föreställer sig”.
En i mina ögon rimligt kritisk kommentar, ”Bättre att fokusera på att förbättra sin egen situation än att störa sig på andras. Det är mitt tips” besvarar hon med ”Låter som en lite tjurig syn på samhället”. Detta efter att hon själv skrivit den tjurigaste texten i mannaminne. Jaja, Aftonbladets ledarredaktion har tydligen bestämt sig för att fortsätta att leva i en parallell verklighet.
Däremot tror jag att hon får sin vilja igenom med förmögenhetsskatt även i Sverige. Om det blir högern som inför den, som förra gången, eller en socialistregering återstår att se. Jag har hur som helst en känsla av att vi då får se hur betydelsefulla de där onda ”rika” är.