Jag har bloggat om det förut, och
kanske gör jag det igen. Den här bluffen tycks aldrig bli omodern.
Det handlar om studenter som glatt lämnar ifrån sig sina bankkoder
eller kreditkortsnummer till skojare de aldrig träffat och inte vet
någonting om mer än vad personen själv berättat.
Den här gången berättas om Filippa
och Nathalie som scannat en QR-kod och loggat in med bank-ID och
blivit av med 65000 respektive 99000 kr.
Filippa säger att hon ”känner sig lite dum” för att hon loggat
in med bank-ID, men ”man gör det överallt numera”.
Nathalie vill inte visa sitt ansikte i
artikeln, men har ett så udda efternamn att det tog mig ungefär sju
sekunder att ta reda på hur hon ser ut, var hon bor och hur gammal
hon är (och ja, hon är precis så blond och blåögd som man hade
kunnat misstänka). Hon vet inte om hon kommer kunna börja plugga
efter att ha blivit av med dessa pengar. Jag undrar mest vad hon hade
tänkt plugga. Kriminologi, filantropi, kritiskt tänkande,
samhällsvetenskap på mellanstadienivå...?
Jag vill inte raljera över unga
människors olycka. Bägge verkar ha jobbat hårt under lång tid för
att få ihop pengarna de lämnade över till bedragare på några
minuter och jag fattar att det är en tragedi för dem. Men desto
större anledning att tänka till innan! De må vara unga, men de är
faktiskt vuxna.
Om nu inte myndighetsåldern chockhöjs
eller kompletteras med ett kunskapsprov kanske den bank som utfärdar
bank-ID skulle kunna ställa krav eller kontrollfrågor. När jag
flyttade utomlands tyckte mina svenska banker att jag som nybliven
utlandskund behövde svara på hundra frågor (SEB troligen ännu
fler) trots att jag redan var kund sedan många år. Men för att få
bank-ID behövde jag bara legitimera mig och skriva en
autograf. Dags att ändra på den rutinen om vi ska slippa läsa om
ännu fler Filippor och Nathalior.