Idag har jag egentligen bara en video
och några reflektioner, men jag tycker att detta är så pass
intressant att jag hoppas och tror att vi tillsammans kan göra något
vettigt av detta i kommentarsfältet. Nu kör vi!
Jag har känt
mig väldigt stressad i sommar. Jag visste att byggprojekten på
gården och en utvidgning av biodlingen skulle ta mycket tid, men när
jag nästan känt dåligt samvete för att jag gått och lagt mig
efter arbetsdagar på 16-17 timmar är det något som är galet.
Löpningen jag helst vill göra tre gånger i veckan strök jag
nästan helt under juli och augusti. Ibland hade jag kompisar här
för att hjälpa mig bygga och då är det liksom inte läge att säga
att ”fortsätt på taket du, så går jag och springer ett par
timmar”.
Jag tänkte plocka 35 liter blåbär i
år, men efter 25 liter hann jag inte ut på flera veckor och när
jag väl gjorde det var säsongen över. Förra sommaren hann jag
inte bada en enda gång och bestämde mig för att ta mig tid till
det i år. Det gjorde jag – en gång. Patetiskt.
Inte heller har jag några klockrena
lösningar på hur det ska bli bättre, mer än att jag hoppas att
byggprojekten ska avta, åtminstone de mest akuta, och att biodlingen
ska börja kännas mer kontrollerad ju längre jag hållit på.
Och så kan man inspireras av andras
sätt att undvika stress. För några år sedan nämnde jag Rob Greenfield, en
sån där miljötok som tillverkar egen biogas av sitt bajs. Han
lever definitivt inte mitt drömliv, men hans tolv minuter långa
video om en dag i sitt liv gav mig perspektiv:
Jag hade inte känt mig avstressad av
att bo i en hydda av plywood och upplever mig lite grann som besökare
på en annan planet när han pratar om växter och insekter som sina
släktingar. Kort sagt, det är lite för mycket flum för min smak,
men att hålla sig nedkopplad utan telefon och internet fram till tio
gör mig avundsjuk.
Hade jag gjort motsvarande video hade
jag berättat att jag vanligtvis vaknar någonstans vid åttatiden,
helst utan väckarklocka. Fem minuter senare har jag slagit igång
dator och telefon och har jag otur har jag då fem uppgifter att ta
tag i som jag inte hade en aning om strax innan. Kanske hinner jag
inte äta frukost förrän vid 11, om jag inte glömmer bort det och
går direkt på lunch.
När Greenfield lite senare i videon
går till en källa för att hämta vatten och upptäcker att hans
”sinne saktar ner där”, undrar jag hur det är möjligt. Blir
han lugnare än innan är han ju typ död! Som sagt, mycket yoga och
märkligheter här, men efter att precis ha berättat hur jag har det
fattar ni att jag inte precis är beredd att såga hans liv.
Och som så många gånger förr kan
jag inte låta bli att tänka på att det finns människor, ganska
många, som jobbar heltid. Som kanske har 40-60 timmar per vecka som
de inte alls styr över. Jag har själv haft det, men jag fattar
verkligen inte hur det är möjligt!