Läser ett reportage om försäljning av gammalt byggmaterial.
Det framställs som något helt unikt, men bara det senaste året har
jag satt in begagnade fönster, en dörr och läkt på taket som jag
fått eller köpt av andra.
Inför förra vintern satte jag in
en kamin köpt av en bekant som kom på att han inte hade användning
för den. Den var visserligen aldrig installerad, men jag köpte den
till halva priset. Den gamla kaminen som jag fick över sålde jag på
Finn, Norges motsvarighet till Blocket. En gång var jag med och
plockade ner ett helt kök, ”gratis mot hämtning och nedmontering”
och själv har jag både köpt och sålt begagnade vitvaror.
När det blir saker över efter ett
byggprojekt, och det blir det ju nästan alltid, känns det naturligt
att försöka sälja det vidare. Ofta har säljarna varit som jag,
privatpersoner som räknat fel eller varit tvungna att ha marginaler
på materialet för att inte köra fast, men jag har köpt både
virke och fönster från byggföretag.
Vanligtvis har det inte varit Skanska
eller NCC utan ”Nisses Bygg”, men i dessa tider när alla företag
kallar sig miljömedvetna och klimatsmarta känns det naturligt att
hela näringskedjan rättar in sig i ledet. De stora borde kunna
skaffa sig egna plattformar för återbruksverksamheten, om de inte
vill göra som småskuttarna eller oss privatpersoner, att använda
befintliga secondhand-sajter.
Det återstår att se om detta blir en trend. Jag kommer fortsätta att köpa och sälja gammalt oavsett. För mig handlar det inte ett dugg om att vara trendig eller ens miljömedveten. Jag vill köpa och bygga så billigt som möjligt, särskilt när inte kvaliteten blir lidande. Och när jag är färdig vill jag inte ha några rullar takpapp, en bal isolering eller fyra gipsskivor som bra-att-ha-saker, för jag vet att när jag väl behöver det själv är risken stor att pappen torkat, gipsskivorna skevat till sig och alltihop har varit i vägen alldeles för många gånger.