Det sägs att vintrarna är vad som
fått oss här uppe i kalla Norden så framgångsrika. Det håller
inte att glassa runt och käka kokosnötter, då fryser vi ihjäl (om
vi inte svälter först eftersom det är rätt ont om kokosnötter).
Vi måste se om vårt hus inför den kalla årstiden. Jag är ingen
vintermänniska, men på ett sätt ser jag faktiskt fram emot vinter
nu.
Detta eftersom jag gjort just detta,
sett om mitt hus. Jag hann inte med alla sommarens tilltänkta
byggprojekt, men är klar med de viktigaste. Nu senast fick jag upp
vindbrädor på de tak jag byggt om i sommar.
Biodlingen rullade på och även om jag
tycker att det är kul att inspektera bikupor är jag rätt nöjd med
att jag inte måste ut i bigården i tid och otid förrän framåt
april. Alla ramar är slungade, renskrapade och sorterade i mitt
biförråd som aldrig varit så välstädat som nu.
Det sämsta med vintern är kylan, men
jag har åtminstone ved så att jag klarar en riktig vargavinter
ifall det skulle bli en sådan. Det bästa med vintern är att man
med gott samvete kan sitta inomhus. Jag har fått ett par intressanta
skrivprojekt på halsen och dem ser jag fram emot.
Men kanske blir det byggt en del också. Jag har inte gjort något åt boningshuset i sommar och försvarat det med att jag hade fullt upp med att bygga tak och måla hus på utsidan, aktiviteter som kräver sommartid. Nu har jag inte dem att gömma mig bakom och då skulle jag vilja fixa både källaren och sovrummet. Vi får väl se. Känner jag mig själv rätt har jag inte börjat med något av det förrän i mars och får stressa för att bli klar lagom till att utomhusprojekten pockar på igen.