Håkan bråkar

Gabriel Odenhammar, kanske mest känd som Håkan-Bråkan och Max Svensson, verkar vara en trevlig kille, men jag undrar hur han tänker när han vill införa något slags obligatoriskt psykologstöd för utrangerade barnskådisar. Varför just dem, ingen tog hand om mig när jag var för gammal för att dela ut reklam. Svensk Direktreklam tog inget ansvar för min mentala hälsa.

Skämt åsido. Enligt egen uppgift gick han på en (1!) audition som vuxen, bröt ihop när han inte fick rollen och utbildade sig istället till flygledare. Han kanske kan glädja sig åt att han inte är den mest misslyckade Håkan-Bråkan i historien. Odenhammar i nutid:

”När jag själv gick från att vara någon som var behövd och eftertraktad som barnskådis till att sedan en dag bli vuxen och telefonen slutar ringa – där hade jag behövt ett helt annat stöd än det jag fick, nämligen ingenting”.

Jag tror inte att ordet/personen han söker är barnkoordinator utan förälder. Det kan omöjligt vara tv-producenternas fel eller ansvar att en barnskådis inte tacklar verkligheten. Alla utmaningar, problem och sorger en människa ställs inför är ett paket vi kallar livet, och stötarna man får i det går inte att lagstifta bort. Men ska jag försöka bli lite filosofisk tror jag att vi hittar en del av problematiken här:

”För många skådisar har det gått hundra nej på ett ja, men jag hade fått hundra ja och aldrig ett nej. Så när jag fick ett nej tog jag det otroligt personligt. Jag hade inget självförtroende i skådespeleriet. Det gjorde att det blev en ohållbar situation.”

Det här tror jag gäller det mesta. Man mår bra av att få kämpa för saker. Det gäller inte minst ekonomi. Ös pengar över ett barn och du kan vara ganska säker på att du skapar en privatekonomiskt oansvarig vuxen.

Köpte en Rolls... typ

För tre år sedan behövde jag en ny hårtrimmer. Jag har rakat skallen ända sedan Gud tog ifrån mig rätten till frisyr för sådär 25 år sedan, så det har gått rätt många trimmers genom åren. De första gick oftast sönder genom att de slutade att ta laddning. Sladdlöst var praktiskt, men inte när de behövde laddas tre gånger per klippning. Andra trimmers har pajat maskinellt, för att någon fjäder eller plastdetalj gått sönder. Två har gått sönder i sladden, så nära maskinen att det inte gått att skarva och så går det inte att öppna.

Då hamnar den här istället.

Det fick mig att ledsna på billigt smäck. Visst, de har oftast bara kostat någon hundring. Två på raken var helt gratis. Det känns ändå trist att handla nytt hela tiden, så till slut fick jag idén att köpa något bättre. Jag ville hitta hårtrimrarnas Rolls-Royce.

Två av varandra oberoende personer nämnde Moser. Bägge hade haft sin klippmaskin i över tio år. Det skulle finnas reservdelar till dem. Jag är inte sugen på att reparera, men bara det faktum att möjligheten finns är för mig bevis på att det är rejälare doningar än helgjutna plastmaskiner från Rusta. Så det blev en Moser, modell 1400.

Jag köpte den för 3-4 år sedan och den kostade runt en femhundring. Redan har den blivit billigare än de sämsta jag haft tidigare som kostat 99 kr, men som inte ens hållit ett år. Jag klipper mig 2-3 gånger per månad, lite beroende på vad jag ska göra och vilka jag ska träffa. Jag känner mig så himla flintskallig när håret runt månen växer ut.

Till dags dato är trimmern helt felfri. Den klipper exakt lika bra nu som första gången, inga delar glappar och den har inte en repa. Som ny! Jag blir förvånad om den inte håller i tio år och då blir den med marginal mitt livs billigaste trimmer (som inte hittats gratis). Jag kommer även fortsättningsvis att sortera prislistor efter lägsta pris, men ibland lönar det sig att skippa de billigaste.

Vindkraftsmuta

Jag vet inte om det var fler än jag som reagerade på nyhetsrubriken ”Danskt bolag satsar 50 miljonerpå att rädda torsken i Östersjön – om de fårvindkraftstillstånd”. Sedan beskrivs, nästan lite roat, hur det danska företaget Ørsted mitt i en upphandling om vindkraft vill ”sockra anrättningen” med 50 millar.

Kom igen nu, ”sockra anrättningen”?! Vanligare ord är besticka, muta, smörja eller varför inte det tydliga ordet korruption? För oavsett om man tror att torsk (eller för den delen människor) kan bromsa klimatförändringar är det väl inget snack om vad som pågår här?

Men kanske inte så oväntat. Vart ska sleven vara om inte i grytan? Jag kommer att tänka på när de vidriga investerarna i tv-serien Exit (som alla borde se) kom på att det finns många härliga skattekronor i vindkraft.

Nu är ju det fiktion, men det vore inte märkligt om den här typen av människor flockas i ”det gröna skiftet”. Fenomenet har ju allt som är intressant för den som vill sko sig – massor av skattepengar, politiker med dålig koll, men intresserade av bra press och godhetspoäng, och inte minst journalister som gärna tillhandahåller gratis marknadsföring och inte precis gräver ihjäl sig. För hur ska man annars tolka ”sockra anrättningen”?

Fack for facks sake

Jag har inget emot facklig organisering. Om anställda vill gå ihop och förhandla tillsammans eller till och med ansluta sig till en större organisation som säger sig vilja hjälpa arbetare i hela landet ska de vara i sin fulla rätt.

Jag kan bara konstatera att i mitt liv har jag aldrig haft nytta av fackförbund. Tvärtom hade mina anställningar funkat mycket bättre om jag hade kunnat göra upp villkoren ihop med arbetsgivaren, utan att behöva ta hänsyn till en förening ingen av oss varit med i.

Och jag är inte ensam om den erfarenheten. Det senaste exemplet är Tesla där IF Metall bestämde sig för att anordna en strejk, men där de anställda inte ställde upp eftersom de inte ser fördelen med IF Metalls fackpampar som mellanhand i personalens dialog med arbetsgivaren.

Att de anställda inte vill ha Metalls kollektivavtal eftersom arbetsgivaren erbjuder bättre villkor borde såklart glädja facket om de fanns till för att främja arbetares villkor. Men det gör de inte, facket finns för fackets skull. Och med risk för att bli beskylld för ”svansretorik” ramlar jag inte precis av stolen när jag ser vilka som fördömer företag och anställda som gör upp utan fackets ”hjälp”.

Jag vill alltså inte förbjuda LO och andra maktfullkomliga politruker från att verka, men företag och föreningar med en bra produkt/affärsidé behöver inte tvinga kunder eller arbetsmarknadens parter att köpa deras produkt. Är den bra kommer den att sälja sig själv utan att man försöker hota sig till inflytande. Just Tesla är jag ändå inte sugen på, men kanske borde jag som kund och investerare undvika företag som skrivit under kollektivavtal eller andra typer av beskyddarverksamhet.

Krisbanken

Tack till kommentatorn med det härligt bittra namnet ”Surgubben” för ämnesförslaget till dagens blogginlägg.

Upplägget med en riksbank fristående från staten kan diskuteras, men det är det system man har valt i Sverige. Kanske är det bra med en riksbank fri från politikers inblandning, men frågan är vad den gör för nytta. Wikipedia:

”Riksbankens syfte är att upprätthålla prisstabilitet och att främja ett säkert och effektivt betalningsväsende. Det är riksbanken som ger ut sedlar, mynt och fastställer referensräntor, till exempel reporäntan. Riksbanken fick 1904 ensamrätt att ge ut sedlar och mynt i Sverige.”

Att trycka sedlar kunde man ha lagt ut på vilket tryckeri som helst, men prisstabilitet låter ju bra. I praktiken har man översatt uppgiften med att hålla inflationen på två procent. Hur går det då? Det korta svaret: Skit! Det lite längre svaret: Skiiiiiiitt!!!

Det går upp och det går ner, och precis som att även en trasig klocka visar korrekt tid två gånger per dygn har inflationen träffat målet någon gång, men inte oftare än att en slumpgenerator hade lyckats lika bra. Och antagligen billigare. Målnivån för Riksbankens egna kapital är 60 miljarder. Nu avslöjar riksbankschef Erik Thedéen att det aktuella värdet är minus arton miljarder!

Osäker på om det var bättre förr.

Detta eftersom Riksbankens höjning av styrräntan gjort att de obligationer de köpt för att ”hålla igång ekonomin” tappat i värde. Minus 18 miljarder är 78 miljarder lägre än plus 60. Vem tror du får skjuta till dessa pengar? Det börjar på ”skattebetalar...” och tillhör du denna grupp är din del av underskottet med god marginal femsiffrigt.

Att komma undan det ansvaret blir nog svårt (även om jag gärna hade försökt), men när underskottet är täckt och krisen avvärjd, finns det verkligen inget bättre sätt?

Jag fick ett brev

Jag får alltid en olustkänsla när jag får ett myndighetsbrev. Ibland är det ren skräck, särskilt när det är från Skatteverket. Det kommer åtminstone inget bra med dessa brev. Ska vara skatteåterbäring då, ifall jag av oförstånd eller misstag betalat in för mycket skatt och därmed lånat ut pengar till alldeles för låg ränta, men det händer lyckligtvis inte så ofta.

Nu är det överhuvudtaget sällan jag får brev från svenska myndigheter eftersom jag flyttade ut ur landet för två år sedan, men det händer. Denna gång var det från Försäkringskassan och dem har jag nästan aldrig haft något otalt med. Jag har inte fått pengar av dem på den här sidan millennieskiftet, så då vill de nog inte heller ha pengar av mig. Nej då.

Notera datumet. Inte för att posten brukar slå hastighetsrekord numera, men jag fick det 23 oktober, så vi snackar 21 månaders leveranstid. Inte illa för ett förstaklassbrev. Eller jo. Nu kan jag i och för sig inte tänka mig att det varit på väg sedan förrförra vintern, jag tror att Försäkringskassan skickade det i förra veckan.

Varför de gjorde det är en större gåta. ”Vi har fått information från Skatteverket”. Ja, det hade väl varit konstigt annars, jag är ju inte irakisk försvarsminister. Det intressanta kommer sedan:

”Vi har noterat uppgiften, men inte beslutat om du är försäkrad i Sverige.”

Så varför skriver ni då till mig? Det är väl inte Försäkringskassans uppgift att informera om beslut från Skatteverket (särskilt inte efter två år)? Det borde vara Skatteverkets, men i praktiken fick jag informationen om att folkbokföringen var klar genom att Svenska Spel berättade för mig att de stängt mitt konto hos dem.

”Det kommer vi att göra om du ansöker om en ersättning eller ett intyg från Försäkringskassan.”

Hade det inte varit logiskt att vänta på det då? Om jag skriver till Försäkringskassan och berättar att jag är sjuk och vill ha sjukpenning (något jag inte gjort sedan 1992), då hade de kunnat svara att de ska utreda om jag verkligen har rätt till pengar. Det troligaste är ju att en person som inte bott i Sverige sedan Stefan Löfven var statsminister aldrig kommer att kräva ersättning från svenska Försäkringskassan!

Kanske tycker ni att jag tramsar nu, men här sitter alltså myndighetspersoner och ”noterar” saker och ”informerar” om att ifall jag skulle ansöka om ersättning kommer de ta ställning till ansökan. Under tiden kan jag ringa kundcenter om jag har några frågor. Jag har en: Har Försäkringskassan för många personer anställda?

En halv frukt

Vuxna som kallar mellanmål för mellis har jag svårt att ta på allvar, oavsett om de är kommunala kostchefer eller något annat, men nu kan vi läsa att en förskola i Vallentuna bara serverar en halv frukt per dag till barnen. Det framgår inte riktigt varför, men man kan väl förmoda att det är en budgetfråga även om man också nämner svinn, att barnen inte äter upp om de får för mycket. Jag har några tankar som i vanlig ordning inte nämns i texten så jag tar dem här istället:

En halv frukt kostar högt räknat 2 kr. Har de hundra barn (svårt att kolla eftersom artikeln inte ens nämner förskolans namn) snackar vi om en besparing på max en tusenlapp i veckan. Det är inte ens på promillenivå i budgeten och räknar man med kostnaden för att ta beslutet och den tid de nu får lägga på att snacka om det i media är det kanske inte ens en besparing förrän framåt sommaren.

En förälder i artikeln låter som att frukt på dagis är en mänsklig rättighet. Jag kanske är omänsklig nu, men tycker de att det är viktigt att deras barn äter mer frukt kan de köpa egen. Har de inte råd med det var det dumt att skaffa barn.

Ett annat spår som nämns, men inte följs upp, är ”föräldrarna uppmanades att ta med frukt från trädgården till förskolan för att dryga ut det som förskolan serverar”. Även om förskolan skulle ligga mitt i Vallentuna centrum gissar jag att många av barnens föräldrar har dignande äppelträd och bara skulle bli glada att få hjälp med att äta upp frukten. Barnen kanske kan ta en promenad dit och skörda själva. För barn rör sig väl fortfarande, eller är allt utom fruktstund och tupplur diskriminerande mot lama?

Laman: "Hur blev jag inblandad?! Och vad är det där för konstig get?"

Detta känns hur som helst som ett icke-problem för alla inblandade. Såväl kommun och förskola som föräldrar borde ha råd med hela frukter, så hade de sluppit en halvt obegriplig artikel om sin initiativlöshet.