Jag såg en video med en tjej som bor i
sin bil (någon gång hoppas jag få betalt för att skriva en bok om
udda bostäder, otroligt intressant!) och hon fick en fråga om hon
inte hellre skulle bo i en större van än i sin lilla Honda Element.
Hon svarade att hon hade ratat en Ford Transit med förhöjt tak för
att den var för välutrustad. Den hade ett kök, isolering,
luftkonditionering, ståhöjd och hon menade att all denna lyx gjorde
att hon gick miste om äventyret i att bo i bil.
Jag hade valt annorlunda, men förstår
hur hon menar. Mina föräldrar valde bort el och rinnande vatten i
sin sommarstuga eftersom de ville uppleva något annat där än
hemma. Detta ”annat” innefattade
utedass samt hämtning av vatten i en brunn
några hundra meter bort där man fick pumpa upp vatten i dunkar och
bära hem.
Bekvämlighet har många positiva
aspekter, men jag tror också att det kan bli för bekvämt. Med risk
för att låta som gubbarna i Monty Python-sketchen Four Yorkshiremen som skattade sig lyckliga
över att ha växt upp i en hoprullad tidning i en septitank är
även jag övertygad om att materiellt välstånd inte är liktydigt
med lycka.
Visst är det praktiskt att hyra in hushållsnära tjänster så att andra både renoverar och städar våra bostäder, maten köps färdig och förströelse tankas ner i datorn och spelas upp på hemmabion. Men så ska man ju leva också? Själv har jag starkare och ljusare minnen av att pumpa upp vatten från en grävd brunn än av fina viner och catering. Jag strävar efter ett enkelt liv, men inte efter ett lätt.