Pantbankerna har fler kunder än någonsin.
I reportaget säger man bl a att många kommer in och pantsätter för
första gången för att klara vardagskostnader.
”Man har insett hur låga marginaler man har för oförutsedda utgifter, som en dyr tandläkarräkning, säger Annette Karlberg, VD på Sefina Pantbank.”
Att skaffa en buffert (och inte genom att panta sina saker!) känns som det mest grundläggande i varje privatekonomi och ett tips som det tjatats om ända sedan finansminister Anne Wibble tyckte att alla borde ha en årslön sparad. Det är möjligt att hon tog i lite, men att klara en plötslig tandläkarräkning tycker jag borde vara ett absolut minimum för alla ansvarskännande vuxna. Ansvar tycks dock förlegat när man hör detta uttalande från pantbankens värderare:
”Den vanligaste kunden är ändå en medelålders medelinkomsttagare. När ekonomin är bättre så kanske man lånar för att åka på en semesterresa. Nu lånar man mer för att täcka vardagliga kostnader.”
Rimlig pant för vardagskostnader.
Så inte nog med att man går till
pantbanken för att få råd med tandläkarräkningen, man går dit
för att ha råd att dra på semester – ”när ekonomin är
bättre”! Jag antar att hon pratar om den allmänna ekonomin och
inte den personens privatekonomi. Att panta sina smycken eller klocka
för att ha råd att åka till Mallis vittnar inte direkt om en
bättre ekonomi.
Ibland undrar jag om folk ens vill ha
det bra. Det finns fattiga människor som inte har så stora
möjligheter, men för en medelålders medelinkomsttagare att se till
att ständigt ligga på minus eller i bästa fall noll känns som ett
medelålders sätt att likt tonårstjejer skära sig i handlederna.
Egentligen värre, tonårstjejernas handling kan jag på något sätt
förstå och sympatisera med, men den som stampar sina ägodelar för
att lägga på något onödigt får leta sympati annorstädes. Kanske
på pantbanken.
Att pantsätta något löser ju inte något grundläggande problem alls. Och hur löser man nästa månad när man redan pantsatt allt av värde?
SvaraRadera/Christoffer S.
Precis. Det känns som en nödlösning i väntan på att något ska hända, och är man nere på att låna ut sina ägodelar mot pengar tror jag inte mycket på det.
RaderaJag är inte säker på att de som pantar har just Sparos sympati i åtanke. Möjligen skulle lite empati kunna efterfrågas.
SvaraRaderaJag skulle säga att min hållning är den empatiska medan personalen på pantbanken gör dessa människor en björntjänst.
RaderaEmpati? Att tillhöra medelklassen och behöva pantsätta sina tillhörigheter är inte fattigdom, det är bristande ekonomisk kunskap på basal nivå. Då har sympati inget värde. Dessutom: även sk fattiga förtjänar sällan sympati, eftersom det i de flesta fall - även där det handlat om skilsmässa, arbetslöshet eller liknande som orsak - handlar om dålig planering eller ointresse av buffersparande.
Radera/Christoffer S.
*empati
RaderaEmpati/sympati är en fin mänsklig egenskap och kan vara till hjälp för den som har försatt sig i en usel situation. Det kan till exempel hjälpa en sådan person att förlåta sig själv och gå vidare. Förakt för svaghet är däremot en egenskap som inte är hjälpsam, varken för den som besitter egenskapen ingåtts eller för den svage.
RaderaDå är frågan vad som är mest sympatiskt och/eller sympatiskt: att kritisera ett beteende med förhoppningen att personer kan bättra sig, eller dalta och förutsätta att ingen kan ta sig i kragen.
RaderaDet enda jag kan om pantbanker är vad jag sett på "Pawnstars", en reality show från en amerikansk pantbank. Där tycker jag det mest verkar handla om folk som vill sälja konstiga/unika grejer som de har svårt att hitta rätt kund för. Och säljer till pantbanken med stor rabatt för att slippa krånglet.
SvaraRaderaVet inte om det är annorlunda i Sverige eller om det är konjunkturen som försämrats, men i serien verkar ingen desperat för att få ihop pengar till räkningar.
Catchy programnamn! Jag höll på att "sälja" tandguld på det sättet, lämna det till pantbank och inte hämta ut det. Men så hittade jag en gulduppköpare som även köpte upp tandguld.
RaderaJag vet ingenting om pantkunder varken i Sverige eller i USA, men det som beskrivs i reportaget låter inte som ett sätt att bli av med udda grejer utan mer som panik.
Tandguld!? Gräver du upp lik på dina löparturer?
RaderaDet som lämnas till pantbanker i Sverige och inte hämtas ut säljs på auktion, och då får den som pantat det överskott som blir över när lånet är löst.
RaderaNej, jag gräver inte upp lik. Min mamma hade en jättelagning med guld, men till slut gick tanden ändå inte att rädda. Så den drogs ut och låg i en låda i några decennier. Sedan ärvde jag den.
RaderaJag skulle få en slant direkt och räknade inte med mer efter det. Och som sagt, de betalde ganska bra, men så hittade jag en bättre köpare.
Jag sliter o kämpar o försöker ta på mig alla uppdrag jag kan.
SvaraRaderaDet som krävs av mig via arbetsförmedligen är att jag 6 gånger per månad har en träff med min ”arbetsmarknadskonsult”.
Jotack så mycket, där försvinner 1200 kr i bensin av de 4000 jag har in att försöka överleva på.
Detta går ju såklart inte ihop sig, jag tvingas tulla på besparingar o plockar åt mig allt extrajobb jag kan i tingsrätten o kommunen.
Hållbart är det sista jag skulle kalla det, vore glad över en medelinkomst och är säker på att leverera mer än vad priset är.
Nå, nu blev jag frustrerad. Det var ju dumt. Allt är ju såklart världsbäst i denna världsbästa av länder…
/JB
Sex gånger per månad?! Vad har ni att prata om så ofta? Och som inte kan tas på nätet eller telefon?
RaderaInget. Det handlar bara om protokoll och vad handledaren som inte har bråkdelen av min kunskap om arbete o arbetsmarknad upp till sina överordnade som ej de heller har bråkskapen av min kunskap av arbete eller arbetsmarknad.
RaderaDet hela är såklart ett stort jycklarspel som ska syfta till att bygga upp en stor betald struktur av skattepengar att skapa ett gäng oundvikliga tjänster.
Jag söker såklart alla jobb jag kan. Köper att jag är mindre attraktiv som aktiv Sverigedemokrat.
Men denna tvärnit alltså…
En viss kontrollapparat är nog bra, men det där låter helt vansinnigt.
RaderaJB, antar att du redan känner till det men det är värt att påpeka för yngre läsare nu när det är nytt år och det ska deklareras:
Radera[…] Den arbetslöse har också rätt till avdrag för utgifter för resor och andra utgifter som denne haft i samband med att söka lämpliga arbeten i Sverige. […]
Avdrag kan också medges för trafikavgifter för Internet och telefon, utgifter för porto, betygskopior o.dyl. som uppkommit i samband med sökande av arbete.
Avdrag för arbetslösas kostnader ska dras av som övriga utgifter, dvs. endast till den del sådana utgifter sammanlagt under året överstiger 5 000 kr.
https://www4.skatteverket.se/rattsligvagledning/edition/2023.16/2262.html
Motsvarande gäller också för arbetslösa personer med annan ersättning, t.ex. aktivitetsstöd i jobb- och utvecklingsgarantin, om det finns ett krav på att personen aktivt ska söka arbete för att få behålla ersättningen.
https://www4.skatteverket.se/rattsligvagledning/edition/2023.16/326346.html#h-Vilka-avdrag-kan-medges
OBS
Kom ihåg att man har rätt att söka avdrag fem år bakåt i tiden !
Lycka till, och trevlig helg
Tusen tack annan anonym!
Radera/JB
JB, det där var för föregående år. Men för detta innevarande år 2024 kan du ju genom att skattejämka på Skatteverket få lägre skatt nu på en gång.
RaderaDu kan alltid prova, men se till att följa upp din ekonomi per månad så att du inte får problem om förutsättningarna förändras - och så du sitter med skatt som ska betalas in nästa år som du inte har lagt undan på ett separat konto. Det vore tråkigt, minst sagt.
Men det finns så mycket man förtjänar när man sliter och är medelinkomsttagare. Vadå buffert när det går att shoppa/äta gott/resa. Det är helt enkelt inkomsten som är för låg, inte utgifterna som är för höga.
SvaraRaderaDet där låter som någon som inte är tjock utan för kort för sin vikt :-)
RaderaProblemet är att med den inställningen kommer inkomsten alltid vara för låg, om utgifterna ändras i takt med inkomsten, eller lite tidigare.
Så är det.
RaderaVuxna medelinkomsttagare som inte kan råda över sin ekonomi har jag inte mycket sympati för men väl empati för de barn vars föräldrar inre förmår att hantera pengar så det drabbar barnen. Och nu menar jag inte drabbar som i inte ha råd att åka på skidsemester. Snarare inte har råd att köpa nya vinterskor, eller nya glasögon, eller inte kan följa med kompisen på någon billigare aktivitet någon gång då och då. Hoppas skolan kan göra något för att bryta det mönstretm för ekonomikunskaperna de kär sig hemifrån lär vara direkt skadliga.
SvaraRaderaJag håller med. Empati känner man för dem som förtjänar det. Eller rättare sagt de som inte förtjänar att leva i fattigdom för att föräldrarna vägrar dra slutsatser i sina liv.
RaderaNu tror jag inte att folk som använder pantbank är de mest slipade privatekonomerna. Men frågan är om det inte egentligen inte är ett väldigt lönsamt sätt jämfört med att ha massa pengar i buffert till obefintlig ränta?
SvaraRaderaSäg att du har 30 000 kr i buffert i väntan på att något oväntat ska hända. Om du istället investerar detta på börsen och pantsätter några smycken under några månader när det helt oväntade händer, som tex att kylen och bilen pajar samma månad. En pantbank verkar ofta ha en ränta på några procent per månad. Om den används någon månad var 10e år låter det som att kalkylen borde gå ihop med råge.
Min erfarenhet är nämligen att bufferten väldigt sällan behövs. Själv har jag gått och väntat på det oväntade sedan 2003.
Har de ingen uppläggningsavgift då, som gör ekvationen sämre?
RaderaAnnars håller jag med dig lite grann. Samtidigt tycker jag inte att en buffert behöver finnas tillgänglig på ett konto. Säljer jag en aktie kan jag väl ha pengarna i handen på ett par dagar? Och kanske har man ändå lite lösa pengar i någon form av värdepappersdepå som går ännu snabbare att få ut. För egen del har jag cash i mitt företag som jag genom att bokföra som eget uttag kan ha i handen på en timme.
Det beror ju också lite på vad det där oväntade består i. Snackar vi svensk tandläkarräkning tar det väl minst någon vecka innan man får ett akutingrepp så då finns det tid att skrapa botten på flera skattkistor. Samma med bilverkstaden och i bägge fallen borde det inte vara omöjligt att få en faktura att betala om minst tio dagar.
Sparo, men inte tar det dig en timme att bokföra cash för uttag ;), savida du inte gömt pengarna en timme fran hemmet.
RaderaPaminner mig om den gamla fina serien All creatures great and small (som nu gjorts i ny version), där Siegfried, veterinären, hade en stor mugg pa spismanteln där betalningen fran kunderna hamnade och där han plockade ut vid behov. Det funkade fint till dess att miss Harbottle kom in och skulle omstrukturera. Det gick sadär, och hon fick sparken. Det var tider det.
/Annika
Allting med bokföring tar tid, men det jag menade skulle ta en timme var att få ut pengarna. Först ska de över till ett konto med bankomatuttagsmöjlighet och så måste jag ta mig till en bankomat. Då har det gått en timme.
RaderaDen serien har jag helt missat.
Jaha, trodde du hade cash i handen hemma som du fatt av din bisyssla :). Ah, da har du verkligen missat nagot om du är djurälskare. Gick pa 70-80-tal, och den var förstas bättre än nya versionen som nyss gatt. Baserad pa böckerna av James Herriot (som egentligen hette Alf Wight).
Radera/Annika
Hittade det här pa youtube: https://www.youtube.com/watch?v=hSOFQwqa22E&list=PLbD6vM9jvwIChPR4TAfb5fXX3i-4OGZku
Radera/Annika
Jag längtar efter dagen då den där biodlingen genererar pengar istället för att kosta. Men det är på gång. Hoppas jag.
RaderaOj, så brittiskt! Jag får flashbacks till Hem till gården.
Annika fantastisk serie, minns den så väl, och den fantastiska engelskläraren på tv dåförtiden, Dennis Gotobed. För övrigt kommer jag ihåg när jag var med mamma på pantbanken i Stockholms innerstad. Minkpälsen fick förvaring gratis ett antal månader över sommaren. Min far var däremot en ekonomisk herre och snålade i stället för slarvade med pengar, där köptes det ordentliga saker som cyklar och skidor men aldrig en glass en varm sommardag eller annat roligt men onödigt. Båda växte upp i riktig fattigdom men så olika./Eme
RaderaEme, jag kommer väl ihag när vi akte pa semester med husvagnen och stannade till pa vägen ibland och man fick en glass i kiosken som lag halvvägs. Barndomsminne. Men husvagn vill jag aldrig mer bo i även om det var mysigt som barn. Hoppas du har rad at köpa glass nu.
Radera/Annika
Det där är intressant, hur olika människor tacklar en svår uppväxt. En del blir alkoholister som pappa, medan andra inte dricker en droppe alkohol pga samma erfarenhet.
RaderaGlass är en av få riktiga slöseriposter jag unnar mig, men då ska det vara varmt, vilket det nästan inte var i somras (och definitivt inte nu).
Går man till en pantbank för att sälja eller panta något skulle jag påstå att man tänkt fel mer än en gång, först har man handlat något onödigt sen har man sålt det billigt. /SpararPengarna
SvaraRaderaMan kan också göra det med saker man ärver som har ett värde men man inte riktigt vet hur eller var man ska sälja dem. Det är alltså inte en fråga om att få ihop ekonomin utan bara om att sälja av saker man inte behöver.
RaderaFast ska man ändå kvitta sig med grejerna tror jag att det ska mycket till för att man inte ska få mer någon annanstans. Jag tänkte som sagt var tanken med tandguld, men inte ens då var det en bra idé.
RaderaJag har inte gått till pantbanken , men har sålt mycket avbränt jag inte vill ha eller tänkt slänga på en auktions sida.
SvaraRaderaOch satt in det i börsen, perfekt 🤩
Samma här. Jag har sålt saker jag inte behövt för över hundratusen och jag saknar inte en enda.
RaderaMissade ju att skiva något om pantbanker, jag älskar dem!
SvaraRaderaMen för att köpa och inte låna eller sälja.
De är, förutom att de brukar ha en del vrakpriser från början, väldigt öppna för prutande och kohandel, jag har gjort några affärer på kvalitetsarmbandsur och guld där jag utan problem kunnat förhandla ner priset 10-20%, blir många tusen och några nästan skamligt bra affärer. Men man ”lurar” ju ej en privatperson och vill företaget ej ta mitt bud så ligger ju beslutet hos dem att säga ja eller nej.
Rekommenderar att kolla in pantbankers hemsidor!
/JB
Jaha, den möjligheten har jag inte ens tänkt på. Men så har jag heller inget behov av guld eller armbandsur (jag har en mobil med klocka och förvånas över att någon fortsätter med klocka på armen).
RaderaMinns en intervju med konstnären Peter Dahl. En dag var han ute och flanerade på Söder. Av en slump fick han syn på en av sina tidiga målningar i skyltfönstret på en pantbank. Han gick in och frågade vad den kostade. Innehavaren skådade honom upp och ner och svarade sedan: ”Det spelar ingen roll för du har ändå inte råd.” Tydligen blev han så paff att han bara gick därifrån.
SvaraRadera/Max
Det låter för galet för att vara sant, bl a för att han var för känd för att någon med minsta koll på konst (och det borde man väl ha i en pantbank) borde veta vem han är.
RaderaDet är aldrig en bra idé att underskatta folk baserat på det man ser. Man har ju hört sånt här förut, och personligen kommer jag att tänka på när jag och en kompis, som var på jakt efter en nyare BMW, åkte till den lokala BMW-handlaren. De var inte särskilt intresserade av att låta min väldigt bondiga kompis med träskor provköra deras knappt 1 år gamla 530d. De trodde väl att han inte hade råd och bara ville roa sig. Han köpte senare samma bil, men från en handlare som bemötte med respekt.
RaderaDet där att man som näringsidkare inte vet vilken kund man bör "satsa" på har jag skrivit ett blogginlägg om:
Raderahttps://sparosverige.blogspot.com/2017/10/ljummig-mjolk.html