När jag flyttade in i bostadsrätt
läste jag igenom årsredovisningen och ögnade igenom de nya
boksluten som skickades till mig, men hade de slutat komma hade jag i
ärlighetens namn knappast reagerat på det. Under mina
bostadsrättsår gick jag inte på ett enda årsmöte och hade ingen
tanke på att försöka komma in i styrelsen.
Jag var nog en rätt vanlig medlem på
det viset. Eftersom föreningen var stor och väletablerad behövde
jag inte engagera mig och räknade kallt med att andra såg till att
beslut togs för medlemmarnas bästa, men det verkar långtifrån
säkert. I Södertälje (och säkert på fler platser) tycks
yrkeskriminella ha satt i system att ta över bostadsrättsföreningar
och tömma dem på pengar.
Plötsligt inser bostadsrättsinnehavarna att deras bostad är på
väg att säljas och kvar sitter de med lånen för en bostad de inte
längre har.
Eftersom myndigheterna verkar stå maktlösa ställer jag mig frågan om bostadsrätt fortfarande är en rimlig
boendeform. Ligger den i en storstad snackar vi om ett värde på
mellan en och många miljoner som plötsligt en dag är puts väck.
Är ägarlägenheter bättre? Jag vet inte. Samma kriminella nätverk hade då kunnat ”röka ut” dig genom att köpa upp lägenhet efter lägenhet och leva rövare dygnet runt och under dina visningar. Till slut slumpar du iväg din bostad och när nätverket äger hela huset kan de sälja hälften och börja om från början. Kriminalitet kommer finnas så länge chansen till avkastning överstiger risken att åka dit.