Nyligen kallade jag en av SVT:s journalister för knattereporter och jag undrar fortfarande hur de hittar alla stolpskott som låter
som att de knappt lämnat mellanstadiet. Denna gång en 24-åring
utan uppenbar kunskap om någonting som helst som tittar lillgammalt
in i kameran och berättar att hon gått runt på stan för att ta
reda på hur det ser ut ”ijänklien”.
Det är skämskudde på hela reportaget, men ämnet är intressant, nämligen hur Swish
möjliggjort för barn att tigga pengar från sina föräldrar på ett mycket enklare sätt än tidigare, och huruvida föräldrarna
står emot tiggeriet. Spoiler: det gör de inte.
En femtonåring berättar att hon tiggt
upp till femtusen kronor och det låter inte på någon av ungdomarna
i reportaget som att det varit några större problem att få
pengarna. Jag är nog gammaldags, men jag tycker att 5000 kr är
ganska mycket pengar, särskilt för en femtonåring utan egen
inkomst.
En av föräldrarna säger att barn tar
för givet att de ska få pengar. Samtidigt berättar hon att hennes
bägge döttrar brukar få pengar när de frågar, så hon behöver
åtminstone inte fundera över varför de frågar eller vem som är
ansvarig för att de blir bortskämda.
Jag fick veckopeng, så småningom
månadspeng och till sist hela studiebidraget mot att dessa pengar
skulle räcka till kläder, månadskort för kollektivtrafik och alla
andra saker jag ville ha i mitt liv. Det var aldrig snack om att
skjuta till extra pengar om de inte räckte, då fick jag vänta till
nästa utbetalning. Eller jobba – klippa gräset, plocka äpplen,
städa... aldrig utan motprestation.
Alla undersökningar visar att barn som
tidigt lär sig att hushålla med pengar får bättre ekonomi som vuxna
än de som inte får en fast summa eller som lär sig att man alltid
kan tjata till sig mer pengar. Innerst inne tror jag att varenda
förälder förstår detta. Ändå ser/hör/läser jag ofta sånt
här. Det gjorde jag även innan Swish uppfanns, men det har helt
klart gett föräldrar ännu ett verktyg för att sabba sina barn.