En tweet från miljöminister Per Bolund väckte
en del reaktioner.
Att han är sur och ledsen över att
blockkollegan L hotar att stödja motståndarlaget får man förstå.
Det jag och många andra hajade till för var istället att han
kallar sitt eget gäng, S/MP-regering med stöd av V, L och C, för
ett ”samarbete i mitten”.
Och även om jag ser Bolunds eget parti
som ett utpräglat vänsterparti är det kanske ännu mer
anmärkningsvärt att han tycker att konstellationen är mitten trots
stöd av Vänsterpartiet, vars förra partiledare sa att han vill
avskaffa privat ägande och vars ungdomsförbund för bara några
veckor sedan sa att deras mål är ett kommunistiskt samhälle.
Tycker jag, men ett av svaren tycker att Vänsterpartiet är mitten:
”2000-talets ideologiska kontinentalrörelser placerar nog dagens VP i en ungefärlig politisk mitten. Hela skalan har förskjutits kraftigt högerut.”
Man kan vifta bort det som dårskap,
men är vi inte alla i centrum av vårt eget universum? Kan du lista
dina egna extrema åsikter? Jag kan det inte, i mitt liv är jag
normen. Och inte blir det lättare att placera sig själv på olika
skalor om man enbart omger sig med likasinnade.
Att få nya impulser är därför
viktigt även för oss som inte är politiker som uppfattas som ufon.
Annars kommer vi inte förstå hur vi kan spara pengar på våra
inköp eller tjäna mer pengar på bättre investeringar. Då blir vi
som Bolund, ingen bra idé.