Kommentatorn ”Surgubben” föreslog
att jag skulle reflektera kring kompispris, hur det egentligen kommer
sig att begreppet innebär att säljaren av en vara eller tjänst ska
pruta när det lika gärna skulle kunna betyda att köparen betalar
lite extra när pengarna går till en kompis.
Jag har inga bra erfarenheter av
affärer med släkt och vänner. När jag köpt har jag nog aldrig
fått ett uttalat kompispris. Tvärtom har jag någon gång tyckt att
det varit i dyraste laget, men det är svårt att säga det till
någon man känner och som kanske tror/tycker sig ha gett ett bra
pris. Då blir det liksom hederligare affärer med okända.
”Bästa priset, kompis!”
En gång beställde jag en
badrumsrenovering av grannens son. Jag vet inte om jag tyckte priset
var exceptionellt bra, men minns att jag tänkte att han troligen
kommer anstränga sig lite mer än annars. Jag vet inte hur mycket
han brukade anstränga sig, men jag var inte jättenöjd med
resultatet. Hade jag inte haft en relation till hantverkaren hade jag
krävt att han gjort om en del av jobbet. Nu bet jag ihop istället.
Förlust igen.
Mitt tredje exempel var en kompis som
bokade mig för ett jobb på hans företag. Vi skrev kontrakt som
innebar att om kunden inte skulle genomföra affären skulle jag ändå
få en del av det avtalade arvodet, ju senare avbokning desto mer
pengar. Och så bar det sig inte bättre än att kunden ställde in
sitt event, men ringde mig och tiggde och bad att jag skulle pruta
ytterligare. Jag gick med på det och förbannade mig själv när jag
sedan fick tjata för att få in pengarna.
”VAR ÄR MINA PENGAR?!!”
Det här hände för femton år sedan
och efter det har jag varit väldigt försiktig med att göra affärer
med folk jag känner privat. Men tillbaka till kompispris. Egentligen
skulle jag vilja avfärda hela begreppet. Om någon ber om ett
kompispris, så är köpare och säljare troligen inte kompisar, för
då hade det inte behövts. Samma sak om säljaren säger att det
utlovade priset är ett kompispris – hade de varit kompisar hade
det inte behövts. Om båda parter anser sig vara vänner kommer
köparen att betala utan knussel.
Men som sagt, gäller det riktiga jobb
och grejer för riktiga pengar skulle jag inte rekommendera det. Det
finns ingenting som så effektivt saboterar vänskap som just pengar.
Skulle möjligen vara sex då.
Min upplevelse är att kompispris är ett lägre pris, just pga av anledningarna du nämner. Köparen har lägre säkerhet, och får knyta näven i fickan om varan var kass.
SvaraRaderaDå gäller det bara att räkna ut när det är värt det. Om någonsin.
RaderaBilen avrådes från att sälja till arbetskamrater, släktingar eller vänner. Det blir lätt dålig stämning när bilen/bilar kommer på tal när du träffar dessa personer (arbetskamrater så gott som varje dag, vänner ofta och släkt, ja snacket går iallafall) och du som säljare förväntas oftast ta ett-efter-köpet-ansvar som konsumentverket inte skulle kunna drömma upp någonsin. Här snackar vi väsentligt mer än att låta köpare få ställa in grejer i fastigheten innan tillträde ;-)
SvaraRaderaGrannar är liknande men annorlunda, ty att komma på kant med sin/sina grannar är att göra sitt eget vardagsliv besvärligt. Håll dom kort kanske skulle rådet kunna vara här, men en hög grad av flexibilitet i inställningen vad "kort" skulle kunna innebära är nog ett bra komplement.
Tänk att Eddie Meduzas alter ego skulle hitta hit till kommentarsfältet, välkommen!
RaderaSant, jag har både sålt och köpt bilar av vänner och det har gnisslat mer än en gång.
Ska man ha någon kontakt med grannar blir det automatiskt förr eller senare att man t ex lånar ut ett fordon eller andra dyrgripar.
Sparo, om du känner för det kan du väl skriva något dräpande om hur media och kulturvänstern hatade och hotade Eddie Meduza i mer än 20 år?
RaderaDet enda som verkar vara konstant över tiden är vänsterns hat, förklaringen ligger kanske i:
"
Give people a common enemy, and you will give them a common identity. Deprive them of an enemy and you will deprive them of the crutch by which they know who they are.
"
Jag är rädd att jag har för dålig koll på Meduza för det. Skulle annars även vilja forska i hans entreprenörskap med både kassetter och hårprodukter.
RaderaDet finns ett talesätt som lyder ungefär "vänskap som bygger på affärer är bättre än affärer som bygger på vänskap". Dvs det är normalt inget problem att bli vän med arbetskamrater eller affärskontakter - men man ska inte anställa eller göra affärer ihop med sina vänner, det slutar ofta illa och då ryker även vänskapen.
SvaraRaderaEtt bra exempel är två av mina närmaste vänner - där jag faktiskt lärde känna en av dem via den andre, jag har känt båda mer än 25 år.
För kanske 15 år sen startade de en firma ihop på hobbybasis, dvs vid sidan av sina ordinarie jobb. Inom ett par år visade det sig att de hade helt olika syn på hur detta skulle hanteras och numera talar de inte med varandra. Men båda är fortfarande goda vänner till mig.
Klokt tale- och förhållningssätt.
RaderaAtt starta företag ihop med någon annan överhuvudtaget skulle jag tycka är svårt. Känner människor jag absolut litar på tillräckligt mycket, men deras sätt att sköta saker skulle driva mig till vansinne (och vise versa förmodligen) på nolltid.
Jag vet inte om man verkligen är bra kompisar och inte bara "kompisar" så gör man ju grejerna gratis för man vet att personen är att lita på.
SvaraRaderaBeror lite på vad det är. Ska jag utföra mitt vanliga värv som jag normalt tar X antal tusen för vill jag inte ge bort det.
RaderaLåna aldrig ut pengar till släkt eller vänner, det brukar sluta med att man förlorar både sämja och pengar.
SvaraRaderaJag har gjort undantag från den regeln, men de är ytterst få och har blivit ännu färre.
Radera