tisdag 16 mars 2021

Bulletin, en dåligt utförd dålig idé

Jag har inte nämnt tidningen Bulletin med ett ord på bloggen sedan starten två dagar innan julafton. Jag hade inga stora förhoppningar om den och ett tidigt besök på sajten gav inte mersmak. Tvärtom, jag tyckte att sidan var ful, rörig och ungefär så ointressant som jag hade räknat med. Men jag tänkte, som med alla svenska ”medströmsmedier”, från Expressen till Flamman, att jag säkert skulle återkomma till Bulletin när någon i mitt flöde länkar något intressant.



Men det hände aldrig. Idag gick jag in där för andra gången och det var lika fult och rörigt nu. Fast lite mer intressant har det ju blivit i och med att ägarna och journalisterna haft öppet krig – i andra medier.

Kraschen gick snabbare och värre än vad jag hade trott, men jag är inte förvånad. Här har ett gäng som inte tidigare drivit en tidning köpt över ett gäng profilerade skribenter som Ivar Arpi, Per Gudmundson och Alice Teodorescu. Det är bara det att nästan alla Bulletins journalister är ledarskribenter. Det är lite som att starta ett fotbollslag och bara köpa in högeryttrar eller att starta band med enbart trummisar.

Förmodligen är det denna snedfördelning som gör att Bulletin inte levererat ett enda scoop under de här knappa tre månaderna. Tvärtom har de vid ett tjugotal tillfällen beslagits med plagiat. Ja, vill man framstå som unika kan man inte ”göra en Pascalidou” och definitivt inte tjugo.

Men det märkligaste med den här soppan är ändå att allt görs offentligt. Chefredaktör Arpi talar ut i Journalisten, journalistfackets tidning, där han klagar på människorna som betalar hans lön. Ägarrepresentant Sanandaji kontrar med att kalla sin chefredaktör för lögnare och sin (!) tidning för ”trist sojabaserad lättmjölk”.

Vad hade de trott, att de skulle kunna ställa in skorna och göra Sveriges bästa och mest lästa tidning? Kanske har de blivit så söndercurlade på sina stortidningsredaktioner att de trodde på det själva. Arpi är en erfaren ledarskribent, Teodorescu en erfaren samhällsdebattör och Sanandaji en erfaren forskare, men ingen av dem är entreprenör eller tidningsmakare. Chang Frick gjorde fler avslöjanden i veckan på den tiden Nyheter Idag bestod bara av honom som åkte runt i en skrotbil på nätterna och letade scoop än vad Bulletin gjort på ett kvartal.

Kvartal ja! Äh, nu har jag gnällt nog för idag.

24 kommentarer:

  1. Ja Kvartal ja... Visst, lite fräschare än alternativen men ack så oförarglig och slätstruken.

    Sveriges tillstånd kräver en dynamisk och orädd samhällsdebatt. Chang Frick verkar vara den enda som förstått det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har för dålig koll för att säga att han är den ende, men börjar bli trött på dessa nya, "djärva" mediesatsningar som mest blir blaha blaha.

      Radera
    2. Vi har i och för sig Bubbla där åtminstone podcasten (Radio Bubbla) för det mesta är en höjdpunkt.

      Radera
    3. Jadå, både den och andra poddar och bloggar till höger och vänster gör vad de kan för att hålla debatten frisk. Som konsument av samhällsmedia tycker jag att man blivit tvungen att sprida sitt fokus för att få en nyanserad syn på samhället. Det slås jag av varje gång jag försöker prata med folk som håller sig till 2-3 beprövade nyhetskällor, att de vet väldigt lite om det mesta.

      Radera
    4. Precis. Det är fascinerande hur vissa nöjer sig med ett eller ett fåtal perspektiv. Vet inte om det är den svenska konsensuskulturen som spökar.

      Radera
    5. Jag tror att de, hur märkligt det än låter, tror att de får en heltäckande bild utan eget aktivt letande. Det får nog ingen av oss, men bättre om man åtminstone försöker.

      Radera
  2. Deras måtto borde vara: Besök siten en gång per Kvartal - det räcker
    Det är en fullödig beskrivning.

    För övrigt måste det vara jobbigt för de med pengarna, dvs ägarna, som är vana vid i de allra flesta andra sammanhang kunna köra över alla andra (dvs de som inte har pengarna) bla genom argumentation som ju i vanliga fall går hem då alla vet att det är pengarna som bestämmer och inte de framförda argumenten i sig.
    Här ska "pengarna" argumentera med människor som lever för, och på, att just argumentera, som är mer vana att argumentera och som antagligen inte bryr sig lika mycket om vem det är som har pengarna, för det är inget argument i sig. Utan kanske just tvärtom.
    Att sedan deras konkurrenter fullkomligen frossar i Kvartals inre angelägenhet, ja vad annars hade vi kunnat förvänta oss? Allt ifrån de som är personligt avundsjuka för de aldrig fick något jobberbjudande till de som ser trenden om att fler åsikter efterfrågas och behöver komma till tals dvs den egna publikationen kommer att efterfrågas allt mindre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Till och med jag har högre ambitioner än så om återvändande läsare.

      Fast så där är det väl mer eller mindre i alla företag (även om inte alla anställda har en egen medieplattform och vana att argumentera). Har man inte personalen med sig spelar det ingen roll hur mycket pengar man slänger in, produkterna blir ändå skit.

      "Att sedan deras konkurrenter fullkomligen frossar i Kvartals inre angelägenhet, ja vad annars hade vi kunnat förvänta oss?"

      Fast nu menar du väl Bulletin? Och ja, journalister på exempelvis Aftonbladet eller Sveriges Radio känner säkert lite skadeglädje. Samtidigt hade Bulletin kunnat vända det till något positivt, att kritik från "gammelmedia" blir en bekräftelse på att de själva representerar något nytt. Problemet är att de inte gör det, de är bara samma gamla i en lite fulare förpackning.

      Radera
    2. Ja, det blev totalt syntax error: Bulletin är det naturligtvis.

      Intressant är ju även att det inte finns ett spår av detta hos Bulletin själva. Det minsta som borde finnas där är ju vad ägarna menar ser på det hela. Att ägarna inte låter slavarna få utrymme i detta ärende, ja det förvånar ju ingen.
      Måhända det gamla goda "action speaks louder than words" så likt en fågel Fenix framöver?

      Radera
    3. Slavar? De får ju lön, och vad jag förstått en ganska bra sådan. Passar det inte finns säkert platsen kvar för dem på SvD, GP osv. Och om inte, så var de inte så eftertraktade som de trodde.

      Bulletin tror jag är körd. T ex Ivar Arpi kan inte jobba kvar efter att sitt offentliga ordkrig med ägarna, och rekryterar man en chefredaktör utifrån blir det ett uppenbart andrahandsval. Eller egentligen tredje eftersom Neuding lämnade över till Arpi.

      Radera
  3. Har aldrig varit där inne och kollat, och det känns inte som jag har missat något.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner likadant. Ofelbart kommer intressanta texter alltid länkas så att man ser dem, men det har aldrig hänt med Bulletin. Och nu efter kraschen hör jag inte heller någon säga att vad synd om vi mister den här intressanta sajten. Alla verkade vänta på att de skulle komma igång.

      Radera
  4. Dråpligare än väntat men ändå rätt förutsägbart. Vad är poängen med denna typ av meshögerprojekt egentligen? Om man ändå kommer att bli kallad nazist är det väl lika bra att gå på offensiven? The center cannot hold.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror aldrig jag hört någon i Bulletin bli kallad nazist. Möjligen Tino Sanandaji eftersom han vädrat kritiska åsikter om invandring, men personer som Per Gudmundson har väl aldrig nazistämplats. Knappast Paulina Neuding heller, som är judinna och enligt egen uppgift flytt till Sverige pga antesemitism.

      Men som svar på din fråga tror jag att man startar meshögerprojekt för att man är meshöger, och för säkerhets skull tar man in personer som Nina Lekander och Lars Leijonborg som bara är mes.

      Radera
  5. Sparo - din ordagranna och i sak riktiga användning av ordet nazist försvann väl ur det allmäna språkbruket någon gång på 80-talet eller så, men tolkningen är inte det viktiga här utan poängen är att ingen som styr en endaste millimeter till höger om åsiktskorridoren någonsin kommer att bli accepterad inom den. Vänstern vet det, den riktiga högern vet det, men meshögern kommer aldrig att sluta försöka. De lever fortfarande i tron att om man håller sig till fakta och god ton kommer folk att lyssna och bemöta sakligt. Det är patetiskt och nästan lite gulligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker inte att jag använt ordet, jag reagerade bara mot att man skulle ändra sina åsikter eller handlingar beroende på vad man kallas, särskilt om de som kallar en det inte vet vad de talar om.

      Åsiktskorridoren är ett annat diffust ord, men jag skulle nog säga att Arpi styrt till höger om den ibland, inte minst i sin och Wyndhamns bok Genusdoktrinen, och att han ändå är accepterad inom den.

      Det finns även personer som är kvar i MSM som rör sig utanför åsiktskorridoren ibland. Johan Hakelius t ex. Sen hör det ju till saken att korridoren i sig har allt mindre relevans. Vi är helt enkelt för många (och fler och fler) som skiter i den.

      Radera
  6. Hela spektaklet säger väl ganska mycket om den totalt skyddade verkstad som hela svensk media är idag? Det är mest dynga som produceras, till ingen nytta alls. Fluff, rykten och båg.
    Mvh investera-pengar.blogspot.com

    SvaraRadera
  7. hörde i lördag på p1 om tidningen. jag satt i bilen så det var väldigt kort det jag hörde men det som fastnade var att alla 25 personerna i rummet tjänade över 50000:-/månad. inte illa för en nystartad tidning. undrar vem som betalar?
    jag har gått in några gånger sedan i julas och läst några få artiklar/krönikor men överlag var det inget jag fastnade för. det verkade ont om nyheter. verkade mest fokusera på åsikter.

    det mest intressanta är egentligen att, baserat på mitt twitterflöde, att högerprofilerade användare hyllar tidningen medan vänsterprofilerade är livrädda! allt ska snackas ner och hånas om det kommer därifrån, på det sättet man länge sett vänstern hanterat sd.

    nu när jag går in och provar igen kan jag inte direkt hitta något som lockar så det dröjer nog ett tag tills nästa gång jag besöker deras sida. om de ens finns kvar då.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att de var tvungna att friska i med lönen för att få över alla.

      Jag kan bara minnas en högerkompis som hyllade den precis från början. Det var då jag gick in första gången. Men jag tycker att de där hyllningsrösterna dog ganska snabbt. Eller också är det jag som inte lyssnar.

      Radera
  8. Helst av allt skulle jag vilja läsa en tidning med genomarbetade reportage och analyser där man samtidigt slipper åsikterna. En sådan tidning skulle jag betala mycket för att prenumerera på. Hade ändå förhoppningar om att Bullentin skulle tillföra en ny dimension med bra nyheter och reportage från andra vinklar ungefär som Kvartal och Fokus är bra på men så har det åtminstone sällan varit så här långt.

    Det blir allt fler som tycker högt och svepande om mycket men allt färre som kan eller orkar sätta in sig i komplexa saker idag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt åsiktsfri rapportering tror jag inte är möjlig. Näst bäst tycker jag är genomarbetade reportage av skribenter som tydligt redovisar sina åsikter, så att jag kan sålla vad som är nyhet och vad som är åsikt.

      Radera
  9. Samhällsnytt har en bra artikel idag om varför Bulletin inte lyckad. Tillsammans med dina egna synpunkter tror jag detta ger en sann bild av vad som hänt. Många nyhetstörstande personer i vårt land har sedan många år tröttnat på gammelmedias vinklingar och rena osanningar om det mesta, men framför allt sådant som rör den extrema invandringspolitiken och dess konsekvenser i stort och smått. Nyheter Idag, Nya Tider, Samhällsnytt, Ledarsidorna och Fria Tider lyckas tillsammans väldigt väl att dagligen punktera de lögner, vinklingar och halvsanningar som Public Service och övrig trött media publicerar. Bulletin tillför ingenting.
    https://samnytt.se/bulletin-slutet-ar-nara-projektet-bloder-minst-en-miljon-per-manad/
    Mvh Simon

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har ingen aning om 7000 prenumeranter efter den här tiden är bra. Omöjligt att veta när man inte får höra vad de räknat med, men att de skulle gå back från start lär väl vara inprisat. Dock håller jag med om att de verkar ha börjat med en väl hög lönekostnad.

      Radera