Jag fick ett tips om en P1-intervju med Alexander Bard, gjord av
Katarina Hahr, som är något så ovanligt som en duktig journalist
på Sveriges Radio. Trots det lyssnar jag sällan på henne eftersom
SR inte finns med i mitt normala flöde, men den här var hörvärd.
Särskilt när Bard kommer in på
pengar, närmare bestämt dra-åt-helvete-pengar, eller
fuck-off-money, som han kallar det. Ska vi snacka engelska tror jag
fuck-you-money är ett vanligare uttryck, men denna blogg är
svenskspråkig.
Lyssna gärna på hela intervjun på en
knapp halvtimme, men här kommer det bästa citatet:
”Den indirekta makten i vårt samhälle, som är kapitalistiskt, det är att ha pengar. Det enda du inte kan köpa för pengar egentligen är hälsa. Du kan köpa dig sjukvård när du väl blir sjuk, men hälsa är något du måste ha tur med, och du måste ha tur både med generna och miljön och omständigheterna när du växer upp. Du måste också anstränga dig själv, äta rätt, röra på dig för att få bra hälsa. Allt annat i livet kan man egentligen köpa om man vill ha det. Då betyder det att en viss mängd pengar, och det vet alla, det är den där gränsen när du börjar säga nej till jobb som du inte vill göra och inte tycker är kul, och bara säger ja till det som du tycker är spännande eller utvecklande. Då har du egentligen redan där fuckoff-money. Sen är det ingen poäng att bli stormrik utöver det för du kommer inte på något bättre att göra med pengarna, för att shoppa mer saker gör ingen människa lycklig. Det som gör människor lyckliga är frihet, och frihet är att kunna säga nej till det jag inte vill göra.”
Den outfiten hade jag sagt nej till.
Flera viktiga poänger där. Inte minst att dra-åt-helvete-kapital inte måste innebära att du har råd
att köpa en armé eller ens en liten skärgårdsö. Det betyder bara
att du har nog med pengar för att inte behöva ställa upp på vad
som helst, att du har möjlighet att tacka nej till jobb, pengar och
människor.
Och så vänder han på det. Om du får
en dra-åt-helvete-pengar-innehavares odelade uppmärksamhet beror
det på att den personen vill vara där och då, inte av tvång. Jag
har träffat högt uppsatta politiker några gånger och upplevt
motsatsen. Oj, så intresserade de låtsas vara trots att det
uppenbart bara är ett spel.
Därför gillar jag Alexander Bard. Det
är inte alltid jag håller med honom, men han har alltid tänkt och
verkar genuin i det att han aldrig hymlar om sina åsikter. Den här gången hade han dessutom rätt.
Inte mycket att tillägga i det där citatet. Jag kunde lika väl ha sagt det själv, dock iklädd svarta arbetsbyxor, röd Kanadaskjorta och en Yxa i handen.
SvaraRaderaJa, hans syn på mode dränker ibland vettiga saker han säger. Det är därför Bard funkar bäst i radio och poddar.
RaderaJag har en fäbless för homosexuella filosofer och jag förstår inte riktigt varför, kanske det är deras mod att säga vad dom egentligen tycker?
SvaraRaderaDouglas Murray och Alexander Bard är två filosofer jag gärna lyssar på vad dom har att säga.
https://youtu.be/eQXHc-tJMXM
Kalle56
Haha! Jag visste inte ens att "homosexuella filosofer" var en grej.
RaderaÄr inte Douglas Murray en ishockeyspelare? Inget hindrar ju i och för sig att han även kan vara såväl filosof som homosexuell ;-)
RaderaKlicka på länken!
RaderaKalle56
Ja, då framgår det rätt tydligt att den här killen inte är ishockeymaterial.
RaderaYrkespolitiker, ja. Hur många av dem tror du är narcisster, är det fler än 8 av 10?
SvaraRaderaMvh investera-pengar.blogspot.com
Jag vet inte. Beror lite på hur narcissism definieras, men de har nog en högre siffra än folk i allmänhet.
RaderaMitt ekonomiska oberoende skänker helt klart ett lugn och gör lustigt nog mitt lönearbetande roligare. Vet inte exakt varför men kanske är det för att jag inte är beroende av det och således vill vara där.
SvaraRaderaHade min arbetsgivare infört en klädkod som ens snuddade vid vad Bard har på sig ovan så hade jag nog omvärderat min tidigare slutsats.
Jag tror att det är precis därför. I samma stund som du upptäcker att du inte är beroende av jobbet blir det lättare att vara där. Möjligen kommer också arbetsgivaren aktivt arbeta för den känslan om du är bra på ditt jobb och den också känner till att du inte är beroende av det.
Radera"Ny grej från idag, gubbar! Från och med nu ska vi se ut som spelkort."
Jag kan mycket väl förstå känslan du beskriver. Intressant nog tror jag också att man blir bättre på sitt arbete om man INTE är "beroende" av det, för om man inte tycker att man behöver krypa för någon chef eller liknande kan man också vara ärligare och säga vad man tycker och göra som man tycker blir bäst. Och det tror jag de flesta organisationer och arbetsplatser mår bättre av - även om det på alltför många ställen råder en atmosfär som hindrar anställda från att göra just det. En frisk fläkt i form av någon som vägrar hålla käften kan då säkert göra underverk.
RaderaDet beror på hur man värderar "blir bättre på sitt arbete". Jag har haft chefer som sett det där krypandet som den absolut viktigaste arbetsuppgiften.
RaderaFör rätt många år sedan läste jag om en studie som visade att chefer som inte var rädda om sitt jobb var de bästa cheferna för företaget, eftersom de vågade tänka och agera utanför boxen. Det kunde ge friktion initialt, men resultaten talade sitt eget språk.
RaderaDet låter logiskt. De behöver kanske inte vara självmordsbenäget förändringsaktiva, men om chefen gör allt för att bara bevara tror jag nästan alltid att det i förlängningen blir en gradvis försämring.
RaderaDet var lite så jag menade också. Ingen organisation mår bra av att medarbetarna skiter i att tänka själva och bara håller med, då tar man ju inte vara på deras kompentens och synpunkter. Ungefär som när diktatorer omger sig med ja-sägare och nickedockor som bekräftar deras världsbild ;-)
RaderaSen krävs det förstås att den chef som ska leda dessa frispråkiga medarbetare är tillräckligt ödmjuk och försedd med tillräcklig självkänsla för att hantera det. Dvs chefer som ser krypandet som de anställdas främsta arbetsuppgifter är nog egentligen synnerligen olämpliga som chefer om organisationen ska fungera optimalt. Det har helt enkelt hunnit bli befordrade till sin inkompetensnivå som man brukar säga ;-)
Många chefer borde aldrig bli chefer. Jag var en av dem.
RaderaEfter att hört intervjun tycker jag att Bard var alldeles för vek mot Katarina. Det kom ett läge där han pratade om s.k. "Fuck-off-money". Då berättade han att det exempelvis var att inte vara i klorna på banker och låneinstitut, men Katarina ändrade omedelbart fokus och ställde istället en helt annan fråga inom det begreppet. Istället för att ifrågasätta Katarina i just det läget och många andra lägen, så accepterade Bard denna dribbling av Katarina.
SvaraRaderaJag vill att just begreppet löneslaveriet ska lyftas fram mera, och här hade Bard verkligen chansen, men som yppades indirekt i form av "Fuckoff-money"
Men det var ju ingen debatt utan en intervju som skulle styras av henne.
RaderaIngen ska krypa för någon. Enligt DN 2003 så vantrivs eller ogillar över 1 miljon svenska sina jobb. Fler borde säga fuck you oftare. Ge folk basinkomst så kommer säkert fler att må bättre, och nej, alla kommer inte sluta jobba och ligga i hängmattor och dricka paraplydrinkar. Staten kommer att tjäna på det med bättre folkälsa, mindre kriminalitet, onödig administration. Många argumenterar med "varför ska jag jobba när någon annan inte gör det". Basinkomsten kommer att vara så låg, säkert runt 10000/män så väldigt få kommer att välja det före arbete. Det mest positiva är att dom lägsta lönerna kommer att höjas så det blir lönsamt att arbeta. Alltså höj lönerna, sänk inte bidragen. Höj skatter, mer feminism, mer invandring,fler vargar, skrota kärnkraften, förbjud kött, bilar, flygresor. Låt staten ta över alla företag, så får vi en bättre värld.
SvaraRaderaJag är tyvärr inte förvånad över siffran. Kan tänka mig att den egentligen är ännu högre, men folk vill hålla skenet uppe.
RaderaProduktiviteten lär knappast öka av att man slänger pengar på folk. Visst finns det positiva effekter också, men jag tror inte att det räcker.
"Alltså höj lönerna, sänk inte bidragen."
Bara du skjuter in mellanskillnaden ;-)
Hehe, hade det varit någon annan än du som skrivit om att det finns en bra journalist på SR så hade jag direkt utbristit LÖGNARE men då jag faktiskt litar på ditt omdöme så ska jag ge tjejen en chans. ;) I övrigt brukar Bard vara ganska rätt på mycket i sina åsikter. Inte alltid PK men jag upplever att han säger det många tänker men inte vågar säga.
SvaraRaderaAktiepappa - en blogg om ekonomi och aktier
Har hört några intervjuer med henne och de brukar faktiskt vara bra. Men okej, innan denna var det ett tag sedan.
RaderaInstämmer till fullo. Pratar han inte uppväxt och uppfostran i den intervjun? Lyssnade på den för en tid sedan och kunde inte annat än att instämma i det han säger. Klarsynt och rakt på.
SvaraRaderaDet stämmer, det var den intervjun. Faktiskt rätt intressant att höra om Bards barndom. På något sätt har jag svårt att föreställa mig Alexander Bard som barn. Utgår ifrån att han bar kortbyxor, men längre sträcker sig inte min fantasi.
RaderaDet var väl på den tiden han fortfarande hette Alexander Barn :-p
RaderaNej, märkligt nog hette han inte ens Alexander på den tiden utan Magnus. Alexander tog han sig senare. Oklart varför. Jag menar, vill man ha ett mer udda namn tar man väl i lite mer än Alexander och ger sig tilltalsnamn som Gorm eller Baltasar.
Radera