Att pengar upprör är de flesta
överens om, och ingenting tycks reta upp så mycket som när någon
man inte tycker förtjänar det får det bra. Det här borde Johan
Molinder, chefen för Hallanstalten, ha förstått när han twittrade ut julbordsmenyn för de
intagna på hans anläggning:
Som den empatiska person jag är tänkte jag ta chefen i försvar och se om jag möts av samma reaktioner som han. För vad pratar vi om här egentligen, om intagna på ett fängelse ska få julmat? Eller är det egentligen så att de som föreslår vatten och bröd eller möjligen havregrynsgröt till de fångar som skött sig bäst tycker att matbespisningen ska vara en del av straffet eftersom de som sitter där fått för låga straff och har det för bra i fängelset?
Jag hör också talas om skrämmande låga
straff, men om det hör till vanligheterna vet jag inte. Att det inte
gäller alla är jag säker på. Bevisligen har det ju till och
med suttit folk i svenska fängelser som varit oskyldiga. Hur det än
är med den saken tror jag att det är bäst att låta straff vara
straff och mat vara mat.
Enligt Molinder ligger snittkostnaden
för fångarnas mat på 60-70 kr/dag. Det är visserligen dubbelt så
mycket som min matbudget, men inte särskilt mycket om man jämför
med vuxna män vars mat köpts i det fria samhället. Dessutom ska
nästan alla fängelsekunder ut så småningom. Vilket tror ni ger
högst chans för att de blir fungerande samhällsmedborgare – att
de behandlas som människor med värdighet av samhället eller som
djur på extremt torftig diet?
Jag tror på det förstnämnda och även om det kan sticka brottsoffer i ögonen att deras barns knarklangare, rånare och torpeder får gravlax och rostbiff på julafton tror jag att det är ett pris vi får betala. Det finns för övrigt större problem i världen.