lördag 17 februari 2018

”En dröm som kostar”

Placeras Lovisa Eklund skrev en riktigt krystad artikel i måndags där hon försökte samla allt negativt man kan tänka sig med ekonomiskt oberoende. Jag misstänker att det inte var hennes eget val (se där, en negativ aspekt med att vara anställd) för det känns som ett oinspirerat hastverk Placera brukar hålla sig för goda för.

Istället för att belysa fenomenet från olika vinklar har hon med hjälp av lösrykta bloggcitat och märkliga matematiska exempel försökt understödja sin tes att förtida pension är liktydigt med ett skitliv. Vi börjar med ett par citat:
"Men min fru jobbar ju vidare och hushållet som helhet fortsätter därmed spara en bra bit över 20000 i månaden från hennes lön.

Att frun inte heller har tänkt köra ytterligare 30 års yrkesliv är en information som hade sabbat bilden av nätbrynja och avslagen folköl framför Sportnytt.

Vår dröm och önskan är att kunna bygga upp en pengamaskin som vi kan leva på. Trots allt lever vi bara en gång och då vore det ju kul om vi själva fritt kunde få bestämma vad vi gör med vår tid.

Denna förhoppning viftas bort med att det är lätt att underskatta hur mycket pengar som behövs och hur mycket avkastning man kan få. Ja, för varför utgå ifrån att paret räknat vettigt och inte nonchalerat problemen? Ett sätt att ta reda på det hade varit att att lyfta luren och fråga, men det hade kunnat påminna om seriös journalistik och det var tydligen inte tanken med denna artikel.


Över till matematiken. Först räknar artikelförfattaren på hur länge pengarna skulle räcka i det fiktiva exempel William, 20 år, om pengarna sitter på ett bankkonto utan ränta i 60 år. Detta skrivs alltså av Placera, nätmäklaren Avanzas börstidning. Varför i hela världen utgår de ifrån att en ekonomiintresserad tjugoåring tänker spara räntefritt?!

Sedan räknar man på 3,5 procents avkastning – brutto! ”Men för att få 3,5 procent i avkastning måste William ta en viss risk”. Ja, vad är det som säger att en balanserad börsplacering under 60 år kommer att kunna avkasta 3,5 procent? På A svarar jag ”sunt förnuft” och på B ”historien”.


Det går inte att sätta en exakt siffra på vad börsen ska ge över tid, jag har sett folk räkna på allt mellan 7 och 12 procent. Den så kallade fyraprocentsregeln tar i med hängslen och livrem så att det ska hålla riktigt långsiktigt, och då alltså med 4 procent netto. 3,5 brutto var en ny rekordsiffra för mig. Folk brukar kalla mig pessimist, men även jag har gränser.

Avslutningsvis tar man in det tunga artilleriet i form av privatekonomer, som bränner av några svepande och högst ovetenskapliga formuleringar. Jens Magnusson, SEB:
Forskning visar att känslan av sammanhang är avgörande vårt välbefinnande. Det går förstås att få den känslan på andra sätt, men arbetet och arbetsgemenskapen är för många en viktig källa till just känslan av syfte, sammanhang och tillhörighet.


Skandias privatekonom Maria Landeborn kommer ännu närmare sanningen utan att själv förstå det:
Vill man ha mer fritid kanske det är ett alternativ att gå ner i tid istället för att sluta jobba helt. Att välja ett jobb där man gör något man brinner för är ett annat tips för att få mer ut av tiden på arbetet.
Ingen har väl sagt att den som vill jobba deltid inte kan trivas med det? Som gammal deltidare är dock min erfarenhet att det är ett perfekt sätt att varken känna sig delaktig eller få fritid nog att göra vad man vill, men det går säkert för en del. Varför det skulle vara svårare att hitta en sysselsättning man brinner för ifall man är fri att välja och inte måste ta hänsyn till plånboken framgår inte heller.


Det mest inskränkta citatet kommer dock från artikelförfattaren själv:
Många som suktar efter att bli ekonomiskt oberoende kanske ser det som en enda lång semester, något som de allra flesta tycker är skönt, men det är inte säkert att en total ledighet på 50 år är något att eftersträva.

Hur vore det om man istället skulle fråga någon av de tjugoåringar vars omdöme man pissar på hur de tänker istället för att spåna fritt? Då hade denna text kunnat bli intressant istället för en orgie i gissningar och bittra fördomar.

25 kommentarer:

  1. Vi måste komma ihåg att det värsta utfall som finns för etablissemanget, det vore om folk i stor uträckning faktiskt fick för sig att förverkliga drömmen om ekonomiskt oberoende. För, hur skulle det då gå med deras makt över folket? Makten över skattemedel att gödsla? Allvarligt. Mycket allvarligt.
    Mvh https://investera-pengar.blogspot.se/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ligger en del i det, men är Placeras redaktion verkligen att betrakta som en del av etablissemanget? De borde tvärtom uppskatta att fler blir intresserade av sparande och investeringar.

      Radera
    2. Fast om man når hela vägen kommer man förmodligen inte bidra så mycket till Avanzas resultat. Få transaktioner och minskande kapital...

      Radera
    3. Men bra mycket mer kapital än de allra flesta. Avanza är knappast etablissemanget, de vill ju bara tjäna pengar. Men den här artikeln var mer än lovligt dålig.

      Radera
    4. AVL: Det är inte säkert. Meningen är väl att kapitalet ska växa sig så stort att man ska kunna leva på avkastningen, och det är ju inte alla som har en filosofi att bara köpa och behålla.

      Kalle: Ja, jag väntar mig mer av Placera.

      Radera
  2. Läste denna artikel och tänkte samma sak, totalt inskränkt journalistik där man inte orkar bemöda sig med att ta fram lite fakta. Hur vore det att fråga oss som har detta i siktet och de som redan har genomfört det?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns verkligen som en artikel där redaktionschefen pekade med hela handen och berättade vad som skulle skrivas och vad man skulle komma fram till. Där skribenten sedan slog på autopiloten och drog ihop artikeln med minsta möjliga engagemang.

      Radera
  3. Om man ska se det positiva med dessa artiklar är att de väcker tankar om ett alternativt sätt att leva hos andra. Pratade med min moster om finansiering av mitt sabbatsår igår. Vi kom in på pensionering och jag sa att sabbatsår var ett bra sätt att göra saker innan pensionering om 30 år för man vet aldrig hur det är med hälsan. Hon frågade om jag var inne på FIRE med anledning av att hon läst att en del unga planerade att pensionera sig med 250000 euro. Svarade aldrig direkt men sa att jag räknat att det krävs i alla fall 7 mkr. Nu är jag själv inte inställd på det även om det ibland känns lockande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst kan det väcka intresse även om hela artikeln går ut på att det inte går, och om det ändå gör det är det av någon anledning ändå inte värt det.

      Radera
  4. Ett av de vanligaste argumenten verkar fattas i denna artikel. Hur ska det gå med skatten??? Om alla slutar arbeta kommer ju ingen skatt in till staten och hela välfärdssamhället havererar...

    Alltså ännu ett icke-argument då även kapital beskattas rätt hårt och likaså all konsumtion. Däremot blir bidragen till kommun och landsting inte så stora. Å andra sidan genom att arbeta ihop 2.5-5-9 mijoner så har vederbörande redan betalt in betydande belopp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, ett klassiskt "Tänk om alla i hela Sverige skulle..." hör till, som om det någonsin vore aktuellt. Men är det så att alla dessa horder av ekonomiskt oberoende människor använder välfärden in absurdum? DET skulle någon journalist kunna gräva i, men jag tvivlar.

      Radera
    2. Skatten på kapitalet är inte alls hårt längre i Sverige. Det beror på att kapital är lättrörligt mellan gränserna , medans de flesta arbetstagarna stannar kvar trots högre skattebörda. Ränteavdragen i Sverige inom näringsverksamheten exempelvisär bland de mest förmånliga i världen bland de stabila länderna. köpa bolag som går med förlust och dra av vinsten mot dessa nya dotterbolag är en annan klassiker. Sverige kan med andra ord inte leva enbart på skatt från kapital. Inte heller kan vi höja skatten på kapital på ett drastiskt sätt. Då kommer andra glada västländer att välkomna dessa. Svårt läge

      Radera
    3. Fast ingen som lever på kapital lever på luft. Därför tillkommer moms, energiskatt mm. Såvida inte staten ger sig fan på att driva alla som tjänat pengar ur landet.

      Radera
  5. När höginkomsttagare och andra kritiserar personer som Miljonärinnan30 handlar det ofta om att de ser hans leverne som en personlig skymf. Flertalet svenskar konsumerar upp hela lönen på skit, vare sig det handlar om en städare med 18000 ut eller högre tjänsteman med 50 000 netto. De intalar sig själva att de blir lyckligare av sin konsumtion och när andra personer är öppna med att de är lyckliga helt utan onödig konsumtion känner de sig utpekade och anklagade.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och någonstans långt inne gror nog ett litet frö att de kanske gjort fel val själva, och det svider nog allra värst.

      Radera
    2. Huvet på spiken där. Har inte läst Placeras artikel men jag är lika brydd som du kring mossigheten som verkar kommuniceras (nu är jag latare än artikelförfattaren - orkar inte ens läsa artikeln). Världens guldläge att vara det "pigga, entusiasmerande bankalternativet" och så sällar man sig till ljugarbänken med gamla gubbar i keps och "det går allri"-tjötet.

      Radera
    3. Kanske inte bara keps utan även hängslen: https://blogg.avanza.se/hemberg/2017/08/23/pensionar-vid-30-en-stollig-ide/

      Radera
  6. Blev också start upprörd, fy f-n vad dåligt.

    100% fokus på pengar och det hemska "utanförskapet".

    En fri man vet vad som ger sann lycka, mig lurar dom inte.

    Svartbönor införskaffade, veggobiffar tillverkas på söndag. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är rätt!

      Jag kör oftast kikärtor, men svarta bönor funkar också. Ingen aning om prisskillnad.

      Radera
  7. Jag tillhör väl någotslags högre tjänsteman (över 1 miljon i inkomst) och folk trillar av stolen typ när jag inte lever belånat maxa konsumtions liv så att inte köpa BMW för lånade pengar är ju utan för norm.
    Hade vart enklare å sagt nej till saker å skyla på att man e gammal AA än att man bara inte vill konsumtions clowna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har man sjusiffrig årsinkomst och lånar pengar till en bil tycker jag att man borde få något slags straff :-).

      Radera
    2. När jag läser Martins kommentar kommer jag att tänka på min granne som är högt uppsatt tjänsteman (VD) och högavlönad. Hon säger att hon alltid undviker mingel på chefsträffar och ledarskapsevent eftersom det mest handlar om vem som köpt lantställe i Marbella, har störst båt och dyrast bil osv. Medan hon lever spartanskt i en förortsfyra och känner sig som en utomjording som landat mitt bland alla framgångsfixerade skrytpellar.

      Radera
    3. Jag undviker alltid mingel, men just det där att såga alla andra i en större grupp där ingen håller med mig tycker jag faktiskt är rätt underhållande.

      Radera
    4. Haha, om vi fick ett uppdrag här på jorden så börjar jag ana vilket som kan vara ditt...

      Radera
    5. Ja, det står högst upp den här sidan:

      "Sparo skulle kunna stå för Sparombudsmannen. En sådan borde absolut finnas i detta idiotsamhälle. Men jag ser mig mer som en manlig motsvarighet till Spara i Spara & Slösa. Jag är det där dygdiga aset som man å ena sidan vill vara, å andra sidan bara vill slå."

      Radera