torsdag 21 juli 2016

Gratis transport

När jag kommer till en ny stad promenerar jag gärna dit jag ska. Dels är det ett perfekt sätt att lära känna en plats, dels kan man hamna väldigt fel väldigt snabbt genom att hoppa på fel buss (det har jag också provat massor med gånger). Eftersom jag har ett sjukt dåligt lokalsinne brukar jag börja med att fråga mig fram så att jag inte går åt helt fel håll. Den vanligaste reaktionen är: ”Du kan inte gå dit.

Nehej, är det en å som delar staden och som bara går att korsa via en bil- och järnvägsbro? Nej, men det är långt. Ärligt talat, så länge man håller sig inom stadsgränserna kan man med gott om tid och hyfsade skor gå från norr till söder och tillbaka i alla svenska städer, längre är det inte.

Jag minns särskilt ett tillfälle. Jag hade anlänt till Göteborgs centralstation och skulle till Järntorget. Det var mitt på dagen och jag hade fyra timmar på mig. Så jag frågade någon som såg hemtam ut. Troligen en hundägare, de brukar ha bra koll och kan inte fly undan frågan ifall Fido är någorlunda social. ”Det är långt att gå dit.” Sträckan är drygt två kilometer! Jag går ganska snabbt, så även om jag inte hamnar exakt rätt, vilket jag mycket sällan gör, är det en promenad på max 20 minuter.

Fotrally, en årlig promenad på sisådär 25 mil

Fullt friska svenskar tycker alltså inte att ett par kilometer är gångavstånd. Jag går mer än så varenda dag, även om jag inte har något ärende någonstans, bara för att jag som de flesta människor behöver röra på mig. Om vi bortser från att det är nyttigt att gå är det dessutom ekonomiskt. Bensin kostar 13 kr per liter, men räknar man in värdeminskning och slitage kostar det runt femtiolappen per mil att åka bil.

Att åka kollektivt i Stockholm kostar 790 kr i månaden. Om man, som jag, inte kan motivera en månadsbiljett kostar enkelbiljetter minst 36 kr. Behöver jag byta zon är minimibeloppet 54 kr, så då är det över hundringen innan jag är hemma igen. I vissa lägen kan jag spara en rimlig timlön på att gå istället.

Och så har vi ju det där med att röra på sig. De flesta av oss sitter för mycket. Till mitt första jobb gick jag 3 kilometer enkel resa, varje dag. Det var den enda motion jag fick, men jag märkte snabbt hur min styrka och uthållighet förbättrades.


När jag gick i skolan var ungefär en unge per klass överviktig. Nu tror jag att det är minst hälften. Jag bor bredvid en högstadieskola och slås av att det är som om hela barbafamiljen dunsar ut på skolgården när det ringer ut. På vilket sätt försöker föräldrarna agera förebilder? De kör sina barn några hundra meter till skolan istället för att visa att det går alldeles utmärkt att gå. Det sker mängder med trafikolyckor kring skolor eftersom miljön inte är planerad för att varenda barn ska hämtas och lämnas med bil.

Skärpning! Gå eller cykla till skolan med era barn. På hemvägen tar ni vägen förbi affären och visar barnen och er själva att det är möjligt. För det är det. Eller skit i alltihop och köp segways och hoverboards till hela familjen. Då dör ni i förtid, vilket visserligen kommer att bespara er utgifter, men också göra att ni går miste om en massa ränta-på-ränta i era besparingar.

15 kommentarer:

  1. Svårt att säga emot.

    En skarpsynt iakttagelse som alltid

    Soliga Hälsningar

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, jag försöker varva med att sparka in lite öppna dörrar så att jag inte gör mig osams med alla jämt.

      Radera
  2. Håller med.
    bara jag som reagerat på hur många som kör med scooter? eller vad de kallas ("kontorstol" med motor)...
    Såg de sällan för 5-10 år sedan men nu känns det som de är överallt och anser sig ha samma rättigheter som rullstol.

    Själv 4 km till jobbet enkel väg till fots ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, men den senaste tiden är det mest hoverboards som retat mig. OCH det faktum att elrullstolarna börjat gå så fort, för när jag sprungit en mil och försöker ta mig förbi är det enerverande när de går exakt liiite fortare än jag orkar springa.

      Radera
  3. Jag brukar ta mig en ordentligt långpromenad när jag besöker en ny stad och har tid, t ex genom att gå från där jag bor till något känt lokalt landmärke. Ett bra sätt att lära sig hitta och snabbt känna igen lite olika platser.

    En anekdot i ämnet: För många år sedan var jag i Sydney och bestämde mig för att gå till det inte helt okända operahuset. Varmt som attan var det men jag packade på mig ordentligt med vatten och följde GPS:en. Detta var en sån där gammaldags GPS (ganska ny då i och för sig) som visade en pil och avstånd till den punkt man skulle till. Då jag var några hundra meter från målet kom jag plötsligt fram till vattnet, men kunde se operahuset på andra sidan... Jag var ute på "fel" halvö! Det blev ytterligare en "liten" promenad för att komma fram, men det kändes ännu härligare än om jag hittat rätt från början. Bra för kroppen var det också!

    Tack för intressanta blogginlägg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, promenader är perfekta för det och lokaltrafik är ofta lurigt. I mitt exempel Göteborg har de dille på att skylta om bussarna vid ändhållplatsen, och så åker den vidare någon annanstans. Detta vet lokalbefolkningen, men själv sitter jag där som ett fån och tror mig ha en bit kvar till Frölunda när busshelvetet i själva verket är på väg därifrån till Mushugget eller vad fan det heter :-).

      Du skulle väl ha passat på att ta en simtur till operahuset! Fast då kanske man får en krokodil i huvudet...

      Radera
    2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    3. :-)

      Inga krokodiler (vad jag vet), men hajarna hade jag lite respekt för i det ögonblicket...

      Radera
    4. Verkar sunt, hajar ska man respektera.

      Radera
  4. Jag lever utan bil och går och cyklar en hel del. Även så i andra städer och önskar att fler skulle göra samma sak. Det värsta, det som folk brukar anföra mot att röra sig själv, är att man blir varm och kanske till och med svettas.

    Så man kämpar hela dagen för att inte svettas och sedan måste man gå till gymmet för att svettas?

    USA är förresten skrämmande här. En kollega blev stoppad av polisen där för att de ville kolla att allt var ok. För att kollegan valde att gå en sträcka på någon km.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har man någorlunda kondis (och det får man ju om inte annat) skulle jag säga att det där med svettning under promenader är en myt. Går man lugnt och är rätt klädd är det inget stort problem. Om det inte är stekande sol, men då blir man ju svettig lik förbannat.

      Ja, man tycker ju att polisen ska ha annat för sig än att kolla upp detta extremt suspekta beteende :-). Hörde om en kille i Sverige som gått barfota och blev stoppad av polis. Folk hade slagit larm!

      Radera
    2. Jag tror det är mest cykling som är problemet. Visst kan man cykla utan att svettas men det verkar svårare att hålla igen av någon anledning. Eller så är det motvinden. Alltid motvind.

      Radera
    3. Testat elcykel? Det lär vara perfekt för den som vill använda cykeln som transportmedel utan att ta slut på sig själv.

      Men själv har jag valt bort cykling. Gillar konceptet men har aldrig gillat att cykla. Vill jag transportera mig längre sträckor springer jag hellre (och blir svettig).

      Radera
    4. Om man skaffar en elcykel så kan man väl lika gärna ta en bil. Nej, jag är ok med att cykla. Det är andra(tm) som tycker det är obehagligt.

      Radera
    5. Nja, poängen med en elcykel tror jag är att motorn låter dig välja motionsnivå. I en bil kan man inte motionera alls. Men visst, en enklare variant är ju att ta med handduk och ombyte om destinationen är exempelvis jobb eller galamiddag.

      Radera