När någon börjar följa en ny diet
blir resultatet nästan alltid bra, i alla fall från start när de
håller sig till de uppsatta reglerna. Hälsan blir bättre och
eventuell önskad viktnedgång kommer att ta fart. Det kvittar om det
är LCHF, karnivor eller stenålderskost. Har man tänkt igenom vad
man ska stoppa i sig blir det oftast bättre än om man inte gjort
det.
På samma sätt är det nyttigt att
träna, nästan oavsett om man gör det på gym, i skogen eller på
balkongen. Ja, det går att utveckla ortorexi eller ätstörningar,
men risken är oändligt mycket större för att allt skiter sig för
den som inte bryr sig, även om det såklart kan gå fint för någon
att hålla vikten och musklerna i trim utan ansträngning, men det är
alltid svårare utan plan.
Över till ekonomi. Vill du ha bättre
ekonomi kan du börja i vilken ände som helst. Det kan tyckas
futtigt att leta extrapriser eller spara ström genom att korta ner
duschtiden när det ger så mycket mer resultat av att
omförhandla lönen eller lånet, men jag tror på att alla steg åt
rätt håll räknas. Bara man börjar engagera sig blir man mer
medveten och då är det lättare att göra rätt.
Och precis som med vikt, träning och
alla andra livsförändringar är det bättre att ta ett par små
steg som man lyckas hålla fast vid än att ställa upp orealistiska
mål och bränna ut sig innan man kommit igång på allvar.
Med det sagt har jag aldrig följt en
budget, men några gånger har jag tagit reda på vart mina pengar
går. Min metod är att alltid hålla utkik. Ser jag en utgift
jag inte tycker ger mig den glädje den kostar försöker jag göra
något åt den. Kanske drar jag det för långt, kanske är jag
sparberoende, men skit detsamma, så länge jag trivs med det.
Kunskap, intresse och vilja, check på det. För mig är det svåra att ta fram en plan (mat, ekonomi, hälsa, personlig utveckling). Arga snickaren skulle på psykbryt av min oförmåga. Hur kan jag gå till väga?
SvaraRaderaSvårt för mig att ha en åsikt om, men ordet plan låter väldigt ambitiöst. Att exempelvis utforma en plan för sin personliga utveckling låter oöverstigligt svårt.
RaderaKanske kan du reducera det till en lista med tre förbättringspunkter per område du nämner (mat, ekonomi osv) och så analysera om en månad hur det gått, om punkterna var bra och om du kan utöka listan. För att börja någonstans istället för att hämmas av den stora uppgiften.
Håller med vad sparo skrev, och med ett tillägg, började dem punkten som känns lättast eller roligast. Så får du en boost av att lyckas som gör dig mer pepp att ta dig ann nästa punkt
RaderaDet är bra! Det är nog allra viktigast, att man hela tiden känner att man är på väg framåt/uppåt.
Radera09.57 här. Tack för svar! Istället för att dagdrömma ska jag sätta mig ner och rent fysiskt fatta pennan och börja med en lista. Jag vet att jag kan så väldigt mycket mer än jag levererar just nu.
RaderaJag tror på dig!
RaderaGemensamt för de tre LCHF, karnivor eller stenålderskost är att de i princip är alla lågkolhydrat kost. Vilket i sig borde visa att det inte kvittar helt och hållet.
SvaraRaderaJag är osäker på det. Släng in dieter med kolhydrater, periodisk fasta, 5:2 eller något annat i mixen, kanske någon form av vegetarianism, och jag tror ändå att det är bättre grund för viktnedgång än att äta helt "principlöst".
RaderaSparo, kanske något du vill skriva om - här är det Günther M som tycker man ska ha 200.000:- i buffert , ja det är klart att det är ett klickbete, men som faktiskt verkar även ha både krok och lina
SvaraRaderahttps://www.placera.se/placera/redaktionellt/2024/11/12/gunther-marders-privatekonomiska-trappa-de-maste-ha-minst-200-000-kronor-i-buffert.html
Hans lista med sex steg påminner väldigt, väldigt mycket om den store Dave Ramseys mycket välkända "baby-steps", inalles 7 steg
https://www.ramseysolutions.com/dave-ramsey-7-baby-steps
Tack för tipset! Ska absolut kolla upp det och fundera över om jag har något att tillföra.
RaderaFör det första, 200K räcker inte langt. För det andra tycker Günther att man först ska betala av lan, och sedan ta nya. Eh??
RaderaDessutom tycker han att man ska curla sina barn och barnbarn, vad är det för larv? Det är inte sa man lär sig att vara sparsam.
Anne Wibble hade rätt ("alla borde ha en arslön pa banken"), trots att jag fattar att det är omöjligt för manga unga, men rätt är att sträva mot det.
/Annika
Jag har fortfarande inte läst och har jag något att säga kommer jag göra det i ett fristående inlägg.
RaderaMen jag reagerade på att 200K inte räcker långt. Det tror jag varierar rätt mycket mellan olika människor.
Det som står på Placera kommer från en bank. Självklart säger de sjuka saker som att föräldrarna ska betala barn och barnbarns bostäder. Detta med curling tycks ha stigit Stockholmarna helt åt skallen. Borde man inte köpa in ett ton bomull också, och vaddera barnen i det om de går ut?... :)
RaderaMvh Investeraren
Det har du rätt i Sparo, för dig skulle nog 200K räcka för en livstid :), men jag tänkte att om hyror och räntor har gatt upp sa mycket pa senare tid räcker nog inte de pengarna sa länge.
Radera/Annika
Investeraren: Det måste vara ekologisk bomull!
RaderaAnnika: Idag har jag köpt biodlingsgrejer för 12000, så just nu känns det som att 200K inte ens skulle räcka ett par veckor ens för mig, men min poäng är att vi alla är olika. Jag inser att du fattar det, men jag är så less på (och van vid) att höra vad X kronor räcker till eller att "man" måste ha si och så mycket i lön för att klara sig att jag inte kan låta bli att protestera när det blir för exakt. Utan att ha läst Günther Mårders visdomar tror jag att det blir min första invändning även mot honom.
Dessutom är det inte alla som gillar kaninmat ;) sa käket kostar nog en del ocksa för en familj.
Radera/Annika
Ja, för en del familjer ;-)
RaderaÖverhuvudtaget är det dumt att skriva siffror när det gäller något så generellt som ekonomi. Varför tycker han att just 200tusen räcker och inte 190? Eller 300? Och vad säger denna siffra om några år om någon läser den artikeln?
RaderaWibble var något på spåren med sin årslön, men det hade varit bättre om hon sagt "utgifter för ett helt år". Då hade folk kanske förstått allvaret med att ha ett sparande för både oförutsedda och planerade utgifter när kanske inkomsterna oplanerat ändras till det sämre.
Att få sämre inkomst när man går i pension är varken oplanerat eller överraskande. Vad många inte tänker på är att en pensionär ofta har mycket lägre utgifter än någon yngre (tex familj med allt vad det innebär av kostnader i boende, aktiviteter, mat, resekostnader för jobb och fritid mm).
Spargrisen
Ja, utgifter per år är en bättre siffra att sträva efter än inkomster per år. Dessvärre är det samma sak för många :-(
RaderaFör en del verkar det faktiskt överraskande att inkomsten går ner vid pensionering. Att den inte skulle vara helt oförändrad borde de väl ha klurat ut om de tänkt, men många verkar inte kolla upp det utan tar det som en "glad" överraskning.
Jag har en långsam ämnesomsättning, tendens till att inte göra mera kroppsarbete än jag måste samt äter gärna goda saker som kanske inte är så kalorifattiga. Därav har jag några gånger fått satsa på att banta ner mig.
SvaraRaderaDet viktiga, iaf för min del är att väl ha bestämt sig om man ska lyckas med vad man företagit sig. Sedan kan det vara olika jobbigt. Ett par pulverdieter var eländigt men funkade. LCHF var, för mig, fantastiskt enkelt, effektivt och gott, lite dyrt och omständigt bara.
Samma med ekonomin tänker jag. Men där funkar snabbkurer mindre bra om man inte har en massa extrakapital bundet att växla in under några månader.
Orkar inte med att följa någon budget utan följer en grundinställning, precis som med begränsat och genomtänkt (någolunda) kaloriintag nu mera.
/JB
Det vore lite trist om det fanns universallösningar som passade alla. Däremot funkar naturlagar. Får man in mindre pengar än man för ut blir man fattigare och bränner man fler kalorier än man äter blir man smalare. I bägge branscherna kommer man hitta folk som påstår att det finns undantag, men det gör det inte.
Radera"Med det sagt har jag aldrig följt en budget" - Äntligen någon som är som jag!
SvaraRaderaJag har heller aldrig gjort upp en budget, jag har helt enkelt sett till att tänka över både en och flera gånger om en utgift är nödvändig. Inte planera för "X kr till mat denna månad och Y kr till nöjen, resten kan jag lägga på annat". Och när det så småningom planerats för en större utgift (tex en resa) så har jag nog jobbat åt andra hållet genom att först konstatera att nu finns det en stor summa på kontot så vad sägs, ska vi åka på en större resa hela familjen?
Jag tror att jag aldrig haft noll kr på mitt konto, inte ens den terminen jag pluggade och "råkade" vara utan både studielån och -bidrag. Gjorde jag budget då? Nej, men jag visste hur mycket pengar jag hade och hur mycket som skulle gå åt till resor, mat, kurslitteratur mm. Och pengarna räckte då med (jag åt 3 mål mat varje dag).
Men göra en budget? Nej. Däremot har vi också en excel där vi skriver upp våra utgifter och vi vet hur mycket "baskostnader" vi har ÅRLIGEN. Som villaägare har man vissa kostnader som inte kommer varje månad, det kan slå väldigt olika på tex försäkringar, VA eller fastighetsskatten (som i och för sig är myyyycket lägre än förr, då var man tvungen att lägga undan åtskilliga tusenlappar(!) varje månad till den årliga inbetalningen).
Sen kommer alltid blandade utgifter som tex träningsavgifter för barn, bilverkstad, vinterkläder eller kostnaden för att musta äpplen, men jag lyckas aldrig skriva in dessa i en budget.
Vad händer om man inte håller budgeten som lagts upp? Man blir bara nedstämd och känner sig misslyckad, även om det beror på en nödvändig utgift.
Fast det kanske är så enkelt att jag och Sparo aldrig har behövt ha en planerad budget eftersom vi aldrig har haft noll kronor på kontot.
Varför har jag aldrig haft noll på kontot? Jag är nog en väldigt tråkig människa med enkla och billiga fritidsintressen.
Spargrisen
Ja, snålar man kan man inte göra så mycket mer. Det är lite som att löparen som springer allt han kan inte behöver titta på klockan om det går tillräckligt fort :-)
RaderaEn budget måste ha ett syfte för att jag ska tycka att det är värt det. Att däremot i efterhand kolla vart pengarna går ibland är intressant. Fast jag gör det inte varje år så där är du mer ordentlig.