Dagens inlägg kommer från ett anonymt tips i kommentarsfältet (tack för det!). Det handlar om Mirja som plötsligt upptäckte att hennes bankkort var tomt trots att hon var säker på att det skulle finnas pengar. Det visade sig att det dragits pengar från kontot utan hennes vetskap, 157 gånger på ett halvår, totalt över femtiotusen kronor!
De felaktiga dragningarna har gått
till Uber, i snitt 335 kr per ”köp”. Från början någon
hundring åt gången, men ju mer bedragarna kommit undan med desto
mer har de öst på. Till slut försvann det pengar upp till nio
gånger samma dag, den högsta siffran jag såg var 843 kr.
Självklart är det inte Uber som
företag som stulit, men det skulle förvåna mig om inte någon av
deras anställda är inblandad. Jag tänker ändå på uttrycket
”Tillfället gör tjuven”. Mirja har blivit av med tiotusentals
kronor i helt felaktiga transaktioner utan att märka ett enda dugg
förrän hon till slut nekas att själv handla. Hur är det möjligt?!
Jag kan förstå om någon sväljer en märklig transaktion på några kronor, men 157 stycken på flera hundra var det värsta jag hört, och då har jag ändå läst om rätt många människor som är slarviga med sin ekonomi. Själv är jag extrem åt andra hållet och drar mig till minnes tre märkliga räkningar den senaste tiden:
- Min teleoperatör drog 13 kr för ett samtal till ett ”specialnummer” trots att jag hade fria samtal inom landet. Det visade sig vara till en optiker och det var inget speciellt med det. Jo, det speciella var att operatören drog pengar felaktigt och de betonade gång på gång att detta var ett mycket ovanligt fel. Jag svarade att jag skiter i hur ovanligt det är, mig drar ni inte felaktiga pengar ifrån! Till saken hör att jag hade ett autogiroavtal med dem (i strid med mina principer, men det fanns inget alternativ), så pengarna var redan borta när jag märkte det och nästa månad hade de kunnat dra mångdubbelt. Jag spärrade mitt abonnemang för samtal till ”specialnummer”. Idag har jag en annan operatör.
- Min bank drog 80 kr i en ospecificerad avgift. Jag var ganska säker på att det var korrekt, men eftersom det gällde mitt företagskonto ville jag vara säker på att kostnaden hamnade på rätt ställe i bokföringen. Även detta visade sig dock vara felaktigt. Avgiften skulle inte dras och precis som i fallet med teleoperatören kan jag bara gissa hur många andra som fått betala och som inte opponerat sig.
- Min elräkning hade en post på 487 kWh x 0,01 öre som elbolaget fick till 6,08 kr. På min räknare blev det knappt fem öre, så jag mejlade elbolaget och frågade hur de räknade. Det visade sig att korrekt specifikation hade varit 487 kWh x 0,01 krona, plus att det skulle tillkomma moms hopbakat i priset och då blev det faktiskt 6,08 kr. Alltså stämde slutsumman, så jag betalade trots att specen var åt helvete.
Om jag bara svalt dessa siffror hade
jag varit 93 kr fattigare, men hade sluppit tre mejlkonversationer.
De allra flesta gör så och jag kan inte klandra dem, men jag tänker
att om inte jag ser om mitt hus, vem ska då göra det? En annan grej
jag gör är att hålla kontot kopplat till mitt bankkort relativt
tomt. Vanligtvis finns det bara ett par tusen där, och då kan jag
heller inte bli av med mer pengar. Jag hade också gärna spärrat
mitt kort för nätköp. Jag har bara träffat på en bank som gett
den möjligheten, svenska Handelsbanken. Då fick den kund som ville utnyttja den möjligheten logga in på
nätbanken och lyfta spärren inför varje internetköp. Det tar kunden
tjugo sekunder och den gång man likt Mirja ska bråka med företag
för att få tillbaka sina pengar tar det minst tusen gånger så lång tid, för att inte tala om all ilska och ångest det kan ge.
Var och en gör som den vill, men ingen (!) borde som Mirja undvika sitt kontoutdrag i sex månader. Den som
vill handla med värdepapper hos exempelvis Avanza eller Nordnet får
svara på några kunskapsfrågor för att visa att vi fattar vad vi
håller på med. Jag har fått göra det flera gånger och kan tycka att alla
som föräras med ett bankkort på samma sätt borde förbinda sig
att hålla koll på kortet, koden, saldot och transaktionerna. Att
som Mirja blunda i ett helt halvår och sedan säga att ”Jag kanske
borde kolla mitt konto mer, men jag gjorde inte det” är inte i
närheten av den koll jag förväntar mig av en vuxen.
