”Opinionsjournalistik” brukar
journalister själva kalla det när de istället för att belysa nyheter från olika håll väljer att på ett obehagligt
ensidigt sätt berätta för publiken vad den ska tycka.
Man skulle ju kunna tro att
ekonomijournalistiken är förskonad från fenomenet, det går inte
gärna att vinkla en indexkurva. Men nog får åtminstone jag en
känsla av att vissa företag eller företagsledare kan göra nästan
vad som helst utan att det påverkar medias syn.
I decennier fick vi höra att ”det som är bra för Volvo är bra för Sverige”, trots att företaget inte betalades en krona i skatt utan tvärtom krävde statliga bidrag för fabriker och övriga produktionsenheter, och ständigt hotade att lämna Sverige om de inte ströks tillräckligt medhårs.
I decennier fick vi höra att ”det som är bra för Volvo är bra för Sverige”, trots att företaget inte betalades en krona i skatt utan tvärtom krävde statliga bidrag för fabriker och övriga produktionsenheter, och ständigt hotade att lämna Sverige om de inte ströks tillräckligt medhårs.
Motsatt effekt tycker jag H&M har.
Kanske färgas jag av att jag själv gillar företaget, men media och
analytiker (det är tyvärr ofta samma sak i svensk
ekonomijournalistik) tar varje chans att hugga på H&M, oavsett
om det gäller påstått barnarbete i underleverantörers asiatiska
fabriker eller resultat och försäljningssiffror.
I mitten av varje månad redovisar H&M
försäljningen föregående månad som sedan vanligen jämförs med föregående års siffra för samma månad. Naturligtvis
påverkas siffran av allt möjligt. Antalet arbets- respektive
helgdagar, väder (både under den aktuella månaden och under
jämförelsemånaden för ett år sedan) och diverse ekonomiska
faktorer.
Om H&M ökar sin försäljning med
sju procent i juli jämfört med juli föregående år låter ju det
för en oinvigd som en bra siffra, men det är inte hugget i sten att
så är fallet. Men en faktor som verkligen inte borde spela någon
roll här, det är ifall analytikernas genomsnittsgissning var att
försäljningen skulle öka med tio procent. Det är visserligen en
stor skillnad på tio och sju, men på vilket sätt är det H&M:s
fel att analytikerna är dåliga på att gissa?
Man kan också välja vad man ska ta
till sig. Ovanstående text är hämtad från Placeras artikel efter senaste kvartalsrapporten. Okej, de tjänar pengar, men ”på
flera andra punkter” gjorde de marknaden besviken. Eller gjorde de?
Den enda punkten jag hittar i artikeln är bruttomarginalen, som blev
54,0 procent istället för förväntade 54,2 procent. Jag tycker personligen att differensen är inom felmarginalen, men den kan knappast räknas som flera punkter. I efterhand tyckte nog inte
Placera heller det för jag passade på att fråga dem på Twitter
hur de menade, men de valde att inte förklara.
Ett annat exempel på selektiv
faktaresistens är nedanstående skärmdump från Dagens Industri.
Att kalla en vinst på över 20 miljarder för ”ett förlorat år”
är såklart en subjektiv bedömning, men jag hade inte valt det
uttrycket. Och ”en svag rapport” med försäljning som ”svajar”
gäller alltså samma rapport som konkurrenten Placera kallade ”över
förväntan”.
För att minska risken att verka lika enögd som dessa journalister vill jag klargöra att jag också
tycker att H&M har problem. De har varit onödigt långsamma på
bollen när det gäller onlineförsäljning. Augustiförsäljningen i
Europa drabbades hårt av oväntat bra väder. Risken att
historien upprepar sig när septemberförsäljningen redovisas är
överhängande. Att konkurrenten Inditex för ett par veckor sedan
rapporterade ett klart bättre halvår än väntat är ett annat
orosmoln.
Men man kan också se det så här. H&M
har gått med vinst sedan urminnes tider, månad för månad, kvartal
för kvartal. Företaget bryter ständigt ny mark med nya butiker
runt om i världen. Bara under innestående kvartal förväntas man
öppna 214 nya butiker, vilket är mer än man gjorde under årets
första tre kvartal tillsammans.
Världen över tänker allt fler
människor på H&M när de ska köpa en jacka, ett par jeans
eller en tröja. Det gäller trettonåriga tjejer, gamla tanter och
medelålders, skäggiga ekonomibloggare. Någon gång kunde väl även
den bilden lyftas fram i media?