Varför hatar media H&M?

”Opinionsjournalistik” brukar journalister själva kalla det när de istället för att belysa nyheter från olika håll väljer att på ett obehagligt ensidigt sätt berätta för publiken vad den ska tycka.

Man skulle ju kunna tro att ekonomijournalistiken är förskonad från fenomenet, det går inte gärna att vinkla en indexkurva. Men nog får åtminstone jag en känsla av att vissa företag eller företagsledare kan göra nästan vad som helst utan att det påverkar medias syn.

I decennier fick vi höra att ”det som är bra för Volvo är bra för Sverige”, trots att företaget inte betalades en krona i skatt utan tvärtom krävde statliga bidrag för fabriker och övriga produktionsenheter, och ständigt hotade att lämna Sverige om de inte ströks tillräckligt medhårs.

Motsatt effekt tycker jag H&M har. Kanske färgas jag av att jag själv gillar företaget, men media och analytiker (det är tyvärr ofta samma sak i svensk ekonomijournalistik) tar varje chans att hugga på H&M, oavsett om det gäller påstått barnarbete i underleverantörers asiatiska fabriker eller resultat och försäljningssiffror.

I mitten av varje månad redovisar H&M försäljningen föregående månad som sedan vanligen jämförs med föregående års siffra för samma månad. Naturligtvis påverkas siffran av allt möjligt. Antalet arbets- respektive helgdagar, väder (både under den aktuella månaden och under jämförelsemånaden för ett år sedan) och diverse ekonomiska faktorer.

Om H&M ökar sin försäljning med sju procent i juli jämfört med juli föregående år låter ju det för en oinvigd som en bra siffra, men det är inte hugget i sten att så är fallet. Men en faktor som verkligen inte borde spela någon roll här, det är ifall analytikernas genomsnittsgissning var att försäljningen skulle öka med tio procent. Det är visserligen en stor skillnad på tio och sju, men på vilket sätt är det H&M:s fel att analytikerna är dåliga på att gissa?

Man kan också välja vad man ska ta till sig. Ovanstående text är hämtad från Placeras artikel efter senaste kvartalsrapporten. Okej, de tjänar pengar, men ”på flera andra punkter” gjorde de marknaden besviken. Eller gjorde de? Den enda punkten jag hittar i artikeln är bruttomarginalen, som blev 54,0 procent istället för förväntade 54,2 procent. Jag tycker personligen att differensen är inom felmarginalen, men den kan knappast räknas som flera punkter. I efterhand tyckte nog inte Placera heller det för jag passade på att fråga dem på Twitter hur de menade, men de valde att inte förklara.

Ett annat exempel på selektiv faktaresistens är nedanstående skärmdump från Dagens Industri. Att kalla en vinst på över 20 miljarder för ”ett förlorat år” är såklart en subjektiv bedömning, men jag hade inte valt det uttrycket. Och ”en svag rapport” med försäljning som ”svajar” gäller alltså samma rapport som konkurrenten Placera kallade ”över förväntan”.

För att minska risken att verka lika enögd som dessa journalister vill jag klargöra att jag också tycker att H&M har problem. De har varit onödigt långsamma på bollen när det gäller onlineförsäljning. Augustiförsäljningen i Europa drabbades hårt av oväntat bra väder. Risken att historien upprepar sig när septemberförsäljningen redovisas är överhängande. Att konkurrenten Inditex för ett par veckor sedan rapporterade ett klart bättre halvår än väntat är ett annat orosmoln.

Men man kan också se det så här. H&M har gått med vinst sedan urminnes tider, månad för månad, kvartal för kvartal. Företaget bryter ständigt ny mark med nya butiker runt om i världen. Bara under innestående kvartal förväntas man öppna 214 nya butiker, vilket är mer än man gjorde under årets första tre kvartal tillsammans.

Världen över tänker allt fler människor på H&M när de ska köpa en jacka, ett par jeans eller en tröja. Det gäller trettonåriga tjejer, gamla tanter och medelålders, skäggiga ekonomibloggare. Någon gång kunde väl även den bilden lyftas fram i media?