Kanske vill jag bara rättfärdiga att
jag inte köper ekologisk mat, men det är väl fler som funderat
över hur miljövänligt det är att att köpa sydamerikanska äpplen
med ekologisk stämpel istället för icke-ekologiska äpplen från
grannkommunen?
En annan grej jag funderat på är att
det verkar mer regel än undantag att KRAV- eller ekologiskt odlat är inplastat och märkt frukt för frukt
medan det övriga utbudet är packat i påsar eller lösvikt. Hur
logiskt är det?
Och dessa stämplar är inte en
oberoende och kostnadsfri historia. KRAV-märkning kan man få genom
en handfull certifieringsföretag. Dessa representerar inte staten,
de är privata, vinstdrivande företag. Det kostar att ansöka och
det kostar att bli certifierad.
KRAV är ju ett separat märke för
ekologisk mat, men själva begreppet "ekologiskt" styrs av EU, lokalt
av Livsmedelsverket. Det är en djungel och jag är inte jurist, men
i Sverige verkar KRAV och ekologiskt vara obehagligt hårt
sammanflätat. Kort sagt, ber du KRAV fara och flyga ska du nog inte
hålla tummarna för att få grönt ljus från Livsmedelsverket.
Rättvisemärkt, eller Fairtrade, är
ett aktiebolag till stor del ägt av lobbyorganisationen och
fackförbundet LO. I styrelsen återfinns bl a den gamla LO-basen
Vanja Lundby-Wedin, kanske mest känd för sin roll som
styrelseledamot i en italiensk semesteranläggning LO hade köpt för
medlemsavgifter, där även herr Wedin levde i lyx för andras
pengar.
Vinstmarginalen för Fairtrade Sverige
AB är knappt 20 procent och vinsten är 2,8 miljoner på nio anställda.
Hur mycket pengar som når fram till U-landsbönderna i företagets
reklamkampanjer vet jag ingenting om, men eftersom Lundby-Wedin är
inblandad kan jag ana.
Den nordiska miljömärkningen Svanen
verkar minst kommersialiserad, men å andra sidan verkar den tillåta
praktiskt taget allting med undantag för hormonstörande och
cancerframkallande ämnen som rimligtvis ändå borde ha varit
totalförbjudna. Köper jag en miljömärkt deodorant vore det väl
tusan om den skulle innehålla aluminium, men för Svanen är det
helt lugnt.
Så hur duktig ska man känna sig när
man tittar efter rättvise- eller miljöstämplar istället för
prislappar i affären? Hur mycket handlar bara om att döva sitt
dåliga samvete? Jag vet verkligen inte. Inte heller vet jag vem som
kan svara på det. Antagligen ingen som jag skulle lita på. Planeten
hade varit räddad för länge sedan om inte allt vore en kombination
av profit och politik.
För några år sedan hamnade jag i en diskussion med en kille på mitt dåvarande sommarjobb. Han berättade att han minsann åt mestadels ekologiskt även om det var dubbelt så dyrt. Jag sa att jag inte riktigt hade råd att välja ekologiskt i precis alla lägen (hade precis flyttat hemifrån och levde på en tajt studentbudget), men att jag försöker tänka på var det jag köper kommer ifrån och vad det har för miljöpåverkan.
SvaraRaderaHan såg på mig med ett ansiktsuttryck som tydligt visade att han inte alls var imponerad. Det kom senare fram att han var en riktig köttälskare och speciellt tyckte om nötkött. Jag sa aldrig att jag inte äter kött alls, men jag är rätt övertygad om att en lunch på bönor och linser är bättre för klimatet än en aldrig så ekologisk nötbiff.
Det är också en aspekt på det, även om jag försöker hålla låg profil där eftersom många köttätare väldigt lätt ser ämnet som personlig kritik när det tas upp av en vegetarian.
RaderaJa, så kan det vara. Jag kan ibland försiktigt påpeka att planeten skulle vinna på om folk överlag åt mindre kött, precis som att det vore bra om folk cyklade istället för att åka korta sträckor med bil. Alla drar sitt strå till stacken och bidrar så mycket de orkar med, helt enkelt. Att se ner på andra för att de inte gör precis samma val som en själv är väldigt trångsynt.
RaderaJag håller med om att det är kontraproduktivt att se ner på eller peka finger åt andras val. I politiken ser vi det hela tiden: "Du är idiot som röstar på dem, rösta på oss istället!" Funkar sådär...
RaderaMen min känsla är att köttätare oftare än andra grupper tar tips och förslag som kritik. Om det beror på egna samvetskval eller att de träffat aggressiva kötthatare vet jag inte. Kanske lite av bägge.
Hej Micke,
SvaraRaderaJag tror (tyvärr) att du har helt rätt. Dessutom blir de olika miljömärkningarna en ursäkt för att försätta som vanligt. Man köper ekomjölk och känner sig bra hela vägen till Thailand över jul. Man köper "miljöbil" och fortsätter sedan att köra 3 ggr så mycket som nödvändigt å när badrummet ska renoveras för 2:a gången på 10 år så väljer man miljöcertifierade material trots att den största tjänsten man skulle kunna göra för miljön är att lära sig att älska sin gamla linoliummatta.
Vad gäller kött eller inte så tror jag det framförallt för de flesta handlar om att minska sin konsumtion av kött snarare än att ta bort den helt. En soppa med 50 gram bacon per portion för smaken är en jäkla skillnad mot en 300 grams biff per person.
RaderaJag ser varje dag en lightversion på ditt Thailandsexempel, nämligen bilar som står på tomgång vid returstationen (300 meter hemifrån) medan ägarna sorterar förpackningar till en massa skit de inte behövde.
RaderaMin smak är så pass sofistikerad att jag inser att 50 gram bacon i soppan är 50 gram för mycket :-).
Men du måste ju ändå inse att alla inte kan vara så sofistikerade som du:-)
RaderaInte än, möjligen senare. På samma sätt som kannibalism försvunnit kanske köttätandet är helt ute om hundra år. Kanske är jag bara hundra år före min tid :-). Jag är hundra år efter på så många andra områden, så det vore nästan logiskt.
RaderaJag köper ofta ekologiskt. Anledningen är att jag som konsument vill veta att produkten håller en viss standard och är beredd att betala för det.
SvaraRaderaOch det där med importera ekologiska tomater eller äpplen. Sådant får man avgöra från fall till fall. Kommerskollegium har dock publicerat en bra rapport som visar att miljöpåverkan - generellt - faktiskt blir lägre eftersom stordriftsfördelar och mer effektiv produktion/transport - generellt - är mer miljövänligt än lokala alternativ. Sedan är spanska tomater undantaget som bekräftar regeln.
Ser floran av standarder som ett mindre problem än floran av företags egen uppfinningsrikedom. Vilka produkter innehåller inte "naturliga" råvaror egentligen? Och vad innebär Coca Cola "Life"? Hade vi i Sverige, liksom i Tyskland, i större utsträckning haft en fungerande marknad med konkurrerande företag som uteslutande säljer eko/fair trade från konkurrerande produkter där konsumenten gör aktiva val hade vi fått bättre rättning i certifieringsfloran också.
Tänkte precis säga det, att spanska tomater är väl bland det sämsta man köpa ur miljösynpunkt? Men självklart har du rätt i att mycket ekologiskt är bra (till skillnad från Rättvisemärkt som jag tycker känns som ren bluff).
RaderaAtt det gått inflation i svenska certifieringar gissar jag beror på oss konsumenter. Svensken är i allmänhet lättledd och har en osund tilltro till auktoriteter. Är en produkt märkt med Svanen, Grodan eller Ugglan utgår vi ifrån att det är bra utan att kritiskt ifrågasätta.
I coca-cola finns nog inga naturliga råvaror förutom möjligen vatten :-).
Jag trodde att skillnaden mellan krav/ekomat och vanlig mat var om det vid produktionen är tillåtet med besprutning eller ej. Har en kompis som är bonde, för att slippa bespruta får han köra med traktorn över åkern 3ggr mer per säsong jämfört med besprutade grödor av samma sort. Dvs du vinner i gift minskning till grundvattnet men får betala med ökat koldioxidutsläpp eftersom ogräset får tas bort mekaniskt istället. Det känns om att debatten ovan blandar lokal och global miljö som att det är samma totalsumma, men det är olika värden som man värnar.
SvaraRaderaJa, som jag skriver (och som jag uppfattat det) är KRAV-märkt och ekologiskt åtminstone ungefär samma sak. Svanenmärkt - betydligt lättare att uppfylla. Och Rättvisemärkt något helt annat, men jag tar varje chans att hacka på maktfullkomliga fackpampar.
RaderaKlart att det är olika värden när man jämför besprutade äpplen med flygtransporterade päron. Från min lekmannaposition känns lite extra koldioxid i ditt exempel som ett mindre problem än gifter i maten och grundvattnet, men vad vet jag.
Som vanligt gäller det att ha en helhetssyn om vad som upplevs bäst för miljön, och veta sina egna preferenser.
SvaraRaderaFör mig går alltid svenskt först, köpa utlänska eko-äpplen vs svenska ej eko, de svenska vinner. Just för att jag personligen vurmar för den svenska matproduktionen och anser det mer hållbart.
Men när det kommer till produkter som är omöjliga att få svenska då beror det på. Säg bananer,ökända för all gift de odlas med, är det självfallet att välja eko. Varför, för att framförallt bananodlarna ska slippa hanskas med mängder av gift. Och lite för att jag ska slippa äta rester av ämnena med. Visst, det är så att KRAV tjänar pengar på mig och mitt "medvetna" val. Men sätt till helheten väger det betydligt tyngre att odlaren i Sydamerika slipper ha en arbetsmiljö som inrymmer stora mängder cancerogena ämnen.
För mig tror jag mycket handlar om vad som går att kontrollera, eftersom jag tyvärr utgår ifrån att alla luras, ljuger och skor sig själva.
RaderaAtt varan är svensk tror jag på och sympatiserar med (även om det funnits exempel när man packat om i Sverige och sedan kallat det "svenskt", och att delar av innehållet inte alltid är svenskt).
Vore jag säker på att bananodlaren gagnas och att det verkligen är mindre gifter i eko-bananerna skulle jag gärna betala för det. Nu handlar jag väldigt sällan just bananer, bara när de reas och av någon anledning är det ofta just eko-bananer som reas där jag handlar, så det blir nog oftast det (utan att det är min förtjänst).
Sant,sant. Senast ikväll på nyheterna handlade det ju om matfusket.
RaderaTill den svenska maten har jag troligtvis en naiv syn, men jag väljer ändå att lita mer på den, jämfört med mat som färdats tre varv runt klotet.. Och visst ska man vara medveten om att mycket av maten packas i andra länder, det gäller som alltid att läsa på varan och hoppas det stämmer. :)
Ja, man måste ju äta och har man inte tid/lust att odla allt själv blir man tvungen att lita på andra. Det man möjligen kan göra är att skippa detaljisterna, men det är ju inte heller gjort i en handvändning.
RaderaNågra kommentarer eftersom tycker det är viktigt att bemöta och twitter är för begränsat format:
SvaraRadera1. Just Bra Miljöval, KRAV och svanen hör allmänt till de tre mest tillförlitliga märkningarna i branschen. Ordentliga tester av produkterna görs där det finns specifika krav att leva upp till. Att du har en skeptisk inställning innebär inte att märkningarna är dåliga. Du anför anekdotisk bevisning för din tes. Anekdotisk bevisning byggd på empiri från min sida: läste en kurs för många år sedan där vi testade ftalater i tvättmedel i en övning. Det visade sig att miljömärkningarna stämde mycket väl jämfört med icke-miljömärkta produkter (men också att Euroshopper slog flera andra produkter helt enkelt eftersom deras tvättmedel var svagare och därmed mindre påverkande på miljön).
2. Att företag betalar för certifieringar är i sig inget underligt. Det handlar om att man på ett mer objektivt sätt vill bevisa en viss inneboende kvalitet på sina produkter. Det finns en uppsjö certifieringar, t.ex. för energi och säkerhet, som fungerar på motsvarande sätt. Jag har t.ex. arbetat i ett land där det inte var ovanligt att man uppgav att vissa produkter kom från ett annat land för att sälja dessa dyrare. Som konsument vill jag förstås veta vad jag köper och är beredd att betala för det (oavsett om det är genom märkning eller min lokala odlare där jag kan se varorna själv om jag vill).
3. I en fungerande marknad förutsätts att kunderna har perfekt information så att de kan göra välgrundade val som konsument. Certifieringar fyller en sådan funktion. I en perfekt värld skulle de äga rum utan mellanhänder men eftersom dels företagen av konkurrensskäl håller inne med viss information och dels någon måste betala är det i slutänden svårt att komma ifrån att företagen (och konsumenten som väljer att betala mer) betalar. Alternativt kunde man låta staten eller internationella organ ta notan (och då får alla betala genom skattsedeln). Något som också sker är att företagen hittar på sina egna märkningar och reklam, vilket i regel är fullt lagligt och jag ser som ett mycket större problem (vi betalar förstås för detta också men med skillnaden att informationen i regel inte är tillförlitlig överhuvudtaget). Ta t.ex. vissa ökända bananföretags egna regnskogsmärkningar eller företag som skriver "naturligt" (allt är naturligt rent filosofiskt, det innebär inte något konkret alls!). Ironiskt nog ger du dig på tre av de mest trovärdiga märkningarna men blundar för de verkliga skurkarna.
4. Du har en poäng om att myndigheter i någon mån kan ta den notan. Så sker också för att säkerställa att vi inte får direkt hälsofarliga produkter.
Jag som gillar Twitterformatet tycker att de länkar jag gav där visar rätt tydligt att det inte finns belägg för att ekomat är nyttigare vare sig för människa eller miljö:
Raderahttps://www.svt.se/nyheter/inrikes/ny-rapport-ekonomaten-varken-nyttigare-eller-miljovanligare
https://www.ica.se/halsa/artikel/ar-ekologisk-mat-nyttigare/
https://www.theguardian.com/lifeandstyle/2008/mar/30/foodanddrink.ethicalliving
https://traningslara.se/ekologiskt-krav-markt-ar-det-godare-och-nyttigare/
I övrigt vill jag reagera mot påståendet att certifieringar fyller funktionen av att ge kunderna "perfekt information så att de kan göra välgrundade val som konsument". Det skulle kanske funka om det inte vore samma stat som står bakom certifieringarna, pengarna och i vissa fall själva certifieringsföretagen, som också står bakom "public service" och betalar ut presstöd till de egna (statliga) mediebolagens konkurrenter.
Jag ogillar twitterformatet för att det bortser från frågors komplexitet. Ekologisk mat handlar i utgångspunkt om att maten produceras på ett miljömässigt hållbart sätt utan bekämpningsmedel. Det ligger i sakens natur att så inte kan ske på ett storskaligt industriellt sätt lika effektivt och detta bemöter de som har perspektivet att livsmedelsproduktionen ska vara så stor som möjligt globalt. Att ekologisk mat är gott tycker jag personligen men det är en subjektiv uppfattning som inte går att belägga vetenskapligt. Debatten om att den är bra är rätt absurd egentligen. Att den är mer hälsosam beror ju helt på hur man gör studien. Självklart är ekologisk mat inte ohälsosam eftersom den inte innehåller pesticider osv. Samtidigt kan produktionsmetoden innebära att varorna produceras på ett sätt som totalt sett ger mindre näringsinnehåll än mer optimerade produkter med t.ex. konstgödsel. Att jag bemöter det beror på att jag ogillar svart-vit syn på ekologisk mat. Det är ytterst ett etiskt livsstilsval och inte en fråga om nyttomaximering. Det är ungefär som om jag skulle kritisera dina löparskor för att inte vara de mest optimala när du har gjort ett medvetet val att köpa vad du ser som rimlig kvalitet för rimligt pris. Då ska jag inte tillskriva produkten du köper eller ditt livsstilsval en massa andra kategoriseringar som du också behöver uppfylla för att dina skor ska vara bra utifrån vad du efterfrågar.
RaderaTycker att ICA-artikeln du länkade till belyser bägge perspektiven på ett balanserat sätt.
Om perfekt information är det att föregripa ett vanligt ekonomiskt argument mot alla typer av merkostnader men det förbiser att nästan alla marknader i praktiken har den typen av merkostnader för att säkerställa att kunderna känner till produkten de köper.