Att tjäna tusen spänn är lika mycket
värt som att undvika en tusenkronors utgift (allt annat lika). Nu
ska jag röra till det så att jag knappt fattar mitt eget resonemang.
Häng med!
Jag menar nämligen att minskade
utgifter generellt är att föredra. Enda undantaget är riktigt
långsiktiga inkomstökningar, som en löneförhöjning på ett jobb
man har tänkt behålla länge. Jag känner massor av människor som
inte skulle kunna sänka sina levnadsomkostnader om så deras liv
hängde på det. För ibland försvinner inkomsterna hastigt och
olustigt, om man t ex blir arbetslös. Utgifter kommer man däremot
aldrig ifrån. Alltså kommer man dra nytta av att vara sparsam hela
livet.
För att få en inkomstökning är man
beroende av andra människor, även om man så försörjer sig på
att rycka väskor av gamla tanter. Alla har däremot utgifter de helt
på egen hand kan sänka eller helt undvika.
Dessutom är en överhoppad eller
minskad utgiftskrona en större del av de totala utgifterna än en
inkomstkrona är av den totala inkomsten. Förutsatt att
man har högre inkomster än utgifter, och har man inte det är man
ju stentorsk i det långa loppet.
Vi ska se om jag inte kan beskriva det
där ännu krångligare. Många ekonomibloggare skriver om sin
sparkvot, alltså hur stor del av sin inkomst som hamnar i sparande.
Tjänar du 20000 kr i månaden och skickar över 4000 kr till
aktiedepån är sparkvoten 20 procent.
Jag har för oregelbundna inkomster för
att se nyttan av denna kvot, men vi tar exemplet med tusenlappen
igen. Får man upp inkomsten till 21000 kr utan att öka sina
utgifter blir sparkvoten 23,8 procent. Om man istället med
oförändrad inkomst minskar sina utgifter med 1000 kr blir
sparkvoten 25 procent. Då blir det ju faktiskt skillnad mellan höjd
inkomst och minskad utgift.
Lite så tänker jag, men lyckligtvis behöver man inte välja. Slimmade utgifter är inget hot mot ökade inkomster. Gasa på bara!
Och bromsa.
Håller med! Man får också räkna in att en sparad tusenlapp är 1000 kr mer i fickan. En intjänad tusenlapp ska beskattas och ev. hamnar man på en högre skattenivå osv. Men det viktigaste som du tar upp är ju om man blir av med sin inkomst. En person med 15000kr netto i månaden och 7000 kr i totala utgifter sitter sitter säkrare än en person med 30000kr netto och 20000kr i utgifter varje månad.
SvaraRaderaMvh / Frihetsmaskinen
Jag tänkte netto på alla siffror, men det hade jag kunnat vara tydligare med.
RaderaEtt problem med att förlita sig på högre inkomster är som du säger att dessa alltid är boroende av andra. Min huvudsakliga invändning är dock att jag tror att den som har svårt med kostnadskontrollen kommer ha det även om inkomsten ökar och helt plötsligt är den "nya" tusenlappen också borta. Jag har tidigare skrivit ett inlägg kring detta när jag liknar ekonomin med en trasig badring.
SvaraRaderahttp://www.tradevenue.se/fantastiskafarbrorfri/favorit-i-repris-är-din-ekonomi-en-trasig-badring
Ja titta, hade jag läst din text först hade jag kunnat länka till den istället för att skriva en egen :-). Och ja, din poäng är nog viktigare, även om de på ett sätt flyter samman. Särskilt tillfälliga inkomster behandlas av många som luft, se bara på skatteåterbäringen. Och som jag skriver är ju utgifter något man alltid har, varför man alltid har nytta av att lära sig konsten att hålla dem låga.
RaderaPrincipiellt tycker jag tvärtom eftersom högre intäkt inte har en övre gräns, medan kostnader bara kan bli noll. Blir de lägre än noll så blir de fiffigt nog intäkter... Men jag förstår så klart hur du tänker. Och jag bromsar och gasar samtidigt.
SvaraRadera"Bara kan bli noll". I den stund de når nollan (antagligen långt innan dess) är man per definition ekonomiskt oberoende. Det kan aldrig vara "bara" i min värld :-).
RaderaKan inte komma på hur det skulle kunna hända dock, antingen har man ett helt slutet system som är självförsörjande eller är man ledare för en kult. Kanske vore ett mål?
RaderaUndrar om man behöver bli ledare för kulten. Om man exempelvis säljer allt och går med i IS blir man väl av med alla utgifter. Inte får man tillbaka dem när man kommer tillbaka till Sverige heller för då bjuder staten på boende och körkort. #sparadkrona är bara förnamnet :-).
RaderaJag håller med dig till 100% att man skall börja med utgifterna. Min personliga uppfattning är att de flesta börjar i fel ände, det spelar ingen roll hur mycket man tjänar om man ständigt "bränner" den största delen av inkomsten. Vi själva har använt oss av mätetalet sparkvot, mestadels för att se vad "kapaciteten" inom familjen är vid nuvarande inkomster. Man blir förvånad över vad som blir över, när man lägger manken till.
SvaraRaderaJa, det är ju bara att titta på Lyxfällan. De medverkande där har sällan extremt låga inkomster. Ibland ganska höga i jämförelse, men det hjälper ju inte om man ger sig fan på att få upp utgifterna till lika eller ännu högre nivåer.
RaderaÄndå är det märkligt många som gör tvärtom mot din familj, och istället lägger energin på att visa för sig själva och andra att de inte kan spara en enda krona.
Jag la till din blogg på min blogglista nu och håller tummarna för att du gör detsamma :-).
Självklart Micke, jag lägger till dig i min blogglista :)
RaderaTack för det, och trevlig helg!
RaderaTack detsamma,
SvaraRaderaDet är inte inkomsterna man blir rik på, det är utgifterna man inte har som gör det! ;)
SvaraRadera/Aktieflickvännen
En och annan lottovinnare skulle säga emot, men jag håller med dig.
RaderaJag fattar inte.
SvaraRaderaAj fan, då får jag skriva om hela inlägget då :-).
Radera