fredag 21 oktober 2016

Lägre utgifter framför högre inkomster

Att tjäna tusen spänn är lika mycket värt som att undvika en tusenkronors utgift (allt annat lika). Nu ska jag röra till det så att jag knappt fattar mitt eget resonemang. Häng med!


Jag menar nämligen att minskade utgifter generellt är att föredra. Enda undantaget är riktigt långsiktiga inkomstökningar, som en löneförhöjning på ett jobb man har tänkt behålla länge. Jag känner massor av människor som inte skulle kunna sänka sina levnadsomkostnader om så deras liv hängde på det. För ibland försvinner inkomsterna hastigt och olustigt, om man t ex blir arbetslös. Utgifter kommer man däremot aldrig ifrån. Alltså kommer man dra nytta av att vara sparsam hela livet.

För att få en inkomstökning är man beroende av andra människor, även om man så försörjer sig på att rycka väskor av gamla tanter. Alla har däremot utgifter de helt på egen hand kan sänka eller helt undvika.

Dessutom är en överhoppad eller minskad utgiftskrona en större del av de totala utgifterna än en inkomstkrona är av den totala inkomsten. Förutsatt att man har högre inkomster än utgifter, och har man inte det är man ju stentorsk i det långa loppet.


Vi ska se om jag inte kan beskriva det där ännu krångligare. Många ekonomibloggare skriver om sin sparkvot, alltså hur stor del av sin inkomst som hamnar i sparande. Tjänar du 20000 kr i månaden och skickar över 4000 kr till aktiedepån är sparkvoten 20 procent.

Jag har för oregelbundna inkomster för att se nyttan av denna kvot, men vi tar exemplet med tusenlappen igen. Får man upp inkomsten till 21000 kr utan att öka sina utgifter blir sparkvoten 23,8 procent. Om man istället med oförändrad inkomst minskar sina utgifter med 1000 kr blir sparkvoten 25 procent. Då blir det ju faktiskt skillnad mellan höjd inkomst och minskad utgift.

Lite så tänker jag, men lyckligtvis behöver man inte välja. Slimmade utgifter är inget hot mot ökade inkomster. Gasa på bara! Och bromsa.

17 kommentarer:

  1. Håller med! Man får också räkna in att en sparad tusenlapp är 1000 kr mer i fickan. En intjänad tusenlapp ska beskattas och ev. hamnar man på en högre skattenivå osv. Men det viktigaste som du tar upp är ju om man blir av med sin inkomst. En person med 15000kr netto i månaden och 7000 kr i totala utgifter sitter sitter säkrare än en person med 30000kr netto och 20000kr i utgifter varje månad.

    Mvh / Frihetsmaskinen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänkte netto på alla siffror, men det hade jag kunnat vara tydligare med.

      Radera
  2. Ett problem med att förlita sig på högre inkomster är som du säger att dessa alltid är boroende av andra. Min huvudsakliga invändning är dock att jag tror att den som har svårt med kostnadskontrollen kommer ha det även om inkomsten ökar och helt plötsligt är den "nya" tusenlappen också borta. Jag har tidigare skrivit ett inlägg kring detta när jag liknar ekonomin med en trasig badring.

    http://www.tradevenue.se/fantastiskafarbrorfri/favorit-i-repris-är-din-ekonomi-en-trasig-badring

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja titta, hade jag läst din text först hade jag kunnat länka till den istället för att skriva en egen :-). Och ja, din poäng är nog viktigare, även om de på ett sätt flyter samman. Särskilt tillfälliga inkomster behandlas av många som luft, se bara på skatteåterbäringen. Och som jag skriver är ju utgifter något man alltid har, varför man alltid har nytta av att lära sig konsten att hålla dem låga.

      Radera
  3. Principiellt tycker jag tvärtom eftersom högre intäkt inte har en övre gräns, medan kostnader bara kan bli noll. Blir de lägre än noll så blir de fiffigt nog intäkter... Men jag förstår så klart hur du tänker. Och jag bromsar och gasar samtidigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Bara kan bli noll". I den stund de når nollan (antagligen långt innan dess) är man per definition ekonomiskt oberoende. Det kan aldrig vara "bara" i min värld :-).

      Radera
    2. Kan inte komma på hur det skulle kunna hända dock, antingen har man ett helt slutet system som är självförsörjande eller är man ledare för en kult. Kanske vore ett mål?

      Radera
    3. Undrar om man behöver bli ledare för kulten. Om man exempelvis säljer allt och går med i IS blir man väl av med alla utgifter. Inte får man tillbaka dem när man kommer tillbaka till Sverige heller för då bjuder staten på boende och körkort. #sparadkrona är bara förnamnet :-).

      Radera
  4. Jag håller med dig till 100% att man skall börja med utgifterna. Min personliga uppfattning är att de flesta börjar i fel ände, det spelar ingen roll hur mycket man tjänar om man ständigt "bränner" den största delen av inkomsten. Vi själva har använt oss av mätetalet sparkvot, mestadels för att se vad "kapaciteten" inom familjen är vid nuvarande inkomster. Man blir förvånad över vad som blir över, när man lägger manken till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är ju bara att titta på Lyxfällan. De medverkande där har sällan extremt låga inkomster. Ibland ganska höga i jämförelse, men det hjälper ju inte om man ger sig fan på att få upp utgifterna till lika eller ännu högre nivåer.

      Ändå är det märkligt många som gör tvärtom mot din familj, och istället lägger energin på att visa för sig själva och andra att de inte kan spara en enda krona.

      Jag la till din blogg på min blogglista nu och håller tummarna för att du gör detsamma :-).

      Radera
    2. Självklart Micke, jag lägger till dig i min blogglista :)

      Radera
    3. Tack för det, och trevlig helg!

      Radera
  5. Det är inte inkomsterna man blir rik på, det är utgifterna man inte har som gör det! ;)

    /Aktieflickvännen

    SvaraRadera
    Svar
    1. En och annan lottovinnare skulle säga emot, men jag håller med dig.

      Radera
  6. Svar
    1. Aj fan, då får jag skriva om hela inlägget då :-).

      Radera