Jag skulle ha svårt att tänka mig
att leta mat i soprum om jag inte var absolut tvungen. Samtidigt kan
jag inte riktigt peka finger åt människor som nattetid hämtar mat
i containrar bakom mataffären.
Fenomenet kallas dumpstring (från
engelskans dumpster diving) och aktivisterna friganer (efter
engelskans freegans från free och vegan). Enligt polisen är det
inte olagligt att hämta mat i ett olåst soprum under förutsättning
att soporna saknar andrahandsvärde och man inte skräpar ner.
Tyvärr är det inte så enkelt. Att
butikerna väljer att lämna soprum och containrar olåsta beror i en
del fall på att låsen annars bryts upp eller fylls med superlim.
Men om vi bortser från det och förutsätter att friganerna inte
bryter upp låg, inte förstör eller skräpar ner, då är de ju
faktiskt ideella renhållningsarbetare.
Det är inte klarlagt om det slängs
mer mat i hushållen än på vägen dit (jordbruk, fabriker,
grossister, matbutiker), men helt klart kasserar matbutikerna väldigt
mycket fullt ätlig mat. Det är grönsaker med skönhetsfläckar,
sexpack av vad som helst där fem paket är felfria och mat där
bäst-före-datumet gått ut eller snart gör det.
Jag läste boken Svinnlandet av
frilansjournalisten Andreas Jakobsson, som
började dumpstra (ja, jag tycker också att det låter skitfånigt)
som ett test och snart märkte att han kunde försörja hela sin
familj med mat genom att hämta den helt gratis. Faktiskt fick han
utan större ansträngning tag i mer mat än han kunde göra av med.
Vi lever i ett bra sjukt samhälle.
Jag vet inte om lagarna kan ändras, om
butikerna skulle kunna förmås att lägga mer energi på att bli av
med maten på annat sätt än att slänga den eller om folk bara har
det för bra, men det är märkligt att vi har pensionärer som
svälter samtidigt som god mat slängs bort och i bästa fall blir
biobränsle.
Apropå vad som ratas. Det har visat
sig att konsumenterna ogärna köper bananer som inte sitter fast i
en klase. Därför rensas de ut redan på lagret. Vi snackar alltså
om fullt ätliga, fina, färska bananer vars enda fel är att de inte
sitter ihop med andra bananer. En sång har de fått i alla fall.
När jag gick i gymnasiet för 5-6 år sedan var jag ibland ute och dumpstrade med vänner. Frukt kändes inte så fräscht att äta från containrar, men bröd och kakor fick vi ofta tag på som smakade bra. Ibland hade de inte ens passerat bäst-före-datum.
SvaraRaderaVi bodde alla hemma hos våra föräldrar och fick maten betald, så det hade inget med pengar att göra. Mer ett miljöengagemang och såklart att det var spännande. Det är förbluffande vad som slängs varje dag. Fullt ätbar mat i sådana högar att det hade kunnat mätta stans alla hemlösa och tiggare dag efter dag.
Ja, att det slängs mat som inte gått ut har jag förstått. Förstår dock inte varför.
RaderaI boken jag läste nämndes mögelostar som författaren tyckte slängdes i förtid i så stora mängder att han undrade om butikspersonalen visste att de SKA vara mögliga :-).
Jag har inte kolla på det här företaget riktigt men de marknadsför sig lite som något alternativ till dumpstring. Någon som har mer koll?
SvaraRaderahttp://www.matsmart.se/om-bast-fore-datum
Inte jag, men intressant!
RaderaSom dumpstrare ser jag på detta med en hatkärlek. Jag skulle vilja att dumpstring var något man inte kunde göra, pga att det inte fanns något (ätbart) matsvin från butikerna. Detta känns dock som en utopi, det är iallfall avlägset idag.. Men så länge det finns, rättfärdigar jag min dumpstring med att jag gör något gott för världen.
SvaraRaderaFör visst gör det ont i hjärtat av att se människor lida och svälta, samtidigt som man nyss var och grävde i Willys container och såg alldeles för många paket svensk ekologisk nötfärs som bara var slängda.
Som du skrev, genom dumpstringen får man själv upp öppen för vilket överflöd vi lever i och vilken besatthet vi konsumenter har av att köpa estetiskt perfekta frukt och grönsaker.
Intressant att få höra den sidan. Själv hämtar jag bara gratismat i skogen.
RaderaDet är singel bananerna som läggs i en korg bredvid, och sedan används som gratisbananer till barnen...
SvaraRaderaen win-win
Då är frågan hur jobbigt det blir att kolla att detta efterlevs. "Vi är alla Guds barn", som en kompis brukar säga när han försöker komma in på barnbiljett. Mm, inte jag - en kompis!
Radera