Jag växte upp i ett medelklassområde.
Där fanns klasskompisar vars familjer hade lite knackigare ekonomi,
men det var ingen fattigdom. Åtminstone inte som jag märkte av.
Antagligen förstod jag redan då att familjerna med en ensamstående
mamma inte sålde villan och flyttade till lägenhet för att de
tyckte det var jobbigt att klippa gräset, men det var deras liv.
Ingen blev retad för sin ekonomi och hade det hänt vill jag hoppas
att vi andra hade satt ner foten och förklarat att det inte var okej.
På samma sätt borde det självklart
inte upplevas som skamligt att ha eller tjäna mycket pengar. Jag har
ju själv ”outat” mig som snåljåp med god ekonomi, men bland
kompisar märker jag en hel del hysch-hysch. Flera håller tyst om
goda affärer, lönsamma bisysslor och betalda bolån. Detta eftersom
släktingar, vänner och arbetskamrater tidigare visat missunnsamhet
eller irritation istället för att glädjas åt andras steg mot
ekonomisk frihet och oberoende.
Samma sak med andra ekonomibloggare.
Bara det faktum att de flesta av dem inte går ut med sitt riktiga
namn, och många skyller detta på att de inte vill att chefen,
grannarna eller barnens kompisar ska få se att de har pengar eller
engagerar sig i sin ekonomi. Jag kan tänka mig bra mycket mer
genanta intressen än privatekonomi.
Japp, Robin Hood-kopian till vänster
är Charlie Söderberg.
Så varför är det pinsamt att bry sig
om pengar? Det drabbar ju ingen, så länge man inte stjäl, lurar
sina vänner eller gör något annat omoraliskt för att bli rik. Jag
skryter aldrig om pengar, men jag tänker banne mig inte heller be om
ursäkt för att jag har dem. Jag har haft bra förutsättningar, men
de flesta jag känner har haft högre inkomster av tjänst, så
nästan alla hade kunnat göra som jag.
Låt oss sluta peka finger åt andra! Tyck gärna att grannen är en idiot, men ha den goda smaken att hålla käften om det. Vill du uppmärksamma andra på att deras liv är skit - gör det bättre själv.
Intressant reflektion!
SvaraRaderaJag är ganska öppen med min omgivning kring att jag har ett ekonomiskt intresse och att vi har en välordnad ekonomi men däremot har jag varit lite mer sparsam med detaljer än vad jag är på bloggen. "Vi kan leva på lite och har en del pengar på banken" så tror jag att dem som känner oss skulle sammanfatta vår ekonomiska situation. Anledningen till att jag inte vill vara helt ärlig är delad, först så har frun fortfarande en anställning och hon skulle troligen ses som mindre "lojal" om man visste om hennes plan att sluta jobba inom något år.
En annan aspekt är att jag vill att min uppenbarelse, maten jag bjuder på när vi har besök etc ska vägas mot en objektiv måttstock..inte mot...någon form av artificiell nivå där någon säger..."Den där jäveln har ju flera miljoner på banken...och så bjuder han på grillad kyckling och billig öl". I min värld är det själva handlingen att bjuda som är viktig..men jag är väl antagligen för feg för att veta hur förmågan hos medmänniskor ser ut när det gäller att ta det så och inte dra andra slutsatser bara för att de vet att man har sparat några kronor.
Sorgligt om man förväntar sig dyrare mat hos rikare middagsvärdar, men så kan det absolut vara. Att avundsjukan aldrig manifesteras så tydligt som när det kommer till pengar är det ju inget snack om. Räcker med att titta på random arvsskifte för att konstatera det.
RaderaÄven om skulle bjuda på en fantastiskt dyr middag kan du bli en skrytmåns i mångas ögon. Så du kan inte vinna på det sättet heller.
RaderaAtt vara en anonym bloggare inom privatekonomi är nog att föredra om det inte ska göras till en del av ens inkomst eller image... Behöver inte vara oproblematiskt att gå ut med identitet ur bekvämlighets- eller säkerhetsperspektiv...
Det är konstigt det här med andras pengar. Att med hjälp av arbete och/eller sparande få ihop en förmögenhet ses nästan som ett skamligt beteende i Sverige. Däremot blir alla som vinner pengar accepterade och hyllade./ Ingrid
RaderaHästen: Du har rätt med middagen. Man kan inte vinna genom att anpassa sig, så det är bättre att skita i jante och göra som man vill.
RaderaBeträffande säkerhetsläget på att gå ut med sin identitet tycker jag att du överdriver. Om det framkommer att man har hundra miljoner finns det en sådan aspekt, men man behöver ju inte precis livvakt bara för att man äger sin bostad och har en slant på banken. Jag har mindre stöldbegärliga grejer än de flesta. Och det finns en annan vinkel på att vara offentlig, man får tänka till vad man säger så att man kan stå för allt, hålla godare ton än man har lust med osv. Och utifrån ger det en trovärdighet jag skulle sakna bakom ett alias.
Ingrid: Ja, att vinna på lotto verkar alltid bättre än att tjäna pengar på exempelvis företagande. Jag tror att det är den gamla bilden av utsugande företagsledare som spökar. För egentligen borde det vara lättare att bli avundsjuk på en lottomiljonär. Det skulle man ju kunna göra själv, till skillnad från fotbollsproffset som får flera miljoner för varje match, för har jag inget bollsinne är det ändå ingen framkomlig väg.
RaderaJag skäms inte över att jag bygger kapital, jag skäms dock lite över den trassliga ekonomi som ligger bakom, därför är Freddie Smedh inte mitt riktiga namn. Men jag håller fullt ut med vad du säger, det borde inte vara som det ändå är!
SvaraRaderaJag ska också passa på att förtydliga att jag inte har problem med att andra skriver under pseudonym. Nästan oavsett skäl, och vill man inte gå in på dessa skäl har inte jag med dem att göra. Jag kan tycka att det är illa om det beror på skam, men jag har förståelse för det.
RaderaAtt det sedan, bl a av ovan nämnda skäl, inte passar mig att blogga under pseudonym är en annan sak.