Siffrorna är i fokus så här mitt i
rapportsäsongen, men även om det är siffror man tjänar pengar på
är det ju människor bakom dem.
Alla som följde börsen runt millennieskiftet kommer ihåg Kurt Hellströms presskonferenser i samband med Ericssonrapporterna. Först kom rapporten med fakta och hårda tal. Sedan kom Kurt Hellström ut på en scen. Hans förhållande till kameror var ungefär som en daggmask på en metkrok, han ville verkligen inte vara där. Inte blev det bättre av att Ericsson av någon anledning skulle hålla sina utåtriktade aktiviteter på engelska (till skillnad från konkurrenterna i Nokia som alltid pratade finska). På knackig engelska lyckades Hellström på egen hand snacka ner aktien varenda gång!
Alla som följde börsen runt millennieskiftet kommer ihåg Kurt Hellströms presskonferenser i samband med Ericssonrapporterna. Först kom rapporten med fakta och hårda tal. Sedan kom Kurt Hellström ut på en scen. Hans förhållande till kameror var ungefär som en daggmask på en metkrok, han ville verkligen inte vara där. Inte blev det bättre av att Ericsson av någon anledning skulle hålla sina utåtriktade aktiviteter på engelska (till skillnad från konkurrenterna i Nokia som alltid pratade finska). På knackig engelska lyckades Hellström på egen hand snacka ner aktien varenda gång!
Jag tittar gärna på Olle Qvarnströms utmärkta Finwireintervjuer med företagsledare
i småbolag, ofta i samband med börsnoteringar. Det ger en snabb
översikt över vad bolaget gör och hur de ser på
framtiden. Det som slår mig är att många av dem är otroligt
tråkiga. Jag menar inte att en börs-vd måste vara komisk, men säg
något kul någon enda gång. Om inte annat – le!
De behöver inte ens vara särskilt
roliga, men genom att åtminstone visa prov på självdistans
signalerar man samtidigt att man vet vad man håller på med. Nervösa
människor skämtar inte. Jo, det kan de visst göra, det vet alla
som stått på en scen och haft som uppgift att få hundra nyvarslade
betongarbetare att skratta. Men ni fattar, genom att skratta till och
säga något kul tar man kontroll över situationen. Varför ska jag
investera i en chef som inte verkar trivas när han pratar om sitt
livsverk, vilket borde vara det roligaste han vet.
När speltillverkaren Paradox
börsintroducerades tidigare i år var intresset på topp. Det fanns
många anledningar till det. Kanske främst börsutvecklingen för
konkurrenten Starbreeze, men jag tror att en icke oansenlig del
handlade om Paradox vd Fredrik Wester som någon vecka tidigare hade
pitchat sitt bolag på Avanza Forum. Han klev in på scenen i en
huvtröja och skämtade om huruvida hans mamma skulle teckna aktier.
I det läget var han allt som Kurt Hellström inte varit när han
femton år tidigare talat om framtiden: ”We see some clouds ahead
when we look a bit into the future...”
Fredrik Wester är inte humorist, men
framstår som en skön kille som har kul på jobbet och är
passionerad kring det han gör. Det borde man väl egentligen kunna kräva av
alla som presenterar någonting. Sedan kan inte alla vara Steve Jobs,
och definitivt inte Steve
Ballmer.
Jag håller med - detta är mycket viktig. Man behöver inte vara en pajas, men ett halvkrystat skämt eller leende borde de väl ändå kunna kosta på sig tycker man.
SvaraRaderaUnderbar video! Jag undrade häromdagen hur världen hade sett ut idag om nuvarande chefen för Microsoft (som ger ett mycket bra intryck) hade varit chef de senaste tio åren. Annorlunda tror jag nog. (Jo jag vet att han kanske var lite yngre för, men vänligen försök förstå min poäng.)
Mvh
Egon
Ja, pajaseri är inget självändamål eller ens önskvärt såvida personen inte verkligen är en pajas. Det gäller i alla lägen, att det inte får bli påklistrat.
RaderaJag har ingen koll på nuvarande Microsoft-vd:n, men jag tycker också att han verkar sympatisk. Å andra sidan har jag inte riktigt kunskaper för att recensera Steve Ballmer heller. Men skulle alla vd:ar vara som honom skulle börsen bli rätt jobbig att följa :-).