Trading med hängslen och livrem

Utan att ha gjort en vetenskaplig undersökning tycker jag mig se att majoriteten av ekonomibloggare förespråkar en utdelningsfilosofi som enkelt uttryckt går ut på att köpa aktier med hög direktavkastning och sedan behålla dem väldigt, väldigt länge. Jag är inte med i den klubben.

Men jag står inte på andra sidan heller, daytrading gav jag upp för femton år sedan. Ingen aning om det hade gått att få snurr på, men det roade inte mig att sitta klistrad vid börsskärmen nio timmar per dag, och är det något livet lärt mig är det att resultatet vanligen blir bäst när man har kul. Runda hål tarvar runda klossar.

Den lilla börshandel jag ägnar mig åt som skulle kunna kallas trading bedrivs på ett helt annat sätt. Till att börja med handlar jag bara sånt jag tror på långsiktigt. Det innebär inte att jag bara köper sånt som går med vinst eller blankar sånt som går med förlust, men det skadar inte heller. Hur som helst räcker det inte med att jag upplever en aktie som felaktigt prissatt för att köpa den, jag vill ha en långsiktig syn också. För då kan jag äga den ett bra tag utan att bli alltför nervös även om den går åt fel håll.

Sedan får den inte röra sig helt galet upp och ner. Antingen måste det finnas tydliga mönster i kursrörelserna, eller också vill jag vara ganska säker på att den långsiktigt är på väg upp. Eller ner, bara inte antingen eller.

Med allt detta på plats vågar jag trada. Ett par exempel för att göra det begripligare. Först ut: Volvo B.

Volvo är ett stort industribolag som tjänar pengar. Men jag tror inte på dem. Som framgår av kurvan stämmer den gamla ”sanningen” att Volvo alltid ska ner när den är uppe i 100 kr. De senaste fem åren har den nått hundralappen åtta gånger. Vid ett enda tillfälle har den trotsat tyngdlagen. När allt gick som högst förra våren gick Volvo-aktien upp till 120 kr innan den i vanliga ordning vände nedåt.

Historiskt har det alltså varit låg risk i att blanka aktien runt 100 kr, särskilt om man inte behöver ta hänsyn till en tidsfaktor. Har man tid att vänta har den varje gång gått ner, och för mig som tror att hela börsen ska ner en bit passar investeringen särskilt bra. Så här har jag klivit in några gånger och försökt gissa botten.

Guld är på ett sätt helt annorlunda:

Till skillnad från Volvo tror jag långsiktigt på guld och här hade vi en tydlig botten vid årsskiftet 15/16. För mig som icke-trader borde det väl då passa bra att köpa och lägga i byrålådan. Samtidigt är inte utvecklingen linjär. Denna ETF (och därmed guldet i stort) har under sommaren studsat både uppåt och nedåt. Risken jag tar genom att sälja är att jag inte får köpa tillbaka längre ner ifall guldet bryter upp.

Avslutningsvis en helt vanlig aktie, Opus:

Påminner lite om guldet, förutom att jag helt missade att pricka botten. Jag köpte strax under 6 kr i slutet av förra året. Aktien tappade en tredjedel av sitt värde. Men här kommer det fiffiga med att köpa aktier man verkligen tror på. För jag satt lugn i båten och hängde med upp. Hela vägen faktiskt, för toppen prickade jag nästan exakt genom att sälja på 7,45 kr.

Varför det, kan man undra, när jag tror på företaget. För att jag insåg det orimliga i att aktien skulle fortsätta upp i himlen när den gått upp 85 procent på mindre än fyra månader på en ganska stillastående börs. Så jag sålde i väntan på den allmänna vinsthemtagningen. Nu är vi nere 6,70 kr igen. I väntan på att den går ner en bit till tittar jag på andra papper.

För även om jag i huvudsak tror på att köpa och behålla aktier jag tror på har jag för mitt höga nöjes skull (och för att tjäna pengar, det är en stor del av nöjet) ett gäng värdepapper under bevakning för att kunna kliva in när det är billigt och sälja när det är dyrt. Ibland äger jag dem en dag, ibland ett halvår.