Man borde tjacka storbank

Å ena sidan säger allt fler analytiker att det är läge att köpa bankaktier trots att de pinnat på ganska bra under hösten. Å andra sidan varnas det för en ny bankkrasch med problemen för Deutsche Bank och ett gäng sydeuropeiska banker som triggers.

Själv brukar jag vilja ha en storbank i portföljen. Som kund vill jag vara så oberoende som möjligt från dem, av samma skäl som jag vill äga dem. Bankerna ser alltid till att tjäna pengar på sina kunder, i alla ändar. De tar betalt för kort, internetbank, rådgivning och utlåning, samtidigt som de helst inte vill betala betala någonting för inlåning. Blir det riktigt stora problem skjuter staten till det som saknas. Kan det bli bättre?

Någon gång i världen hade kanske bankerna ett ansvar gentemot folket. Alla som ville kunde åtminstone få ha ett lönekonto och något slags betalkort, men idag väljer de sina kunder efter eget huvud och det de kallar rådgivning är ju egentligen försäljning. Ingenting säger att du får mer objektiva köpförslag på banken än du får på Elgiganten, som aldrig kommer tipsa om bra tv-apparater på Net-on-net.

Men många svenskar sitter ju fast i storbankernas klor för de har sina bolån där, och då kräver banken en massa motprestationer som i värsta fall gör kunden helt livegen. Eller ”värsta” förresten, jag tror många bankkunder tycker att det är ganska bekvämt att vara fastlåsta till en leverantör. Blir de bara kallade plus- eller vip-kunder får de dessutom för sig att de hamnat i någon slags prioriterad gräddfil.

Därför vill jag äga en storbank. Om vi då tittar på våra fyra giganter ska jag försöka förklara hur jag väljer och varför.

P/E-talsmässigt är SEB högst värderad. Direktavkastningen är fördel Nordea, som dessutom har det lägsta P/E-talet. Och tittar vi på aktieutvecklingen har Nordea och SEB gått bäst på slutet.

Att Swedbanks och Handelsbankens aktier inte hängt med är kanske inte så konstigt eftersom bägge har haft ledningsbekymmer. Maktkampen i Swedbank mellan vd Michael Wolf och styrelseordförande Anders Sundström slutade med att bägge fick gå och ersattes av Birgitte Bonnesen respektive Lars Idermark. Ingen av dem fick marknaden att jubla, och jag undrar om det blåst klart där.

I Handelsbanken kastades gamla vd:n Pär Boman in som styrelseordförande i början av året när Frank Vang-Jensen gick in som vd. Vang-Jensen fick sedan sparken i augusti, efter ett halvår! Riktigt vad det handlade om har aldrig klarlagts mer än att han var en felrekrytering som inte klarade jobbet (men fick 19 miljoner i fallskärm för att han försökte). Att två tredjedelar av analytikerna har säljrek på Handelsbanken gör mig inte precis lugnare. Morgonens rapport ser dock ut att lyfta aktien, men det bruka skvätta över på de andra, som dessutom har sina Q3:or kvar.

Så för min del föredrar jag SEB och Nordea. Det är två hyfsat välskötta banker som jag ägt i omgångar. SEB är jag dessutom själv kund hos, och även om jag alltså försöker håller nere vår relation så långt det går är jag ganska nöjd med den service jag får. Deras internetbank är klart bättre än Nordeas. Vidare gillar jag att de har mer fokus på företag än Nordea, som istället kan ståta med nästan tio miljoner privatkunder. Men ärligt talat, är inte rätt många av deras svenska kundbas gamla personkontokunder från Nordbanken-tiden som bara inte orkat lägga ner?

Nordea är en dubbelt så stor bank, men historiskt har SEB haft en stabilare och lite bättre aktieutveckling. Det får nog bli Wallenberg i alla fall. Rapport i morgon.

Världens dummaste utgift

Ännu ett romanlångt inlägg, men kommer du igenom det utlovar jag spänning, äckel, ilska och kanske en tår för den blödige.

Av alla tänkbara utgifter är nog tobak den mest meningslösa. Inte ens särskilt många nikotinister tycker att det är ett bra köp, men som beroende måste man fortsätta handla såvida man inte lyckas göra sig av med beroendet.

Trots modern vetenskap börjar många av oss röka och/eller snusa. För att det är tufft, för att smälta in eller av någon annan idiotanledning. Alla mellanstadieelever får veta hur farligt det är att röka, se bilder av bruna lungor och statistik för lungcancer och KOL. Kanske biter det på några, för mig funkade det inte. Cigaretter smakar ju fan innan man har vant sig, men är man tillräckligt dum i huvudet lär man sig.

Jag var ordentligt vuxen när jag förstod att cigaretter faktiskt är dödliga. Jag hade gått och dragit på en jobbig hosta när jag till slut bestämde mig för att söka vård. Jag var inte dummare än att jag förstod att en rökare inte kan gå till doktorn med hosta och förvänta sig att få hjälp utan att först sluta röka.

Dessutom började jag vid det här laget bli jävligt rädd. Främst för KOL, som på alla sätt och vis verkar vara en vidrig sjukdom som man påminns om att man har vid varje andetag resten av livet. Det enda man vet är att den aldrig blir bättre och att den är dödlig. Och det är inte Triss-statistik på detta, runt en halv miljon svenskar har KOL, nästan samtliga rökrelaterad.

Så jag slutade, mitt i ett paket, och började löpträna istället. Träffade läkaren, gjorde ett spirometritest, fick reda på att jag inte hade KOL, tackade min lyckliga stjärna och lovade mig själv att aldrig någonsin mer röka.

Det har jag inte gjort heller, men några år senare fick jag en ny irriterande hosta och gick till min nya husläkare. Jag vet inte om det ingår i läkares arbetsuppgifter att lugna sina patienter, men i så fall misslyckades hon. Jag var rädd innan besöket, skräckslagen efteråt. Ett nytt spirometritest bokades in och några dagar innan julafton kom resultatet. ”Troligen KOL i första stadiet”, men jag remitterades till Danderyds Sjukhus för ett mer noggrant test. ”Men kan det vara något annat än KOL”, frågade jag för att få ett halmstrå att hålla fast vid. ”Nej”, svarade läkaren samtidigt som hon skakade på huvudet för att förstärka sitt utlåtande.

En stund senare löste jag ut en kartong medicin mot ”kronisk obstruktiv lungsjukdom”. Man känner sig inte oövervinnerlig i det läget. God jul...

Jag vet fortfarande inte varför jag gick hem och fortsatte leva istället för att kasta mig framför X2000, men två månader senare var jag helt friskförklarad. När jag hämtat mig från chocken bytte jag husläkarmottagning och återupptog ett normalt liv utan självmordstankar.

Slutsatser:

1. Skaffa en riktigt bra husläkare. Vi är alla odödliga tills vi blir sjuka (eller feldiagnosticerade), men den dag du behöver läkarvetenskapens hjälp vill du inte sitta hos en klåpare som fått sin läkarlegitimation på postorder.

2. Rök inte! Det kostar pengar, framförallt för att du dör av det och tappar framtida ränta-på-ränta-effekt. Har du inte drivkraften, läs på om KOL (eller lungcancer, om det känns läskigare). En av mina gamla arbetskollegor har 32 procents lungkapacitet kvar. Läs hans bok Sågverk, svartfötter & KOL, Äntligen icke-rökare! eller någon annan bok. Eller sätt dig en kväll och kolla KOL-videos på Youtube.

3. Röker dina barn, eller misstänker du att de gör det – tvinga dem till punkt 2. Förhör dem, bind fast dem, gör vad som krävs! Kolla på lite film ihop.

4. Lärare, rektorer och skolsköterskor. Sluta rabbla abstrakta siffror för att förmana ungdomar att inte börja röka. Skräm skiten ur dem istället! Bjud in KOL- och cancerpatienter till skolan som flåsandes med syrgastub på ryggen kan visa vad som händer – inte några enstaka som har otur, utan miljoner rökare.

Själv hade jag tur som klarade mig undan. Det tänker jag på varje dag. Maratonlöpare får ibland frågan varför de springer maraton. Det vanligaste svaret brukar vara: ”För att jag kan!” Det handlar också om hälsa, viktkontroll och en massa annat, men den främsta anledningen att jag springer är för att jag kan, och jag är oerhört glad att jag gör det.

Se över courtaget

Avgifter för aktiehandel kan tyckas vara en fjuttkostnad när man kommit ur storbankernas grepp, men i ett längre perspektiv blir det en slant, på samma sätt som att någon tiondels procents fondavgift gör stora pengar på sikt. Aktiecourtaget dras direkt vid avslut, så på dessa pengar får man därefter ingen ränta-på-ränta-effekt alls.

Både Avanza och Nordnet har fem courtageklasser, och man väljer själv vilken man vill tillhöra. Det enda som skiljer nätmäklarna åt är gränsen för gratisvarianten (50000 kr hos Avanza, 80000 kr hos Nordnet), och lite variationer på marknader och tillgångsslag. Så här ser Avanzas prislista ut:

Principen är alltså att ju högre minimicourtage, desto lägre avgiftsprocent, vilket ger tydliga brytpunkter för när den ena eller andra klassen blir lönsam. Gör man bara väldigt små eller väldigt stora affärer är det inga problem. För oss mittemellan är det knepigare.

Särskilt om man är spretigare i sitt handlande. Jag gör vanligtvis affärer där de tre högsta courtageklasserna Fast Pris, Medium och Small, är mest lönsamma. Men när jag exempelvis säljer av små IPO-poster på bara några tusen kronor vore Mini bäst, så det är hela skalan egentligen.

Möjligen finns det någon smart formel för att ta reda på vilken klass som är mest lönsam, men själv brukar jag någon gång om året kontrollera vad respektive courtageklass hade gett för totalkostnad. En miss med detta är att jag bara får reda på den historiska avgiften, som jag inte längre kan göra något åt.

En annan miss är att befintlig courtageklass riskerar att påverka storleken på de affärer jag gör. Och hur ska jag förhindra detta från att påverka mitt val av framtida klass? Jag måste ju mata in de historiska siffrorna utifrån verkligheten, inte efter storleken på affärerna om jag inte hade låtit befintlig klass påverka köpen.

Oj, det där blev rörigt till och med för mig. Och så har vi ju möjligheten att hålla Nordnetdepån så liten att den blir courtagefri, så kan jag göra de riktigt små affärerna där och istället välja en högre courtageklass hos Avanza. Eller skulle jag tjäna på att göra tvärtom? Eller... Äh, snart skiter jag i avgifterna och köper Trisslotter istället!

För att det lönar sig

I princip alla matbutiker har samma upplägg: frukt och grönt innanför entrén, mjölkkylen längst bort, godis vid kassan. Inte för att handlarna har samma inredningssmak, utan för att optimera försäljningen. Nästan alla kunder (och särskilt de som handlar mest) köper mjölkprodukter och tvingas på detta sätt gå igenom hela sortimentet. Vid kassan är det lätt att stoppa på sig en chokladbit, särskilt om man har med sig tjatande barn. Vidare exponeras rätt produkter på hyllgavlar, i optimerad höjd och belysning. ”Ta 3, betala för 2”-skyltar hjälper de osäkra till fel sida gränsen.

Det vanligaste tipset jag fått höra är att man aldrig ska handla hungrig. Då undrar jag hur lättledda människor egentligen är. Plockar folk verkligen på sig onödig och onyttig och framförallt mer mat bara för att det kurrar i magen?

Ett annat tips är att man ska skriva en inköpslista och sedan följa den slaviskt i affären. Det här är inte helt galet tänkt. För mig som veckohandlar är det bra att skriva upp vad jag ska köpa så att jag inte kommer på nya varor redan när jag packar upp. Men följer man den till punkt och pricka riskerar man att missa bra erbjudanden.

Självklart skriver jag inköpslistor på baksidan av redan använda papper

Och med bra erbjudanden menar jag alltså inte ”3 för 2” påsar hallonbåtar för 150 kr kilot. Jag menar riktig mat i tillfälliga partier till bra pris och varor med kort datum nedsatta till halva priset. För det måste ju inte landa godis och chips i korgen bara för att man improviserar. Innerst inne vet vi vad som är en god idé eller bra affär. Det handlar bara om disciplin och sunt förnuft.

Men som sagt, handlarna gör detta för att det fungerar. Hade det inte gjort det hade mjölken stått vid kassan istället för en massa distraherande tidningar och godis.

Kassan på gymmet, för den som vill hålla formen

Av samma anledning måste man gå en kilometerlång labyrint i Sveriges alla Ikeavaruhus. Hade det inte fått oss att handla mer hade avdelningarna istället legat sida vid sidan så att man helt kunde hoppa över sovrum, barnrum, garderober och krukväxter när man bara ska köpa diskborstar.

Om alla slängde luren i örat på telefonförsäljare, vägrade skriva nya elavtal i Konsumentrén och kastade alla spammejl skulle dessa verksamheter försvinna inom en vecka. De finns för att det fungerar.

Så stå på er och gör aktiva, kloka val! Till och med problemet med tjatande barn i kassakön har en lösning.

Politikens inverkan på börsen

En av de stora invändningarna mot Brexit var att det skulle drabba börsen negativt. Samma sak om Trump blir president, då kraschar världens börser, fattigdomen breder ut sig och jorden går under i eldsvåda, översvämning och svärmar av mordiska gräshoppor...

Självklart händer det att politiska beslut påverkar utvecklingen på börsen, men breda nedgångar på grund av det politiska landskapet sker ju knappast ens när ett lands ekonomi kraschar, som i Grekland, eller i Venezuela nu senast. Och beträffande Brexit var ordningen återställd efter mindre än två börsdagar.

Då är jag mer oroad för (eller ser möjligheter i) enskilda politiska frågor. Om Vänsterpartiet växer till en maktfaktor i svensk politik skulle börsnoterade vård- och skolföretag få det hett om öronen. Hillary Clintons korståg mot medicinkostnader skulle kunna drabba medicinföretag med USA-exponering, som Novo Nordisk eller Astra Zeneca.

Fast för det mesta tycker jag att kopplingen politik och börs är överdriven. Marknaden har väl lärt sig att det ofta är ganska långt från vallöften till handling. Ett av Barack Obamas första löften var att Guantanamo skulle bort, men på åtta år har ingenting hänt.

Vår egen landsfader Löfven har väl snart hunnit bryta alla sina vallöften trots att han har två år till på sig. Två år är ju mycket tid om man tänker på att Fridolin skulle få ordning på skolan på bara hundra dagar. Fast nu, efter drygt 700 dagar, säger Fridolin att han aldrig sagt så. Det tog honom alltså två år att komma på det! Som sagt, det går inte fort i politiken.

I första hand gör man nog klokt i att värdera företagen efter sina produkter. Politiker kan möjligen kasta in lite grus i maskineriet, men hur gärna de än vill att det ska vara så är det inte de som styr.

Årets sista bärplockning

Efter blåbär, röda och svarta vinbär, rabarber, lingon och äpplen blev det dags för årets sista bärinsats – nypon. Man kan köpa pulversoppa också, men den smakar bara socker. Om den innehåller några nypon är jag osäker på.

Nypon lindrar ledvärk, minskar risken för hjärt-kärlsjukdomar och möjligen också cancer, men ta inte mitt ord på det. Vad jag däremot vet är att de innehåller rikligt med A- och C-vitamin, järn, fibrer, antioxidanter och en massa annat bra.

Olika nyponsorter har olika smak, men om jag fattat rätt finns det inga giftiga nypon. Så det är väl bara att testa, antar jag. De bär jag plockar är den vanliga, rugbybollsformade orange-röda varianten.

Att plocka nypon är lite knepigt. Läste någonstans att de helst ska plockas som igelkottar har sex – försiktigt. Jag har aldrig haft igelkottssex, men tror att jämförelsen är rimlig. Buskarnas taggar är sylvassa varför oömma kläder och rejäla handskar är att rekommendera. Det är som Andrew Steyn säger i Gudarna måste vara tokiga: ”That's a Wait-a-bit tree. You mustn't go near a Wait-a-bit tree. They grab you.” I det fallet var det någon slags akacia, men principen är densamma.

Det värsta är att jobbet inte ens är halvfärdigt när nyponen är hemma. Först ska de rensas. Ta en sax, klipp av det där skrufset längst ut på nyponet och eventuella rester av kvisten i den andra änden.

Därefter kokas bären upp. Ett par minuter bara. Sedan tar vi fram en hushållsassistent med passertillsats. I detta fall en Electrolux från mitten av 1950-talet (Tage Erlander var statsminister och Stalin hade precis dött). Den låter lite illa och lägger av då och då, men den får jobbet gjort varje år.

Och jobbet, det är alltså att separera bort skal och kärnor från en vackert röd nyponpuré, som sedan fryses in i småburkar som under året plockas fram i omgångar, sockras och späds med vatten till en nyttig och god nyponsoppa. Tio liter nypon blir ungefär tre liter puré som sedan späds ut till 25 liter soppa.

Själv använder jag den ofta som sportdryck under långa löppass, men det är ingen dålig frukost heller. Däremot brukar jag vara försiktig med att hinka nyponsoppa kvällstid. Den höga c-vitaminhalten gör mig lite i piggaste laget.

Därmed är årets frukt och bär skördade, syltade, saftade, kokade och torkade. Nu ska jag bara äta fram till sommaren då naturen fyller på med mer gratismat.

Trading med hängslen och livrem

Utan att ha gjort en vetenskaplig undersökning tycker jag mig se att majoriteten av ekonomibloggare förespråkar en utdelningsfilosofi som enkelt uttryckt går ut på att köpa aktier med hög direktavkastning och sedan behålla dem väldigt, väldigt länge. Jag är inte med i den klubben.

Men jag står inte på andra sidan heller, daytrading gav jag upp för femton år sedan. Ingen aning om det hade gått att få snurr på, men det roade inte mig att sitta klistrad vid börsskärmen nio timmar per dag, och är det något livet lärt mig är det att resultatet vanligen blir bäst när man har kul. Runda hål tarvar runda klossar.

Den lilla börshandel jag ägnar mig åt som skulle kunna kallas trading bedrivs på ett helt annat sätt. Till att börja med handlar jag bara sånt jag tror på långsiktigt. Det innebär inte att jag bara köper sånt som går med vinst eller blankar sånt som går med förlust, men det skadar inte heller. Hur som helst räcker det inte med att jag upplever en aktie som felaktigt prissatt för att köpa den, jag vill ha en långsiktig syn också. För då kan jag äga den ett bra tag utan att bli alltför nervös även om den går åt fel håll.

Sedan får den inte röra sig helt galet upp och ner. Antingen måste det finnas tydliga mönster i kursrörelserna, eller också vill jag vara ganska säker på att den långsiktigt är på väg upp. Eller ner, bara inte antingen eller.

Med allt detta på plats vågar jag trada. Ett par exempel för att göra det begripligare. Först ut: Volvo B.

Volvo är ett stort industribolag som tjänar pengar. Men jag tror inte på dem. Som framgår av kurvan stämmer den gamla ”sanningen” att Volvo alltid ska ner när den är uppe i 100 kr. De senaste fem åren har den nått hundralappen åtta gånger. Vid ett enda tillfälle har den trotsat tyngdlagen. När allt gick som högst förra våren gick Volvo-aktien upp till 120 kr innan den i vanliga ordning vände nedåt.

Historiskt har det alltså varit låg risk i att blanka aktien runt 100 kr, särskilt om man inte behöver ta hänsyn till en tidsfaktor. Har man tid att vänta har den varje gång gått ner, och för mig som tror att hela börsen ska ner en bit passar investeringen särskilt bra. Så här har jag klivit in några gånger och försökt gissa botten.

Guld är på ett sätt helt annorlunda:

Till skillnad från Volvo tror jag långsiktigt på guld och här hade vi en tydlig botten vid årsskiftet 15/16. För mig som icke-trader borde det väl då passa bra att köpa och lägga i byrålådan. Samtidigt är inte utvecklingen linjär. Denna ETF (och därmed guldet i stort) har under sommaren studsat både uppåt och nedåt. Risken jag tar genom att sälja är att jag inte får köpa tillbaka längre ner ifall guldet bryter upp.

Avslutningsvis en helt vanlig aktie, Opus:

Påminner lite om guldet, förutom att jag helt missade att pricka botten. Jag köpte strax under 6 kr i slutet av förra året. Aktien tappade en tredjedel av sitt värde. Men här kommer det fiffiga med att köpa aktier man verkligen tror på. För jag satt lugn i båten och hängde med upp. Hela vägen faktiskt, för toppen prickade jag nästan exakt genom att sälja på 7,45 kr.

Varför det, kan man undra, när jag tror på företaget. För att jag insåg det orimliga i att aktien skulle fortsätta upp i himlen när den gått upp 85 procent på mindre än fyra månader på en ganska stillastående börs. Så jag sålde i väntan på den allmänna vinsthemtagningen. Nu är vi nere 6,70 kr igen. I väntan på att den går ner en bit till tittar jag på andra papper.

För även om jag i huvudsak tror på att köpa och behålla aktier jag tror på har jag för mitt höga nöjes skull (och för att tjäna pengar, det är en stor del av nöjet) ett gäng värdepapper under bevakning för att kunna kliva in när det är billigt och sälja när det är dyrt. Ibland äger jag dem en dag, ibland ett halvår.