Huvudräkning

Historia var mitt klart sämsta skolämne. Det har resulterat i att jag blir uttråkad så fort ämnet kommer på tal. När någon nämner andra världskriget slår jag dövörat till, amerikanska inbördeskriget får mig nästan att somna och trots att jag livet ut kommer veta att Gustaf II Adolf dog i slaget vid Lützen 6 november 1632 ger jag fullständigt fan i vem som dödade honom och varför. Det inställningen gör mig inte bättre på historia.

Jag vet inte hur mycket huvudräkning man lär sig i dagens skola. Antagligen inte så mycket för hur jag än letar hittar jag nästan ingenting. Det är synd, för jag är rätt säker på att samma sak gäller där. De vänner jag har som är dåliga på matematik i allmänhet och huvudräkning i synnerhet funkar som jag med historia när siffror kommer på tal – hörbarhet nolla, klart slut!

Med sifferkoll lär man sig att memorera priser och börskurser, räkna ut procentuella förändringar utan ansträngning och hela tiden värdera alternativ, affärer och sannolikhet. Allt medan dyskalkylikern (har alltid velat få in det ordet i en mening!) försöker undvika siffror och i sitt undermedvetna avrundar butikens ”399 kr”-prislapp till 300.

Det funkar, annars hade det stått "SEK 400".

Att få in Privatekonomi som skolämne lär väl aldrig hända, men kunde man få eleverna intresserade av matte (och det står väl åtminstone inte i strid med läroplanen?) skulle andelen ekonomiska offer minska. Det är jag nästan säker på – apropå sannolikhet.

Konsumtion leder till psykbryt

Det kom en debattartikel under avdelningen självklarheter. Rubriken ”Koppling mellan ökad psykisk ohälsa och ökad konsumtion” känns snudd på lika given som sambandet mellan att hoppa i sjön och att bli blöt. Det är inte enda sättet, men ett av de säkraste.

Så vi handlar mer, har mindre tid och mår sämre. För ju mer vi handlar, desto mer av vår tid måste vi sälja och ju mindre oberoende blir vi. Inte nog med att människor fyller sin fria tid med shopping. De shoppar telefoner, hörlurar och annan teknik som resulterar i ännu mer information, musik och allmänt brus, som gör att de inte kan slappna av även om de skulle vilja.

Och varför inte börja tidigt med osunda rutiner? 55 procent av åttaåringarna har en egen smartphone. Kan någon ge mig en vettig anledning att ge sin åttaåring en smartphone? Förutom att 55 procent av alla kompisar har en och föräldrarna vill slippa tjatet, men pallar man inte tjat från en åttaåring var kanske inte ”skaffa barn” den bästa investeringen.

Den sista slutsatsen i artikeln är att tidsbrist leder till stress, att ”vi” känner oss otillräckliga för att vi inte lägger ännu mer tid på sociala medier, samt:

”Det är sannolikt att den ökande psykiska ohälsan både bland vuxna samt bland barn och unga kan minskas om vi uppmärksammar och åtgärdar konsumtionsrelaterad stress.”

Jag har inte läst särskilt mycket psykologi, men den bästa åtgärden för konsumtionsrelaterad stress är väl knappast att uppmärksamma den och/eller att behandla symptomen utan att sluta handla en massa skit?!

Vad ska man köpa nu då?

I december sålde jag först Clas Ohlson, en rätt usel investering där jag (än så länge klokt) sålde av innan den rasade ännu mer. Sedan åkte Paradox, som tvärtom varit lysande på alla sätt. Jag tycker att vd Fredrik Wester är skäl nog att äga aktien, men den kändes för högt värderad nu och storleken på min post gjorde risken för hög.

Lite av pengarna passade jag på att köpa guld och uran för innan de ETF:er jag har där fick köpstopp vid årsskiftet. Jag är inte rädd för att ha pengar vid sidlinjen av en högt värderad börs, men lite köpsugen är jag allt. Så vad göra?

Kopparbergs har länge legat på min radar, men jag ser gärna att den vänder upp lite först. Att fånga fallande knivar fungerar sällan för mig. Ett större företag skulle jag kunna köpa en mindre post i, och köpa mer om den fortsätter ner. Men på Nordic MTF vill jag inte ha för mycket pengar.

Betsson är en annan aktie som föll rejält under hösten. Här är jag mer benägen att köpa en skvätt med planen att köpa mer om den dippar. Men kanske färgas min tankegång av det faktum att jag sålde snudd på perfekt i somras.

En annan bettingaktie jag pratat om är Global Gaming. Å ena sidan känner jag mig fullinvesterad där. Å andra sidan känns den billig. Om inte vinsten sjunker rejält borde 30 kr vara ett fantastiskt bra köpläge.

Men jag är ganska negativ till börsen just nu. Ska jag handla därefter kanske jag skulle leta upp och blanka den mest övervärderade industriaktien. Någon som har en idé om vilken det skulle kunna vara? Jag vågar inte ens komma med förslag. Och är fortfarande lite bränd efter att ha blankat SCA när de plötsligt fick för sig att göra den där uppdelningen av bolaget som man pratat om i decennier.

Så jag vet inte, har vi några ”tips från coachen”? Jag är öppen för lite vad som helst. Tror jag.

En fattig trubadur...

Nytt år, nya blogginlägg.

Musiker är i allmänhet inte kända för sin förmåga att hålla i pengar. Fler än en har lyckats vända säljsuccé till konkurs och skatteskulder när de bränt gaget på knark och pyroteknik, om inte managern hunnit sticka med pengarna redan innan.

”And maybe we'll come back

to earth, who could tell?”

Sämst på ekonomi är nog trubadurerna, så därför tänkte jag vi skulle titta på två exempel som bägge tagits upp i Kalle Lindhs utmärkta podd Snedtänkt, Cornelis Vreeswijk och Bengt Sändh.

Cornelis var ökänd för sin dåliga koll, hur han gick runt med sedlar i en plastkasse och bjöd friskt tills pengarna var slut. När sedan skattmasen ville ha sin andel blev han mäkta förvånad och förbannad. Som många kommunister ansåg han att staten skulle klämma dit rika knösar, men han fattade aldrig att kapitalister var hårt arbetande människor som han.

Bengt Sändh var en helt annat typ som i sitt program berättar om hur han lärt sig att vid sidan av musiken tjäna pengar på allt från skolböcker till hantverk, sålt sitt snusföretag till Swedish Match för tolv miljoner och istället för att skälla ut odugliga artistbokare (sådana går det tretton på dussinet!) gjort dem arbetslösa och tagit pengarna själv. Till slut började han hjälpa artistkollegor med marknadsföring och styra upp deras turnéer.

Det sista ledde såklart till att när Cornelis fick sitt gage från Bengt Sändh för en turné som Sändh fixat fick han höra av Cornelis att han var ett ”jävla kapitalistsvin”. Otack är världens lön, men så sitter Bengt nu och njuter av sina pengar i Spanien sedan sjutton år tillbaka medan Cornelis slutade sitt liv som en fattig trubadur.

Bengt Sändh - entreprenör

Elda pengar

En del svenskar har pengar kvar så här på årets sista dag, men många av dem löser det genom att bokstavligt talat elda upp dem i kväll. I Sverige köper vi fyrverkerier för några hundra miljoner varje år, antagligen brinner de flesta upp det kommande dygnet.

Utsikt från min balkong ett tidigare år.

Förutom att fyrverkerier är dyra, smutsar ner i naturen, luktar skit och låter illa har de andra nackdelar. I natt kommer minst hundra personer behöva söka vård för att de skadat sig på fyrverkerier. Några fingrar ryker garanterat, troligen någon hand och något öga, förutom att en del blir av med syn eller hörsel. Antagligen kommer ingen dö, men någon hjärnskada är högst möjlig.

Andra får bara huset uppeldat av någon drängfull Dynamit-Harry som skickar in en laddning genom fönstret för att flaskan han ställt fyrverkeripjäsen i välter omkull när han sparkar på den.

Tusentals husdjur kommer att lida stor psykisk stress, i värsta fall så illa att de stryker med. Många hundägare tvingas evakuera sina djur från särskilt utsatta området, andra väljer att ge dem lugnande medicin.

Hur vi än gör kommer det alltid att ske olyckor, och jag accepterar att såväl rådjur och harar som hundar och katter blir överkörda ibland. Jag har känslig hörsel (någon skulle nog kalla mig en hysterisk jävel), men jag har full förståelse för störande ljud när de fyller ett syfte.

Det är just syftet som är min poäng! Om grannarna bilar upp sitt badrum låter det illa, men de behöver renovera. Spädbarn kan skrika i trapphuset, men det är sånt de gör och man kan inte hålla dem instängda för det. Djur skjuts för att ätas upp, människor skadas i arbetsplatsolyckor, det är farligt att leva.

Men kan inte fyrverkerientusiasterna blinka sig i ansiktet med en stark lampa samtidigt som de slår sig själva i huvudet, så uppnår de ungefär samma effekt utan att andra drabbas? Gratis är det också.

Clas Ohlson, besök i verkligheten

Jag och andra brukar ifrågasätta poängen med att exempelvis John Skogman i Börspodden gör debattinlägg av typen: ”Igår gick jag förbi Hemtex och de hade jättemånga kunder i kassan – kööööp!!!”

Är man sugen på en aktie är det ju inte fel tänkt att göra egna observationer på plats i butiker, fabriker och ute på stan, men jag ser det bara som en mycket liten pusselbit för att bedöma aktiens framtida utveckling. Med detta sagt kommer här en mycket liten pusselbit.

Jag behövde en halogenlampa till en spotlight i köket. Sådana har jag köpt på Clas Ohlson förut, vars butik jag ju gillar, så jag tog en promenad dit. Vanligtvis brukar jag kolla på nätet först, deras och andras hemsidor, men nu hade jag en rabattkupong och tänkte att finns den där blir det billigast för annars kommer jag glömma bort kupongen tills den gått ut. Jag vet, det är jag och det här gänget som använder rabattkuponger:

Inte särskilt mycket kunder i butiken för att vara mitt i mellandagsrean, men folk kanske är trötta på shopping. Jag hittade ingen lampa och anade att de troligen utgått, men eftersom jag inte vill byta ut till sterilt kalla LED-lampor letade jag upp en anställd. Eller kanske Den Anställde, för någon annan hittade varken jag eller mina olycksbröder och -systrar som inte heller hittade vad de eftersökte.

Så där stod jag i kön till en kille i tjugoårsåldern som förvisso var artig och trevlig, men som visste förvånansvärt lite om butikens utbud. Han gjorde i alla fall vad han kunde och sprang iväg med kund efter kund medan ännu fler anslöt till kön.

Efter en kvart lyckades jag ändå hitta ännu en medarbetare en bit bort. Kanske hade han gått fel mellan fikarummet och personaltoan och råkat hamna i butiken istället. Så jag sprang dit för att få hjälp av honom innan han insåg sitt misstag. Mycket riktigt, de hade slutat sälja den lampa jag behövde. På plussidan berättade han vilken konkurrent han trodde kunde ha den. Han hade fel, men han försökte ändå.

Vid det här laget hade jag spenderat en halvtimme i butiken på jakt efter en enda vara. På vägen ut hittade jag en braständare jag lovat min mor att hålla utkik efter. Ingen kö, men kassörskan var upptagen med att betjäna en kund som troligen också ledsnat på att inte få någon hjälp i butiken, så där var det stopp. Efter några minuter längst fram i kön la jag tillbaka tändaren och lämnade affären med ogjort ärende. Halogenlampan beställdes istället av en nätbutik och levererades knappt två dagar senare.

Clas, Clas... Kanske tur att du slipper följa bolagets utveckling nu.

Så vad hände? Är jag A: mest besviken för att jag förlorade en massa pengar på mina Clas Ohlson-aktier och eftersom jag gjort mig fri från dessa känner jag inte längre någon lojalitet utan kan se butiken för vad den är?

Eller B: hade jag bara otur med att de inte hade min vara, hade ont om personal och en stillastående kassakö? Jag vet inte, men hade jag haft kvar mina aktier hade de troligen rykt nu.

Allergi?

På tjugo år har antalet glutenallergiker femdubblats. Det finns teorier om mer gifter i luften och i kosten. Kanske får många av oss en överdos av gluten. Förutom att vi äter mer vetemjöl än tidigare tillsätts extra gluten i industribakat bröd. Men ingen vet varför Sverige är världsmästare i glutenintolerans med betydligt högre förekomst än i övriga Europa och USA. Vi har knappast några medicinska eller miljömässiga skillnader mot exempelvis norrmän eller danskar som kan förklara obalansen.

Men det är ändå bara 1-2 procent av befolkningen som lider av glutenallergi. Lite högre siffror hittar vi för laktosintolerans. Åtminstone tror man det, för precis som med gluten är många allergier självdiagnosticerade. 5-10 procent säger sig i alla fall vara överkänsliga för mjölksocker.

Att denna siffra stigit är lite begripligare. För att kunna konsumera laktos krävs att kroppen producerar enzymet laktas i tillräckligt stora nivåer och en stor majoritet av världens befolkning har för låga laktasnivåer och fixar därför inte laktos. Det är i princip bara vita människor som gör det, och vi blir ju färre både i Sverige och i världen i stort.

Men nio av tio svenska konsumenter har inga problem med vare sig mjölk eller vetemjöl. Verkar det så i butikerna? Den glutenfria hyllan blir hela tiden större och den laktosfria mjölkkylen är redan gigantisk. En isländsk evolutionsbiolog som jobbar i Uppsala, Oddný Sverrisdóttir, har sammanfattat det bäst:

”Jag har aldrig varit i ett land där så många säger att de är laktosintoleranta som i Sverige, trots att ni är ett av de länder som har lägst andel laktosintoleranta i världen.”

För det här är såklart big business. Specialprodukter i mjölkkylen är nästan dubbelt så dyra som vanlig mjölk, grädde, yoghurt osv. Gissningsvis är även marginalerna klart högre för såväl producent som för grossist och detaljist.

Jag är själv nötallergiker och har kommit in med svår andnöd på akuten, så jag vill inte vifta bort allergi som något påhittat. Jag har träffat människor som helt klart är gluten- och/eller laktosintoleranta, som äter medicin och verkligen mår dåligt om de råkar stoppa i sig fel saker.

Men jag har också träffat människor vars allergi jag inte tror ett dugg på. Min gissning är att inga allergier femdubblas på kort tid och att många köper gluten- och laktosfria varor för att de inbillar sig att de är nyttigare. Det är de inte, men tillverkarna gör allt de kan för att spä på myten genom formuleringar som ”Vi bryr oss” (jag har fortfarande inte sett något företag säga motsatsen) och ”För en lättare magkänsla”. ”För en lättare plånbok” hade varit ärligare.