Men vad grannarna ska tycka om att du
har en ful bil eller inte åker på utlandssemester varje år är
ickefrågor. Antingen umgås du med grannarna och har fått möjlighet
att utveckla dina val, eller också har ni ingen annan kontakt än
att ni morsar på varandra när ni träffas ute på gatan – och då
kvittar det fullständigt vad de tycker. Jag vill inte heller bli
betraktad som ett ufo, men det betyder inte att jag är beredd att
leva mitt efter andras förväntningar, människor jag inte ens bryr
mig om!
Dessutom tror jag ärligt talat inte
att människor uppfattar andras val i någon större utsträckning,
de flesta har nog med sina egna. Jag har ingen aning om vad
mina grannar har för jobb eller hur mycket pengar mina kusiner
tjänar och tror inte att de har större intresse av mig än jag har
av dem. Vi människor är helt enkelt inte så intressanta för andra
såvida vi inte påverkar deras tillvaro.
Jag har en kompis som springer, men
bara snortidiga helgmorgnar när han inte möter andra människor.
Jag vet inte vad han tror att de ska tänka. Kanske att han springer
långsamt eller har otrendiga skor och kläder. Visst försöker jag
också springa med bra hållning och skapligt tempo när jag möter
andra löpare, men inte tusan tror jag att de märker det.
På samma sätt tror jag inte att andra
uppfattar mina ekonomiska val, och även om de gör det är det ju
omöjligt att veta huruvida de tycker att de är vettiga eller
vansinniga. Kanske känner de avundsjuka över att jag lyckas få de
marginaler de skulle vilja ha. Om det är ett problem (inte alls
säkert, avundsjuka kan vara en fantastisk drivkraft) är det
garanterat inte mitt problem.
Och ju mindre vettiga val de tycker att
jag gör, desto mindre bryr jag mig om deras åsikter. För meningen
måste väl ändå vara att vi ska leva våra liv som vi själva
önskar. Att konsumera för att passa in i en mall man inte vill
passa in i är galet. Den korrekta medicinska termen tror jag är
”typ helt kokobello”.