måndag 28 maj 2018

7 av 10 är introverta

Nu vill jag ge upprättelse åt Veckans Affärer som jag kritiserat och hånat, inte minst i bildform.


För här var en intressant artikel som sätter fingret på ett problem.

Så 7 av 10 människor är introverta eller ”har introverta drag”, vilket gör att de blir uttröttade av att arbeta i grupp, ”laddar batterierna” bäst på egen hand osv. Låter rimligt.

Mindre rimligt att nästan inga arbetsplatser är utformade för att passa dessa 70 procent av mänskligheten. Det är kontorslandskap, projektarbeten i grupp (eller ”team”, för tydligen blir allt lite häftigare på engelska) och fortfarande listas ”social kompetens” som en av de mest åtråvärda egenskaperna i platsannonser.


Kanske är jag partisk pga att jag själv är ganska introvert, men vet vi inte egentligen att de introverta är mer effektiva på jobbet medan snackpåsarna är bäst på att just gå runt och snacka? Ska jag någonsin anställa kommer jag att annonsera efter asocial kompetens.

Och då siktar jag inte på människor som är sådär halvgriniga som jag, men som ändå kan hålla masken och låtsas vara sociala och utåtriktade. Nej, jag vill ha Rainman-typer med minst en handfull diagnoser.


Jag minns när jag skulle byta bredbandsleverantör och sökte fakta på ett Aspergerforum. Där satt folk med järnkoll på megahertz och kilobytes och som inte gav sig förrän de visste allt. Kanske inte jätteroliga på firmafesten, men klippor på kontoret. På jobbet är man för att jobba, inte för att socialisera sig.

24 kommentarer:

  1. På jobbet är man för att jobba, inte för att socialisera sig.

    Exakt.
    Men som arbetsgivare förväntas man ibland offra tid och umgås utanför kontorets väggar, det ska vara sommarfest och julfest typ. Har hittills löst det med sommarlunch och jullunch, alltså inom ordinarie arbetstid. Passar mig som introvert och ickesocial bättre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är tur att jag inte har några anställda. Tyckte att sånt var en plåga t o m när jag var anställd själv och slapp betala.

      Radera
  2. Vet inte var de fått de där 7/10 av? Är det ny forskning? Traditionellt har det väl alltid varit ca 20-25% introverta och resten extroverta i en grupp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Av forskning och statistik kan man få ut det mesta.

      Radera
  3. Jag har hört 50-50, men eftersom sådana egenskaper befinner sig på en glidande skala så är det ju fullkomligt subjektivt vem som hamnar i vilken kategori.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, "introverta drag" betyder kanske inte samma sak som "introvert".

      Radera
  4. Är själv introvert och trivs bra med det. Kan tycka det är kul med konferenser, fester och grupparbeten och sånt till en viss gräns, sen stänger jag av och vill "ladda batterierna" på egen hand. Jag tycker även det är skönt när fru och barn inte är hemma, för då kan jag gå runt och göra det jag ska och låta hjärnan vila och "slippa" vara social med någon alls. Vissa å andra sidan avskyr att vara ensamma och vill inget hellre än ha sällskap. Jag märker av om man har Lilla Snålgris hemma en hel dag, när kvällen kommer är jag helt slut i huvudet, då en 4-åring inte ger en en lugn stund förutom när denne kollar barnprogram på tv nån timme. Jag blir verkligen helslut i huvudet, orkar knappt inte prata med frun när hon kommer hem utan vill bara typ låsa in mig nånstans för att få va ifred. Min "sociala energi" är verkligen helt slut. Nu händer detta inte speciellt ofta men det är märkbart påfrestande, antar det är så för de flesta småbarnsföräldrar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner igen mig. Lagom är bäst.

      Radera
  5. Kuriosa:

    I min utbildning, när vi läste om nationellt/internationell krisarbete (typ när en jordbävning/översvämning etc inträffat) gjorde man skillnad på grupp och team. I gruppen är alla medlemmar utbytbara, man fyller alltså bara en funktion, inte en unik funktion.

    I exempelvis ett operationsteam (alltså sjukvård) har alla en unik funktion, man har alltså en narkosläkare, någon som utför snitt osv osv. Där man kan inte byta ut vem som helst mot vem som helst.

    Nu är jag medveten om att så inte är fallet i ditt exempel. Men som sagt, kuriosa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tacka vet jag myror. De kan de där grejerna.

      Radera
  6. Det är jag det. Därför anställde jag mig själv och kör eget företag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samma här! Fast jag började med att ha den huvudsakliga verksamheten på scen framför hundratals andra. Inte tillräckligt asocialt för min smak :-).

      Radera
  7. Håller med. Det är en väldigt smal profil som ska vara till alla jobb. Det känns inte så genomtänkt faktiskt.
    Om jag själv skulle anställa någon skulle försöka få in någon utvecklingsstörd (ber om ursäkt ifall uttrycket inte är riktigt PK). Upplärningstiden är kanske marginellt längre men i gengäld får man en anställd som verkligen älskar sitt jobb och förmodligen aldrig säger upp sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns som att man många gånger kastar ur sig saker man tycker låter bra - social kompetens, många bollar i luften...

      Radera
  8. Jag är social introvert. Jag gillar att vara social, och är rätt bra på det, men måste få lugna stunder och egentid där emellan. Vi svenskar är generellt lite mer introverta än tex amerikaner så det kan nog stämma att det är ca 70%, som åtminstone har introverta drag. Vad det sen menas kan man ju diskutera :)

    SvaraRadera
  9. Bra inlägg! Nu passar det att läsa den där boken "Omgiven av idioter" om detta med introvert och extrovert intresserar dig. Själv är jag introvert men inte den blyga sorten utan rätt så snacksalig och möter gärna nya människor. Men jag är i slutänden helst för mig själv och pysslar med mitt. Annars tar energin slut snabbt. För mig har det länge varit uppenbart att det är de introverta som står för merparten av allt utfört arbete på en arbetsplats och därtill med omsorg om kvaliteten. De extroverta, de mest extrema i alla fall, ser jag bara ha några få uppgifter och de är att gapa floskler på scenen på någon konferens och hålla igång partajandet. /Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag veeeet, folk påminner om den där boken hela tiden. Det måste bli av snart :-).

      Radera
  10. I USA (Sillicon V.) har de dock anpassat sig, och insett att det oftast är de lite mer introverta som står för de riktiga stordåden prestationsmässigt. Men, hur fan skulle den tanken landa på en svensk hr-avdelning? Förmodligen inte alls.
    Mvh https://investera-pengar.blogspot.se/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant! Jag undrar ibland om det är några vettiga tankar som landar på svenskar HR-avdelningar.

      Radera
  11. Jag läste Linus Jonkmans bok Introvert, den tysta revolutionen för ett tag sedan och även om jag givetvis visste att jag var introvert så var det ändå många aha upplevelser i boken. Hade inte riktigt förstått att jag så tydligt delar flera "udda" drag med så många andra.

    Jag levde ett väldigt socialt och utåtriktat liv under en stor del av karriären som anställd, men även om det på många sätt var en fantastisk tid så kändes det hela tiden som det var något jag formade mig själv till för att klara av och det fanns hela tiden ett mål om en mer självständig vardag där man kan bestämma själv och inte behöva vara en del av en grupp hela tiden.

    Nu som egen investerare med totalbestämmande över vardagen är det ju tydligt att det här är jag på ett djupare sätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant! Jag ska hålla utkik efter boken.

      Radera
    2. Linus Jonkmans bok är jättebra! :) /Eva

      Radera
    3. Jag har bestämt mig för att börja med Omgiven av idioter, som alla tipsar om. Sen så!

      Radera