Själv har jag väntat (vågar jag
skriva längtat?) på nedgången en längre tid, så när börsen
började vika ner på allvar för ett par veckor sedan klarade jag
mig rätt bra tack vare defensiva placeringar och pengar vid
sidlinjen. I onsdags lyckades jag till och med plussa trots att det
var en sur börsdag. Ännu värre i USA än i Sverige. Nasdaq backade över fyra procent.
Det var nog då jag insåg att det kan
aldrig gå i längden. Några rader från Svenne Rubins hit ”Det
här får vi igen” ekade i öronen:
”Dom sprang till busshållplatsen.
Dom var sena,
men det var bussen med.
Så dom hann.
- Sån tur vi har!
- Ja, nu ja, men...
det hade varit typiskt om den hunnit hit i tid.
Ett tag kan det gå bra, sen tar oturen vid.
Vindarna kan vända än.
Visst ser det ganska bra ut nu, men...
det här får vi igen.”
Och redan igår hade vinden vänt,
oturen hunnit ikapp och bussen träffade mig perfekt över ryggraden
med alla tio hjulen. Trots uppgång i index backade portföljen rejält. Bahnhof och MTG tappade efter tidigare
uppgångar till följd av bra rapporter. AcadeMedia och Tobii släppte
sura rapporter som straffades skoningslöst. Tobii tappade över 15
procent av värdet. Jag hade en gång en diskussion med Placeras
saligen saknade chefredaktör Tomas Linnala om hur företagsnamnet
skulle utläsas. Just nu är jag säker på att det ska vara
”Tobi-AJ!” för så känns det.
Då får man försöka hitta något
positivt som väger upp. SEB-rapporten var fin. Jag får glädja mig
åt det. Och uran blev dyrare, det var inte igår (tyvärr inte i
förrgår eller dagen innan det, eller egentligen på hela
veckan. Eller året...).
Nej, jag får glädja mig åt vädret
istället. Det är visserligen inte bra, det heller, men det är
varmt i Australien.