Men nu är ju inte frisören gratis.
Det finns frisörer och hårstylister som tar fyrsiffriga belopp bara
för att ta fram saxen, men låt oss säga att en klippning kostar
400 kr och att jag skulle behöva gå dit varannan månad. Vidare
utgår jag ifrån att det blivit 10 kr dyrare varje år (390 kr 2018,
380 kr 2017 osv) och att jag fått 8 procents avkastning på de
klippningspengar jag istället kunnat investera. I så fall har jag
sparat 93385 kr på att klippa mig själv.
Jag har visserligen köpt några
trimmers under de här åren, men å andra sidan räknar jag rätt
snällt i frisörens favör. Många klipper sig fler än sex gånger
per år och för mer pengar. Dessutom har jag inte lagt till
reskostnad eller satt en prislapp på den extra tid det hade tagit
mig.
Jag fattar att många (både kvinnor
och män) med möjlighet att odla hår hellre skulle skaffa peruk än
att gå runt med en egenhändigt snaggad icke-frisyr och tycker att
det är värt priset, vill gynna den lokala frisören eller njuter av
att få håret masserat och bättra på svensk BNP. Det här är
varken en uppmaning eller ett fördömande.
Men för egen del har jag inte saknat
mitt hår en sekund under de här åren. Vi hade kul på 80- och
90-talet, men nu har jag mycket hellre kul med 93385 kr.