Man kan inte ta med sig pengar i
döden, men något vettigare måste man ju kunna göra med dem. Även
om jag själv sörjer just nu känns kistor och kvarlevor som
världsliga ting. Människor har jag stor respekt för, men kroppen
efter döden ser jag som ett skal. Jag är helt okänslig för sånt
och skulle för övrigt gärna odla rabarber på graven. Växer
underhållsfritt och så kan man skörda när man hälsar på sina
anhöriga.
Men jag har förstått att kistor är otroligt känsligt för en del. För drygt tio år sedan avslöjade SVT:s Uppdrag granskning att kyrkogårdarna tryckte sönder kistlock med grävskopa för att undvika ras när locken vittrade sönder. Anhöriga blev tokiga av att få höra att deras dödas kistor tryckts sönder. Jag kunde bara tänka: Vad trodde de skulle hända med en träkista i marken?
Men jag har förstått att kistor är otroligt känsligt för en del. För drygt tio år sedan avslöjade SVT:s Uppdrag granskning att kyrkogårdarna tryckte sönder kistlock med grävskopa för att undvika ras när locken vittrade sönder. Anhöriga blev tokiga av att få höra att deras dödas kistor tryckts sönder. Jag kunde bara tänka: Vad trodde de skulle hända med en träkista i marken?
Själv blev jag glad när jag fick höra
att det är på gång att komma kistor i wellpapp. Lättare
att bära och billigare att tillverka. Det sista kvittar om man
betalar själv, men det går faktiskt åt tiotals miljoner
skattepengar för att täcka begravningar för dem som saknar egna
pengar.
Annars hade norska ståuppkomikern
Halvor Johansson en idé om att ha en kista av gelé för då kunde
den som ville göra en high-five med honom genom att slå handflatan
hårt rätt ner i gelén, så skulle han ligga och gunga därinne i
trettio sekunder. Dödskul...