Skatt på Swish

För ett knappt år sedan skrev jag ett inlägg om Swishjournalistik, ett fenomen jag i grunden är positiv till. I samma veva hade det börjat pratas om skatt på Swishinkomster, vilket jag i kommentarsfältet kommenterade så här:

”Det är ju ändå inte mer än rätt att de som jobbar professionellt med något de får Swishpengar för betalar skatt, och det tror jag att de flesta gör.”

Jag minns inte varför jag var så säker på det, men Joakim Lamotte, den mest omtalade Swishjournalisten (eller ”Swishhoran” om man föredrar Sveriges Radios benämning), sa långt tidigare att han tog in alla Swishintäkter i sitt företag så jag kanske tänkte att det var standard.

Nu har det kommit till skarpt läge när skribenten Helena Edlund berättade att hon blivit hårt eftertaxerad efter att ha gjort en annan bedömning än Lamotte. Så vad är rätt eller fel?

Det är inte helt lätt att svara på, men jag lutar fortfarande åt Lamottes hållning här. Om intäkten är ersättning för en motprestation ska den beskattas och även om Edlund (och andra) skrivit på sin hemsida att de som betalar henne gör det som gåva spelar det knappast någon roll. Annars kan alla, från slaktare till läkare, börja ta betalt i finansiella ”gåvor”.

Därmed inte sagt att jag inte tycker synd om Edlund när hon 2020 får betala skatt på inkomster för 2017-2018. Med straffskatten blir inkomsterna i princip raderade och detsamma lär gälla för 2019-2020. Vad jag inte förstår är chocken. Trodde hon att Lamotte (och andra Swishskribenter?) skattar för att det är häftigt att betala skatt? Och när hon sommaren 2019 blev kontaktad av en handläggare på Skatteverket måste hon väl ändå ha tänkt tanken att myndigheten vill ha betalt?

Att Skatteverket (allt enligt Edlund) också krävt skatt på inkomster till ett konto som inte är kopplat till Swish och som inte rör hennes arbete är såklart uppåt väggarna, men hade hon från start lagt Swishinkomster i sitt bolag hade problemet knappast uppstått.

Sedan är jag den förste att ifrågasätta sansen i att en tredjedel av varje tjänad krona ska gå till inkomstskatt, nästa tredjedel i egenavgift/arbetsgivaravgift och på den återstående tredjedelen (förutsatt att den inte ska gå i straffskatt delvis pga Skatteverket tagit flera år på sig att handlägga ärendet) ska man betala moms på allt man köper och kapitalskatt på det man sparar, men det är en annan diskussion för ett annat blogginlägg.

”Alternativ till kriminalitet”

Varje gång det pratas om kriminella gäng och yrkeskriminella säger ”förståsigpåare” att samhället måste ge dessa människor alternativ. Hur dessa alternativ ska se ut är de sällan eller aldrig särskilt tydliga med. För de har ingen aning.

Ni vet de där i skolan som rökte hasch, aldrig gick på lektionerna, inte fick ett jobb och började leva på att göra inbrott, bedrägerier eller indrivning? De vars liv var över innan 30, antingen bokstavligt eller i praktiken. Klart att det vore fint om samhället hade satt in insatser långt tidigare, men vilka?

Faktum är att det aldrig någonsin kommer finnas attraktiva alternativ för människor som inte har rika föräldrar, inte klarar skolan och är lite dumma i huvudet. Om de inte kan bli berömda artister eller idrottsproffs återstår det att bli hederliga låginkomsttagare, bo kvar i ett stökigt skitområde och transportera sig med kollektivtrafik och en rostig cykel.

Jag tror visst att man kan bli lycklig med det livet och tycker att det vore jättebra om de väljer det, men vill man till varje pris ha senaste BMW-modellen, en paradvåning i Stockholms innerstad och bada i kokain kommer man inte ändra sig för att Arbetsförmedlingen erbjuder ett truckkort som på sikt kan leda till en fast anställning på ett industriellt lager.

Jag tror inte heller att pengar är lösningen. Vi har vräkt pengar i ”utanförskapsområden” sedan jag gick på mellanstadiet. Skolorna där har fått mångdubbelt högre resurser än andra, det har plöjts ner pengar i kulturprojekt och ungdomsgårdar. Det har inte löst någonting. Inget av dessa områden är bättre idag än då. Antalet och andelen ungdomar som det går åt helvete för har bara ökat.

Så vad gör ”vi” då? Jag vet inte, men jag tror att det är dags att sluta låtsas som att alla problem kan lösas med morötter, och när inte de hederliga alternativen går att göra attraktiva kanske man ska lägga kraften på att göra de ohederliga oattraktiva. Högre och hårdare straff? Kanske, men framförallt måste samhället se till att risken att åka dit är så reell att den tas med i kalkylen.

Så tror jag, men här är jag öppen för idéer. Håll kommentarsfältet sakligt och trevligt!

Blomkål

När jag blev vegetarian vid nitton års ålder åt jag rätt dåligt. Det var mycket spaghetti med lök, mackor, läsk och en och annan färdigrätt. Det hade nog varit lättare att äta nyttigt om jag ätit kött, men de flesta ungdomar som flyttar hemifrån slarvar nog med maten.

En av de första vegetariska rätter jag fick till var blomkål med champinjonstuvning. Det är enkelt, nyttigt och det går snabbt. Ett problem för mig som snåljåp är att priset på blomkål varierar kraftigt, delvis säsongsbaserat, men plötsligt är det rea. Som nu på Lidl, 14,90 kr/kilo. Så då blev det dags igen.

Börja med att ta bort blasten, men behåll roten. Den kan dock med fördel skäras av eftersom huvudet annars tar så stor plats i kastrullen. Skär roten i ett par bitar och lägger dem bredvid kålhuvudet. Ta fram en lagom stor kastrull, fyll den med blomkål och saltat vatten och koka i ungefär en kvart. Tryck in en gaffel för att avbryta när tuggmotståndet är rätt.

Jag låter inte vattnet täcka kålhuvudet. Det behövs inte om man kokar med lock, men om man vill kan man välta det uppochned efter en stund.

Parallellt med detta görs en stuvning bestående av champinjoner och gul lök.

Köp färsk svamp! Det är billigare, men framförallt smakar det mycket mer. Hacka i lagom stora bitar. Jag hackar löken finare än svampen.

Fräs svampen och löken i smör och/eller olja. Olja är enklare, men ger ingen vidare stekyta.

Krydda med salt och peppar. Strö över vetemjöl. Vispa. Häll på mjölk och vispa igen. Låt det koka upp. Sedan går det att hälla på mer mjöl och mjölk till lagom mängd och konsistens, men koka upp varje gång så att det inte blir klumpigt.

Servera. Eftersom jag skulle ta en bloggbild klippte jag lite gräslök över anrättningen.

En sista grej! Häll inte ut blomkålsspadet. Spara det genom att hälla blomkålen i ett durkslag med en burk under.

Spadet innehåller B-, C- och K-vitamin, kalium och lite annat. Dessutom är det smakrikt. Koka t ex ris eller bulgur i det (hellre än pasta där en del av vätskan går till spillo), så blir även den måltiden god och nyttig. Men tänk då på att vattnet redan är saltat.

Apropå återvinning såg jag att blomkålsblasten går att äta, men tusan vet vad de har besprutat med. Jag är skeptisk.

”Pengar ska brännas”

Jag undviker både tv och kvällspress, eftersom jag mår bra av att göra det. Men ibland blir jag tipsad om något som är för dumt för att inte kommentera, som detta.

Så Lyxfällan har blivit något slags kändisprogram nu? Kanske lika bra det, jag gav upp när jag kände igen problematiken i vartenda program och det var många år sedan. Ett program med kändisidioter skulle såklart inte funka utan Josefin Crafoord.

”Jag gillar att leva för stunden, pengar ska brännas när man har dom.”

Jaja, vadhelst som får din båt att flyta. Så berättar hon om ett torp hon köpt och aldrig har råd att renovera. Nej, det är klart. När det finns keramikkatter att köpa för ynka 3500 kr (=200 meter 2tum4-regel) kan man ju omöjligen spara pengar.

”WTF?!”

Det intressantaste hon kläcker ur sig är nog ändå att när hon var vid 27 års ålder precis startat eget trodde hon att alla leverantörsfakturor som kom in var inkomster. Själv var jag 28 när jag startade eget och trodde aldrig att de räkningar för flyg- och tågbiljetter, webbhotell osv som ramlade in var pengar jag skulle få. Inkomster brukar vara betalning för att man gjort något och har jag inte jobbat för SJ lär de inte ge mig pengar, men Josefin har kanske inte den erfarenheten.

Tiden vi sparar

Aldrig har jag sett så många robotgräsklippare som i år. Ändå var fler svenskar än vanligt hemma hela sommaren. Så då hade de väl kunnat klippa sina egna gräsmattor? Jag kan förstå att folk skaffar robotgräsklippare trots att de är skitdyra, men de ger en god illustration över ett fenomen jag grubblat på – vad ska vi med tiden till?

Vad gör ni när ni är lediga? Jag har själv jättesvårt för att sitta på en stol och göra ingenting. Kommer någon och hälsar på så visst kan man fika och snacka skit en stund, men efter ett tag vill jag gärna göra något. Är det goda vänner känner de till mina egenheter och förstår att det inte är för att jag vill att de ska gå som jag börjar rengöra ugnen eller skruva upp en lampa. Jag umgås ju minst lika bra med något i händerna.

Jag tror dessutom att det är nyttigt för både kropp och knopp. De flesta med kreativa jobb har upptäckt att knutar har löst sig när de tagit en promenad eller diskat istället för att skriva, skulptera eller vad de nu egentligen skulle ha gjort. Människan är inte skapt att sitta och glo på en tv, men många nya uppfinningar går ut på att frigöra tid för att göra ingenting.

Ni kanske tycker att jag är en bakåtsträvare när jag går mina ärenden istället för att ta bilen, bakar bröd utan bakmaskin eller dammsuger utan robotdammsugare. Det beror på att jag är en bakåtsträvare. Allt nytt blir inte automatiskt bättre. Moderna människor har jättemycket fritid och knaprar psykofarmaka för att de ändå inte trivs med sina liv. Är det utveckling är jag gärna utan.

Hitan och ditan

I en av de senaste opinionsundersökningen fick Feministiskt Initiativ mindre än 0,1 procent. Nästan ingen vet vad deras företrädare efter Gudrun Schyman heter och vi är nog många som inte kan namnge tre personer i partiet (utan att räkna in avhoppare), men då och då presenteras de som ett seriöst parti, så låt oss därför titta på deras ekonomiska politik.

På sin hemsida anger FI 100 skäl att rösta på dem. Detta är uppenbart skrivet inför valet 2018, men eftersom det ligger ute får vi väl förutsätta att det är aktuella förslag, så låt mig presentera de tio galnaste FI-idéerna ur ett ekonomiperspektiv. Plats 10:

För avgiftsfri kollektivtrafik för alla, i hela landet (förslag nr 8)

Skönt att de inte skrev ”gratis” så slipper jag dampa på det. ”Man kan räkna på hitan och ditan” sa dåvarande partiledaren Gudrun Schyman när hon fick en ekonomifråga i Ekots Lördagsintervju (varför i all världen hon blivit inbjuden dit!), men det blir snabbt uppenbart att de mest räknar på ”hitan”. Så gott som alla förslag kostar och nästan inga ger pengar. Norrlandskommuner med långa avstånd ska alltså köra runt folk, inte subventionerat utan helt utan ersättning. Det skulle kanske funka om de tjänade in det någon annanstans, men här är det ”allt åt alla” som gäller.

För att bostäder med rimliga hyror måste prioriteras (förslag nr 41)

Feministerna vill sänka hyrorna så att alla har råd med en bra bostad, barnfamiljer får under inga omständigheter vräkas, så de kan alltså välja ifall de vill betala hyra eller köpa något annat för pengarna. Men även utan det tillägget betyder förslaget mindre pengar till välfärd eftersom bostadsbolagen i många fall är kommunala.

För att vi vill slopa avdrag och skattelättnader som gynnar dem som redan har mycket (förslag nr 19)

Det som avses är ”pengar som går till RUT- och ROT-avdrag, ränteavdrag och jobbskatteavdrag” och där får jag ge dem ett rätt, ränteavdraget borde ha plockats bort för länge sedan. RUT- och ROT-avdrag ger däremot avkastning i form av ökat skatteuttag. Klart att man kan ta bort dem ändå, men när majoriteten av ens förslag kostar massor ska man kanske vara lite försiktig med att slakta fungerande reformer av ren princip.

Feministisk snöröjning då?

För att vi vill ställa om skogsbruket (förslag 48)

Kan FI något om skogsbruk, kanske ni undrar. Svaret är nej. Man vill t ex förbjuda kalhyggen, förmodligen i någon romantisk Åsa-Nisse-dröm om manuell avverkning och timmertransporter med häst. Det moderna skogsbruket ser inte riktigt ut så och än värre blir det när de skriver: ”Staten ska ta ett större ansvar för att bruka skogen på ett hållbart och långsiktigt sätt.” Staten och bästa kompisen Kyrkan äger visserligen mycket skog, men fyra femtedelar av den svenska skogen är privatägd. Ska staten in och härja där och till vilken nytta?

För att det inte går att dutta i klimatpolitiken (förslag nr 4)

”Vi vill se avgiftsfri kollektivtrafik, köttskatt och sluta se BNP-tillväxt som överordnat mål för svensk politik.” Japp, det står helt klart att FI inte är ett parti som räknar som andra. Pengar är inget problem och om debet och kredit inte går ihop jämnar man ut det med floskler.

För att säkra HBTQ-rättigheter (förslag nr 71)

En av partiets två kärnfrågor som tycks få hur mycket utrymme som helst. Jag trodde i min enfald att vi redan hade diskrimineringslagar som garanterar ovannämnda bokstäver och några till minst lika stora rättigheter som alla andra, men tydligen inte. De ska ha ännu mer rätt och det vill man göra genom att HBTQ-certifiera offentlig sektor. Oklart vad som blir bättre av det, men att det är svindyrt är däremot ställt bortom allt tvivel.

För amnesti och permanenta uppehållstillstånd (förslag nr 7)

Invandring, den andra kärnfrågan. Här vill man ”återinföra permanenta uppehållstillstånd som norm, stärka rätten till familjeåterförening samt säkerställa fler gruppers och personers säkerhet och trygghet genom att fler asylskäl inbegrips”. Jag kan inte tolka FI:s uttalanden på migrationsområdet (som återkommer i punkt efter punkt) på annat sätt än att de i praktiken vill ha helt fri invandring. Kostnad? Oändlig!

För att demokratisera ekonomin och företagande (förslag 81)

Kanske inte den dyraste punkten, men möjligen den farligaste. Detta ”demokratiserade företagande” ska nämligen ske genom att kasta pengar ”på socialt och miljömässigt hållbara företag, underlätta för medarbetarägda företag, medlemsägda banker och för företagande med socialt ansvar”. Eller sammanfattat: krossa den fria marknaden. Genom att sponsra affärsidéer som inte håller på egna meriter saboterar man effektivt även de företag som hade lyckats under rättvisa förutsättningar. Det här är en av grundorsakerna till att socialism aldrig fungerat. Att man döper om ideologin till feminism gör i det avseendet ingen skillnad.

För att vi har reformen som tar oss till 6 timmars arbetsdag (förslag nr 6)

Nej, det har ni verkligen inte! Ni har några spridda idéer som – när riktiga ekonomer räknat på det – kommer att kosta mellan 250 och 300 miljarder. Vad ska finansiera det, grön skatteväxling?!

För en skattepolitik som ökar skatt på ägande och finansiella transaktioner istället för på arbete (förslag nr 34)

Jag tänkte att jag skulle avsluta med det allra galnaste, men det är så mycket att välja på. Den här punkten tycker jag ändå på ett fint sätt sammanfattar varför dessa personer inte ens skulle kunna driva ett föräldrakooperativ eller ideell förening, än mindre ett land. De vill motverka konsumtion, stimulera arbetsinkomster, men beskatta ägande. Är det fler än jag som inte får ihop den ekvationen? Varför ska vi jobba om vi varken får konsumera eller behålla pengarna? Vad ska folk göra med sina pengar (om de trots er politik skulle få några över), elda upp dem?

Som sagt, en majoritet av de 100 förslagen kostar pengar och var ska de tas ifrån? Att lägga ner försvaret kan knappast finansiera alla reformer de vill införa. Sedan ska vi inte glömma alla knäppistankar som inte har med pengar att göra. Mer sexualundervisning med ”utgångspunkt i ett normkritiskt perspektiv”, ökad demokrati genom att sluta bevaka territoriella gränser och vad i all sin dagar innebär feministisk miljöpolitik?!

Jag vill ändå inte kalla Feministiskt Initiativ för idioter utan föredrar att låna deras eget uttryck från förslag nr 9: De är människor med normbrytande funktionalitet.

Hat mot FIRE

Jag är ingen officiell företrädare för FIRE-rörelsen (rörelser som förespråkar individuella val brukar inte ha sådana), men hyllar då och då idén att skaffa sig ekonomiskt oberoende. Även om jag förstår att alla inte väljer den vägen har jag lite svårt att förstå aggressiva motståndare.

Vad kan någon ha för problem med att andra väljer att ta ansvar för sina egna liv och försörja sig själva så pass idogt att de sparar ihop kapitalet i förväg? Det drabbar ju ingen annan. Kan vi inte bara få sitta under våra korkekar och trivas med livet om vi vill?

Ett av de första exemplen jag såg var SVT som i ett reportage dömde ut allt med FIRE. När det inte fanns relevant kritik rabblade de upp hinder som FIRE-anhängare inte skulle ha tänkt på. Allt från att fonder kan ha dyra avgifter till att avkastningen inte går att förutse.

Okej, så SVT förutsätter att folk är idioter, det är inget nytt. Men även om de var väldigt nedlåtande var de ändå inte rent hatiska. Det finns det andra som är. Här har vi en, Suze Orman. Hon säger uttryckligen att hon hatar FIRE-rörelsen. För säkerhets skull säger hon det fyra gånger.

Orsaken tycks vara att folk, i hennes tycke, räknar för lågt på sina utgifter. Ett kapital på två miljoner dollar räcker inte, för det ger bara 80000 dollar per år att leva för om man går efter fyraprocentsregeln. Hon får då frågan om tre miljoner dollar räcker och det tycker hon inte heller för det måste var och en förstå att en miljon kronor per år inte klarar livhanken. Hon får gärna tycka det, men varför detta hat?

Nästa hatare har en lista på nio argument för ”Why I hate the FIRE movement” som mest handlar om att olika människor har olika behov. Det går inte att sätta en siffra på ekonomiskt oberoende, tänk om man vill åka på en massa semestrar när man blir gammal och kanske upptäcker man att man tappar sitt värde och meningen med livet om man inte längre har en arbetsplats att gå till. Ja-a... Allt det där kan hända och ingen har någonsin sagt att tidig pensionering är ett ideal för alla. Men ska jag gå runt och hata alla människor som lever liv jag inte själv vill ha skulle jag inte hinna något annat.

Att svensk statsmedia vill demonisera FIRE kan jag någonstans förstå. Om det blir en större trend att inte jobba och konsumera mer än nödvändigt, hur går det då med tillväxten? Åt helvete, antagligen, även om jag inte tror att trenden lockar särskilt många och att ännu färre kommer att nå fram.

Men de andra, t ex hon som ”hatar, hatar, hatar” FIRE-rörelsen för att hon tycker att den har orealistiska kalkyler, vad är hennes egentliga problem? Är hon en genuint ond människa som inte tål att andra har drömmar eller – Gud förbjude – lyckas genomföra dem? Jag vet inte, men det fascinerar mig.