Hat mot FIRE

Jag är ingen officiell företrädare för FIRE-rörelsen (rörelser som förespråkar individuella val brukar inte ha sådana), men hyllar då och då idén att skaffa sig ekonomiskt oberoende. Även om jag förstår att alla inte väljer den vägen har jag lite svårt att förstå aggressiva motståndare.

Vad kan någon ha för problem med att andra väljer att ta ansvar för sina egna liv och försörja sig själva så pass idogt att de sparar ihop kapitalet i förväg? Det drabbar ju ingen annan. Kan vi inte bara få sitta under våra korkekar och trivas med livet om vi vill?

Ett av de första exemplen jag såg var SVT som i ett reportage dömde ut allt med FIRE. När det inte fanns relevant kritik rabblade de upp hinder som FIRE-anhängare inte skulle ha tänkt på. Allt från att fonder kan ha dyra avgifter till att avkastningen inte går att förutse.

Okej, så SVT förutsätter att folk är idioter, det är inget nytt. Men även om de var väldigt nedlåtande var de ändå inte rent hatiska. Det finns det andra som är. Här har vi en, Suze Orman. Hon säger uttryckligen att hon hatar FIRE-rörelsen. För säkerhets skull säger hon det fyra gånger.

Orsaken tycks vara att folk, i hennes tycke, räknar för lågt på sina utgifter. Ett kapital på två miljoner dollar räcker inte, för det ger bara 80000 dollar per år att leva för om man går efter fyraprocentsregeln. Hon får då frågan om tre miljoner dollar räcker och det tycker hon inte heller för det måste var och en förstå att en miljon kronor per år inte klarar livhanken. Hon får gärna tycka det, men varför detta hat?

Nästa hatare har en lista på nio argument för ”Why I hate the FIRE movement” som mest handlar om att olika människor har olika behov. Det går inte att sätta en siffra på ekonomiskt oberoende, tänk om man vill åka på en massa semestrar när man blir gammal och kanske upptäcker man att man tappar sitt värde och meningen med livet om man inte längre har en arbetsplats att gå till. Ja-a... Allt det där kan hända och ingen har någonsin sagt att tidig pensionering är ett ideal för alla. Men ska jag gå runt och hata alla människor som lever liv jag inte själv vill ha skulle jag inte hinna något annat.

Att svensk statsmedia vill demonisera FIRE kan jag någonstans förstå. Om det blir en större trend att inte jobba och konsumera mer än nödvändigt, hur går det då med tillväxten? Åt helvete, antagligen, även om jag inte tror att trenden lockar särskilt många och att ännu färre kommer att nå fram.

Men de andra, t ex hon som ”hatar, hatar, hatar” FIRE-rörelsen för att hon tycker att den har orealistiska kalkyler, vad är hennes egentliga problem? Är hon en genuint ond människa som inte tål att andra har drömmar eller – Gud förbjude – lyckas genomföra dem? Jag vet inte, men det fascinerar mig.