Antalet människor som söker skuldsanering ökar, och samma larm har kommit tidigare. Det ökar i
nästan alla åldersgrupper, men särskilt hos dem upp till 34
år:
”Många unga förstår inte vad en skuldsanering innebär. De har en bild av att det bara är att beställa en sanering och sedan få skulderna avskrivna, och så är det inte.”
Drygt tjugotusen förra året och då
var det en jätteökning. Över femtontusen redan första halvåret i
år. Fortsätter detta är det snart flera miljoner svenskar som vill
slippa sina skulder. Det är kanske inte chockerande att ansvarslösa
människor försöker undkomma ansvaret för skulderna de fått av
sin ansvarslöshet, men ett visst mått av fräckhet är det
onekligen. Först handlar man för pengar man inte har. Sedan vill
man få sina skulder avskrivna.
Jag fattar att det
måste kännas hopplöst att ha flera miljoner i skulder utan att äga
något, oavsett om man köpt semester på krita eller kraschat sitt
bolag. När skulden ökar i snabbare takt än man kan betala tillbaka
finns inget sätt att komma ur skruvstädet. Men är man under 34,
har 30-40 års arbetsliv kvar, är det då rimligt att man ska få
fem helt drägliga år med möjlighet till klart högre konsumtion än
vad jag själv har, helt frivilligt, för att sedan bli helt
skuldfri?
En del får sedan en andra
skuldsanering beviljad efter att de sluppit skulderna och fått börja
på ny kula! Inte undra på att de får bilden av att det bara är
att ”beställa en sanering”. Okej att räntan kan avskrivas, men
ska man verkligen kunna slippa betala den ursprungliga skulden när
man har flera decennier på sig att göra rätt för sig? Vari ligger
rättvisan i det?
Jo, efter fem år!
För det är ju inte så att skulderna bara försvinner. Andra får ta över dem. Näringsidkare vars enda brott är att de sålt varor och tjänster till en omdömeslös skithög. Deras hederliga kunder. Skattebetalare. När överskuldsattheten ändå bara ökar kanske det är dags för staten att testa något nytt.
Själv har jag svårt att förstå hur man kan ackumulera sådana skulder utan att ha något värde kvar. Vem beviljar krediter/blancolån på hundratusentals kronor till någon som redan har lån och kanske till och med har anmärkningar? Bostadslån kan det väl inte heller handla om, eftersom vi inte haft någon fastighetskrasch. Och företagslån är enligt min erfarenhet jäkligt svårt att få, utan att sätta privat bostad i pant.
SvaraRaderaJag antar att de som lånar ut har räknat på det och kommit fram till att det i det långa loppet är en bra affär.
RaderaJag är mer förvånad över hur man kan gräva sig djupare ner i skiten. En stor smäll som ger en stor skuld är begriplig. Kanske att man därefter tappar huvudet och gör en dålig affär till, eller känner att nu är det ändå kört.
Men att börja med tiotusen i lån, sedan tio till och tio till tills räntan blir så hög att skulden växer av sig själv medan man fortsätter att låna ännu mer - det går över mitt förstånd.
Såg ett program om romansbedrägerier, där en något bedagad kvinna, säkert närmre 60 år, hade blivit lämnad av sin man efter ett långt äktenskap. Hon blev lurad av någon som utgav sig för att vara byggnadsingenjör från England, en stilig man som hon inte matchade alls, bara där borde det ha ringt en varningsklocka. Kan i o f s förstå att längtan efter kärlek och gemenskap samt ensamhet kan bidra till att man är mer sårbar och lättlurad men fattar ändå inte. Hur dum får man vara? Hon har blivit av med sin bostadsrätt, har tagit lån och har stora skulder. Bor nu i andra hand och har skuldsanering.
SvaraRaderaVi andra får betala för hennes idioti och hon är inte den enda som har blivit lurad. Borde väl ha en gnutta medkänsla men det övergår mitt förstånd hur vuxna människor kan försätta sig i en sådan situation. Sedan finns det klart de som utan egen förskyllan tex p g a sjukdom eller av andra orsaker kan vara berättigade skuldsanering. För övrigt är det alldeles för lätt att kunna ta lån./M
Jag läste om en kvinna som rest till Gambia och träffat sin tredje gambian. Hon 67, han 38 (typ) och hon var helt övertygad om att detta var äkta kärlek, att han inte alls var ute efter pengar eller svenskt medborgarskap utan drömde om livslång kärlek med en tjock, vit tant i hans mammas ålder. Säkert synd om henne med, men jag klarar inte heller att uppbringa medkänsla.
RaderaHåller med om att skuldsanering är moraliskt tveksamt.
SvaraRaderaMen är det verkligen de normala näringsidkarna som råkar illa ut? De flesta har väl någon form av kreditinstitut eller liknande som mellanhand när de säljer varor/tjänster till folk?
Jag antar att det är dessa som tar en stor del av risken? Och om de inte gör vettiga bakgrundskontroller eller lånar ut till folk som de vet kan få problem kan de gott få ta en del av smällen.
Sen misstänker jag att de är medvetna om risken och sätter räntorna så att det täcker kostnaderna, så det är nog ändå låntagarna som betalar, de som inte skuldsanerar dvs.
Jag vet inte hur många procent av näringsidkarna som har mellanhänder. Jag har själv aldrig sålt tjänster till privatpersoner. Men ta hantverkare t ex, byggfirmor, målare osv. Jag kan inte tänka mig att många av dem har avtal med kreditinstitut som tar smällarna.
Radera"Som de vet kan få problem kan de gott få ta en del av smällen."
Hur vet man det? Mina föräldrar hyrde ut ett par lägenheter i min barndom. En hyrdes ut till en man som senare skaffade flickvän, de separerade och kvinnan blev kvar i lägenheten. Kanske lättare att kolla upp folk nu, men som jag ser det kunde de omöjligt veta att hon skulle vara/bli ett struligt socialfall, och det är elakt att slänga ut henne i förebyggande syfte.
Hmm... jag tänkte mest på detaljhandel, där verkar alla använda Klarna eller motsvarande för att sälja på kredit. Men det finns uppenbarligen många andra situationer jag inte tänkt på.
SvaraRaderaJag har inte heller tänkt igenom detta, men om fler beviljas skuldsanering gissar jag att fler oskyldiga människor drabbas.
RaderaMan skulle kunna tro att detta är ännu en svensk galen uppfinning, men det finns tydligen liknande koncept i många andra länder förstår jag. Omfattningen på det får ju nästan en att undra hur de kriminella har gjort när de satt detta i systematik, var hittar de alla målvakter?
SvaraRaderaMvh investera-pengar.blogspot.com
Det är väl någon slags logik i att det är bättre att den skuldsatte betalar en del och så småningom får tillbaka sitt liv istället för att vara dömd att jobba svart hela livet, men det känns som att det gått överstyr när personer äger femtusen bilar och har p-böter på en halv miljard.
RaderaSå som jag förstått Skuldsanering så är det ändå bankerna och liknande som får betala för avskrivningen? Om denna risk ligger i affärsmodellen och vet att vissa kommer få skuldsanering så ser jag inte något fel i vissa får skuldsanering. Dessa trasiga människor utan omdöme finns inte en lösning på. Låt dem då få tillfällig lycka med lånen och låt dem sedan lida i fem år.
SvaraRaderaUrsäkta cynismen, men jag är fullt allvarlig. Det finns alldeles för många idioter där ute i samhället, så låt oss kapitalisera på dem.
De som får betala är de företag den skuldsatte är skyldig. Det kan vara banker, men annars vem som helst som gjort ett jobb eller skickat något och sedan väntar sig att den som köpt också ska betala.
RaderaVilket sedan kan leda till att den företagaren får sin ekonomi spolierad. Hörde att de hantverkare Anders Ygeman blåste i sin ungdom fortfarande lider sviter av detta 30 år senare.
Om man inte blir beviljad skuldsanering så är det bara att vänta. Jag vet inte om preskribering gälker alla lån men följande kommer från kronofogden: De flesta skulder till staten preskriberas efter fem år. Men Skatteverket kan begära att preskriptionstiden ska förlängas när det gäller skatteskulder. Mvh
SvaraRaderaJag tror inte att det gäller skulder till privata företag. Jag har i alla fall inte skrivit på något sådant papper så om jag jobbar åt någon som inte betalar kommer jag att jaga dem till världens ände och putta dem över kanten.
RaderaMen jag vet minst två personer som struntat i att betala reavinstskatt till staten och efter ett tag minskar skulden, när avskrivningarna blir högre än räntan.
Skulder till företag avskrivs aldrig så länge de hålls aktuella av den man är skyldig. Det kan ske via påminnelser mm.
RaderaDvs de kommer även att belasta dödsboet i slutänden, inte som t.ex. studielån (iaf enligt systemet som det såg ut när jag studerade) som skrivs av vid 65, och vissa andra skulder som skrivs av vid dödsfall.
Men om dödsboet är tomt (vilket jag antar om man har skulder genom hela livet) får man sluta jaga när gäldenären gått hädan.
RaderaJa man kan (lyckligtvis...) inte ärva skulder. Vore ju snyggt om föräldrars eventuella skulder överfördes på deras barn. Eller än värre - om man skrev ett testamente till en helt icke-besläktad som gjorde att någon plötsligt fann sig sitta men en jätteskuld :-p
RaderaDet som händer i det läget är att dödsboet försätts i konkurs.
Lite kul vore det. Fast jag gissar att man alltid kan avsäga sig ett arv och är slutsumman negativ blir det ett lätt beslut.
RaderaDet sista hänger jag inte med på? "struntat i att betala reavinstskatt till staten och efter ett tag minskar skulden, när avskrivningarna blir högre än räntan"
SvaraRaderaJag vet inte hur jag ska förklara det tydligare. Har man skulder som skrivs av minskar totalbeloppet.
RaderaDe flesta som fått skuldsanering har lån till olika kreditinstitut och inte till enskilda företagare. De enskilda företagarna drabbas snarare av företag som går i konkurs eller företagsrekonstruktioner. Med räntor på 20% så växer lånet fort till ohanterliga belopp om man blir efter med avbetalningarna. Det ursprungliga lånet har betalats mångfaldigt i räntor och det ligger i kreditinstitutens affärsmodeller att kunna skära ner på lånen. Dessutom så driver de flesta kreditinstituten affärsmodeller som bygger på att folk handlar på avbetalning till skyhöga räntor.
SvaraRaderaFör de flesta människor är det relativt låga belopp att leva på under skuldsanering. Jag tycker faktiskt det är ett bra sätt som möjliggör för folk att hitta en väg ut ur deras problem om de klarar fem år. Alla gör vi misstag och då borde man inte straffas för det i resten av våra liv.
För det företag som går åt skogen pga en privatperson är det nog en klen tröst att de flesta andra som får problem drabbas av annat.
RaderaAtt ett köp är en dålig idé är inget skäl att komma undan att betala för sig. Är man myndig har man själv ansvar för sitt liv. Eller rättare sagt SKA ha det.
Självklart ska man betala för det man köper men du får inte skuldsanering bara för att du önskar det. Du måste vara oförmögen att betala tillbaka det under en överskådlig tid plus att det finns en massa andra krav. Det är inte så att skulderna magiskt försvinner utan du får en strikt plan för återbetalning under åren och följer du inte den så kan saneringen avbrytas.
RaderaJa, men att leva på existensminimum i fem år känns inte som en stor eftergift. Åtminstone inte för mig som helt frivilligt gjort det betydligt längre än fem år.
RaderaMan kan tycka att många kreditinstitut är lättvindiga med att låna ut pengar. Och sen har vi vad jag förstår också i Sverige en system med indrivning via Kronofogden som gör det lättare än i många andra länder för de som lånar ut att få hjälp med att driva in skulderna.
RaderaEn tanke vore att införa krav på att en rimlig kreditprövning gjorts, och kan inte kreditinstitutet visa dokumentation på att de gjort en korrekt prövning utan lånat ut till någon som uppenbart inte borde fått lån får de stå sitt kast och ta kreditförlusten.
Det låter vettigt att låta kreditföretagen ta lite mer ansvar. Å andra sidan vill jag inte släppa ansvaret från den som tagit krediten.
RaderaDen som tar en kredit har självklart det yttersta ansvaret för sitt eget beteende. Men om de som lånar ut pengar löpte en större risk att förlora dem kanske de inte skulle låna ut pengar lika lättvindigt heller.
RaderaJa, precis. Det var det jag tyckte lät vettigt. Bara man inte tummar på den första meningen för då blir det bara värre.
RaderaUpplägget måste ju för den framåttänkande gå i stil med: gå klart gymnasiet, fyll 18 år, ta så mycket/många lån som möjligt, köp tex guld eller annat värdebeständigt, göm tillgångarna/ge bort dem till släkt eller närståendez ansök om skuldsanering och när du får det beviljat börja studera på universitet. Skuldsanering löper under 4-5år dvs lika lång tid studierna tar, och ekonomin för en student och en med skuldsanering är ekvivalenta, om inte studenten ligger sämre till.
SvaraRaderaHur som helst, studier klara, skulderna avskrivna och de gömda tillgångarna finns i bakgrunden. Allting är dessutom helt lagligt. Låter som en plan.
Jag tror det är väldigt ovanligt att ha den planen från start, men som framgår av artikeln finns de som när de väl hamnat i skiten tänker att det här får någon annan ta hand om.
RaderaI bedömningen ingår att du inte har möjlighet att betala tillbaka det i framtiden. Om du studerar förväntas du få en högre lön i framtiden om du inte studerar något helt oanvändbart så sannolikheten för att få skuldsanering är icke existerande. Dessutom förutsätts det mesta av dina inkomster under fem års perioden gå till återbetalning.
Radera"Allting är dessutom helt lagligt"
RaderaNja det är knappast lagligt att gömma tillgångar och begära skuldsanering. Men en plan är det. Och lönsam.
Det är ju bara att låta bli att ha inkomster i fem år. Det är inga problem, fråga Göran Persson och Fredrik Reinfeldt t ex.
Radera"...och när du får det beviljat börja studera på universitet"
RaderaAlltså,
1. beviljad skuldsanering
därefter om 1 uppfylld,
2. Börja studera
Och några inkomster under studieåren har man ju inte. Bara pengar från CSN i form av bidrag och lån. Och om man nu lyckas dra ihop några tusenlappar vitt under sommarlovet ligger det iallafall med god marginal under existensminimum/minimal ekonomisk levnadsstandard.
Om du givit bort tillgångar till andra människor, det är inte olagligt. Det görs ju varje dag.
Ja, innan gåvoskatten återinförs är det ganska lätt att flytta runt pengar så att de inte hamnar på "fel" persons konto.
RaderaDet finns ett brott som kallas för orederlighet mot borgenär, vilket gör att den som försöker sig på detta riskerar fängelse. Om man nu ändå är beredd att riskera fängelse, så kanske det finns mindre riskabla planer?
RaderaDet där hålet känns som att man förmodligen täppt till även efter, exempelvis genom att man tvingar den som får skuldavskrivning att skriva på ett avtal som stipulerar att de inte har några särskilda tillgångar. Visar det sig sedan vara fel så kan det användas emot vederbörande även efter preskription av faktiska brott.
Låter bra i teorin, men har någon någonsin dömts för att medvetet ha utnyttjas detta system?
RaderaBlir alltid så förundrad när jag tänker på det, hur är det ens möjligt att låna så mycket. Minns att jag vid flertalet gånger under studietiden inte fick beviljat faktura vid internetköp eftersom jag endast hade csn då. Alltid med belopp under 1000-lappen, var på exempelvis netonet eller liknande
SvaraRaderaIntressant! Jag har faktiskt aldrig försökt handla på kredit. Även om det står att det är avgifts- och räntefritt är jag alltid rädd att det ska vara någon dold avgift.
RaderaMen låneföretagen brukar ju marknadsföra sig som okomplicerade just för att man får in pengarna på kontot på tio minuter eller så. Känns inte som att de kan göra någon djupare kreditkontroll på den tiden.