En lönsam död

2007 lämnade en familj in en ansökan om så kallat efterlevandestöd eftersom familjefadern skulle ha dött i Irakkriget två år tidigare. Nu har det dock visat sig att fruns nya man i själva verket var den gamle maken som levt i högsta välmåga ända sedan dess. Och Elvis lever!

Familjen har under tretton år cashat in över en halv miljon, men med största sannolikhet kommer de inte betala tillbaka. Har de inga pengar på kontot (och det skulle inte jag ha om jag blåst staten på en halv mille) lär de slippa. Om de mot alla odds skulle ha några vita inkomster får de sluta med det.

Hur mycket Sverige betalar i efterlevandestöd för människor som lever, assistansersättning för friska eller pensioner till döda är det ingen som vet. Det finns personer som visat sig ha över 40 identiteter, så hur skulle någon kunna hålla koll? Det ifrågasätts ibland om man kan leva på existensminimum, men alla kan vara säkra på att det går fint om man får 40 existensminimummar. Att man får (en uppsättning!) socialbidrag om man saknar inkomst är en sak, men har vi verkligen råd med efterlevandestöd till barn vars föräldrar dött i ett annat land innan någon i familjen ens hört talas om Sverige?

”Om jag har legitimation? Det kan du skriva upp!”

”Du kan ingenting ta med dig dit du går”, påstås det, men det var innan Migrationsverket och Pensionsmyndigheten började drivas av aktivister. ”Man får vara glad att man inte är död”, sjöng Lars Demian, men kan man vara död på pappret är det kanske inte så dumt. Den vers som också slår mig i hans utmärkta visa (vad jag börjar referera till musik nu, och jag som inte ens lyssnar på musik) är denna:

”Sen har vi en duktig regering,
vi har rösträtt och demokrati.
Men hur man än väljer och vrakar
så vet man hur det kommer att bli.”

En sur utgift

Vitvaror går sönder, som jag nyligen konstaterade. Det är ofrånkomligt, men gör det inte mindre surt. Till och med jag kan tycka att det är roligt att handla ibland, när den nya lösningen är bättre än den gamla, men det är inte ett dugg kul att punga ut med pengar för att få det man redan hade. Eller, som i detta fall, något lite sämre.

Död ugn.

Här är den gamla ugnen som plötsligt inte ville vara med längre. Inköpt på Ikea när köket renoverades. På den tiden var det den enda ugn de hade som inte såg ut att vara hämtad från en science fiction-film. En snabb titt på dagens utbud visade att det nu inte fanns någon sådan. Det är borstat stål för hela slanten.

Den gamla var en varmluftsugn. Skulle jag bo kvar vore det ett givet val eftersom det ger jämnare värme och går mycket snabbare, men kommer det att göra en bostadsspekulant mer sugen på lägenheten? Knappast, men det kan inte uteslutas.

Nu löste sig den knuten hyfsat smidigt. Den billigaste ugnen utan varmluft var helt enkelt för ful. Den billigaste med också, så jag gick upp ytterligare några hundralappar och köpte den minst fula.

Ful ugn.

Den skulle passa rakt av i det gamla hålet, sa försäljaren. Det gjorde den såklart inte, men efter att ha flyttat eluttaget och justerat in absurdum kom den på plats. Nu är jag lite surare och lite fattigare, men jag kan i alla fall baka. Måtte nu allt hålla tills jag kommer härifrån.

Dricka sprit och hålla käften

Jag tänker inte recensera budgetpropositionen. Får man inte ihop ekonomin måste man antingen höja inkomsterna eller sänka utgifterna, det gäller både stater och individer. Den här regeringen fortsätter att jobba med inkomstsidan genom att ta in mer skatt och ingen ramlar väl av stolen av förvåning över det.

Möjligen höjdes några ögonbryn över Magdad Bobs uppmaning till svenska folket att ”ta en öl på fredagen för att rädda försvaret”. Jag fattar att det var hennes sätt att försöka sig på humor. Hon ville skoja till det lite och vända höjningen av den redan sedan tidigare extremt höga alkoholskatten till något kul (don't quit your day job – jo förresten, gör det).

Därmed står det åtminstone klart för mig att man inte höjer alkoholskatten för att förbättra folkhälsan. Drick, och känn dig som en god socialdemokrat och medmänniska! Packa dina flaskor i Systembolagets ”miljöbärkasse” till det facila priset av sex kronor, tanka sedan din bil (som snart får ännu högre fordonsskatt) med världens högsta drivmedelsskatt och gör skillnad.

Kanske funkar det! Trots 1,5 mandatperiod av rätt misslyckat regerande är socialdemokraterna Sveriges största parti, så något rätt gör de. Ska man ljuga ska man göra det ordentligt, och det där med försvaret var väl friskt vågat? Undrar hur många som tycker att det är just försvaret den här regeringen satsar pengar på. Så fort ladorna fylls på skyfflas pengarna iväg till nya bataljoner och JAS-plan – eller inte.

Kikärtsbiffar

Kikärtor är en stor proteinkälla för mig och det vanligaste jag gör med dem är biffar, en rejält laddning som fyller frysen.

Och nu är det dags, detta behövs (eller behövs och behövs... grönsakerna är utbytbara):

torkade kikärtor, 800 gram
krossade tomater, 800 gram (två burkar)
hackad spenat, 150 gram
rödbetor, 200 gram
stjälkselleri, 200 gram
matolja, en skvätt
vetemjöl, 6 dl
senap
salt, peppar, chili, basilika...

Lägg ärtorna i blöt över natten. Och köp torkade istället för på burk. Det blir mycket billigare, praktiskt att ha hemma och verkligen inget jobb bara man har framförhållning. Byt vatten ett par gånger kanske en gång på kvällen och en på morgonen. Koka dem i c:a 45 minuter.

Mixa ärtorna med en hushållsassistent. I teorin kan de krossas med en gaffel, men gör man min sats tar det säkert flera timmar.

Mixa rödbetor och selleri (eller om du föredrar andra grönsaker/rotfrukter som morötter eller palsternacka).

Vad du än mixar, häll sedan ihop det med ärtorna i en bunke. Häll ner spenaten (jag köper färdighackad), tomaterna, oljan, senapen, salt & peppar och några andra kryddor du gillar (alla kryddar mer än jag). Blanda väl och tillsätt lagom mycket mjöl för en vettig konsistens som går att jobba med.

Själv använder jag tre bunkar och försöker fördela varje ingrediens så att det blir samma mix i alla tre, men vill man variera sig går det också.

Klicka upp röran i en stekpanna och forma varje klick till en biff med hjälp av en matsked. För mig blir det ungefär 75 biffar som jag steker i två pannor för att kapa tiden. Stek i olja på halvhög värme, några minuter på vardera sidan. Smaka av en av de första biffarna för att se om kryddningen behöver kompletteras.

Servera med potatis, pasta, bulgur, ris, vitlök, quinoa eller något annat. Och stekt lök såklart, annars blir det ju ingen måltid.

En kommun är ingen fritidsgård för infantila politiker!

I sommar har man spärrat av en bilväg i Uppsala för ett projekt kallat ”Sommargatan”. Den som kört bil i Uppsala vet att det aldrig råder brist på avspärrade gator. Det är fullständigt kaos och inte bara på sommaren.

Men tydligen tyckte inte politikerna att det räckte så man spärrade av en till, Östra Ågatan. Där satte man ut bihotell, fågelholkar samt ”färgglada blomtrallar”, som i praktiken betyder Europapallar med pippigula pallkragar. Ja, det ser ut som innergården på en förskola.

Sedan grävde Uppsalas politiker ännu djupare i skattkistan och hittade pengar för att måla gula och gröna prickar över vägbanan. Oklart varför. Nu när eländes skulle tas bort visade det sig att färgen sitter som berget. Det slutade med att man fick fräsa bort färgen, vilket sliter på asfalten som efter detta trams helt eller delvis måste läggas om. Projektledaren (som ser ut att vara ungefär 14 år) förklarar:

”Det här är något vi tar med oss till nästa år – vi kommer helt klart att se över färgvalet.”

Vänta nu! Är inte projektet nedlagt för all framtid?! De menar väl inte att de tänker göra om det? Så här säger Rickard Malmström, miljöpartistisk ordförande i gatu- och samhällsbyggnadsnämnden:

”Det är klart, när det inte blir som tänkt är det ett misslyckande. Och vi kommer fortsätta att göra misstag, för vi har mod i vår organisation och tillåter oss att göra det. Det är viktigt för att våga göra bra saker.”

Att förvandla Sveriges fjärde största stad till ett behandlingshem för svagsinta byråkrater kallar han ”bra saker”! Tänk på det nästa gång ni hör en politiker säga att det är viktigt att betala skatt. Det är inget man gör för att styra upp de kriminella gängen i Gränby och Gottsunda. Istället får ni riktigt, riktigt fula pippigula blomlådor, och färgglada prickar på en helt i onödan avstängd gata. Avgå alla!

Den 25:e smäller det!

Jag har inte fått regelbunden lön på tjugo år, nästan på dagen faktiskt. Så nu när det blivit den 25:e igen betyder den dagen lika lite för mig som vanligt. Eller jo, ibland justerar jag mina Tradera-annonser efter lönedagen. Samma sak med nätpoker, det finns vanligtvis mer ”döda pengar” vid borden när det är lönehelg. Förutsatt att spelarna är svenska och får lön den 25:e.

I teorin fattar jag, men jag kan ändå inte riktigt få in varför så många styr sin privatekonomi efter lönedagen. Till och med finanstwittrare som verkar springa och köpa aktier just när lönen kommit. Betyder de att de har en buffert vid sidlinjen som de aldrig rör, eller att de också arbetar sig mot noll på kontot?

För även om jag hade haft månadslön är jag övertygad om att jag inte hade låtit det påverka mina ekonomiska beslut. Jag konsumerar när jag måste och investerar när jag tycker att läget är bra. Det borde väl alla som inte lever ur hand i mun göra?

Jaja, nu är vi i alla fall här. Löning och fredag, så jag antar att många tänker spela kung, kung, kung i baren ikväll. Eller låt oss ta en musikalisk referens med högre kvalitet. ”Det är fredag, det är lön” sjöng Traste Lindéns Kvintett i Kulorna ska rulla på skivan Gud hjälpe Traste Lindéns Kvintett. Gud hjälpe svenska folket...

”Spara 8 kr”

Det här är inte precis en ny spaning, men en jag aldrig slutar att förvånas över. Som Willys-medlem kollar jag varje vecka igenom deras erbjudanden. Ofta är det åtminstone något reapris som kommer att påverka min veckohandling. Något jag sällan köper men slår till på när det är billigt, eller något jag alltid har hemma, men kan bygga lite lager på om det lönar sig.

Och så finns det erbjudanden jag aldrig skulle nappa på, knappt ens om de vore gratis.

Ja, det är färdig, inplastad pizzadeg som butiken hävdar att man kan spara åtta spänn på att köpa, 25 kr för 800 gram, när verkligheten är att degen kostar en bråkdel om man gör den själv, för fem kronor på fem minuter. Det som krävs är mjöl, fett, salt, bakpulver/jäst och mjölk eller vatten.

Jämfört med detta ”erbjudande” sparar man ytterligare 20 kr, vilket blir en timlön på 240 kr. Efter skatt, så kanske 340 kr brutto. Det motsvarar en månadslön på 57000 kr. En bra lön, men även om man har en högre lön på sitt ordinarie jobb känns det handikappat korkat att inte lägga några minuter på att göra egen pizzadeg, utan konserveringsmedel och annat jox.

Jag fattar om man köper färdigt hos en pizzeria. Man slipper ledtiden och disken, det är vardagslyx man kan kosta på sig ibland (även om jag personligen bara gör det när jag inte har tillgång till mitt eget kök). Men det är banne mig inget vardagslyxigt över Willys industriproducerade pizzadeg, det är bara dumt.