Jordkällare

Jag vill ha en jordkällare. Svårt när man bor på tredje våningen, men sedan. Jag minns jordkällaren från barndomens elfria sommarställe och kanske förskönar jag dess förträfflighet, men jag minns den som helt magisk. Inte optimal för mjölk och sånt, men potatis och lök tror jag inte håller bättre någon annanstans.

Idén är att marken ska kyla och jorden isolera mot den varmare luften uppifrån (eller kallare vid vinterklimat). Fukten vädras ut med en skorsten och sen är det bara att bunkra upp frukter och rotfrukter. Tydligen blir den bättre med tiden, i takt med att jorden binds upp av växtlighet.

Familjens jordkällare antar jag att min pappa byggde. Tyvärr finns han inte kvar att fråga om råd, vilket är synd för han var klurig på sånt, men hela internet är fullt av guider och ritningar. Det svåraste blir kanske att räkna ut hur stort man ska bygga. Något säger mig att det finns lättare byggnader att bygga ut än just jordkällare.

Och som vanligt kan man slänga ut hur mycket pengar som helst. Eller vad sägs om denna modell i glasfiberarmerad plast för 40800 kr plus frakt som marknadsförs som ”en beprövad variant av den gamla klassiska jordkällaren”.

Låter lika klassiskt som ”Farmor Annas” pepparkakor med uråldrigt recept från 1800-talet innehållandes 23 olika E-nummer. Nej, det får nog bli som vanligt, jag bygger själv. Och bakar.

Vad som helst för pengar, ändå pank

Danielm tipsade mig i kommentarsfältet om en artikel om Ola Rapace, Sveriges kanske allra mest överskattade skådespelare.

Nu handlar ju inte denna blogg om skådespeleri, så jag borde inte ens nämna att han agerar som en tjackpundare oavsett om han spelar tjuv eller polis. Inte heller tänker jag nämna att det är märkligt hur ofta han talar ut eller träder fram med tanke på att han lider så mycket av uppmärksamhet att han inte kan bo kvar i Sverige. Det är för övrigt något han har gemensamt med sin ex-fru Noomi Rapace. Ni vet, hon som berättade att hon inte kunde gå ut på Göteborgs gator pga alla paparazzifotografer och fans, samma vecka som Bruce Springsteen tog en promenad i Göteborg trots att han också är ganska känd.

Nej, tillbaka till B-skådisen Ola Rapace och ämnet ekonomi. För i den senaste ”öppenhjärtiga” intervjun berättar han att han är pank. Som de flesta som är det skyller han på corona, men bilden blir lite tydligare av denna formulering:

”Jag har aldrig haft några marginaler egentligen, jag har alltid bränt alla pengar jag har tjänat och litat på att det ska komma nya.”

Vidare beskriver han ett infall när han ”plockar ut pengar från en bankomat och slänger det på gatan, och känner människoförakt” mot de människor som plockade upp dem. Lustigt, jag vet vem jag tilldelar mitt förakt i den situationen.

Jag tror dessutom inte på att han inte skulle bry sig om pengar och att han blir irriterad på att andra i filmbranschen gör det. Det var väl knappast den konstnärliga höjden som gjorde att han ställde upp i c:a 150 Wallanderfilmer, en verksamhet som troligen fortsatt än idag om inte Henning Mankell skrivit in i sitt testamente att det fick vara slut på Wallanderproduktioner efter hans död.

Ola Rapace har (även om det övergår mitt förstånd) medverkat i en hel del inkomstbringande filmer. Så blir en film uppskjuten pga ett virus och då blir karln helt utblottad. Visst, det är dyrt med både sprit och kokain, men några kronor borde väl en vuxen människa kunna spara?

”Falska börstips”

Ekobrottsmyndigheten och Sveriges Radio varnar för ”falska aktietips”. Vad de menar är tips som inte handlar om att man genuint tycker att ett bolag är köp- eller säljvärt utan istället sprider rykten för att man har egen vinning av det. Om jag köper säljoptioner i AB Vaccinmygel och sedan sprider ut att bolagets fas 2-studie kommer att sågas av FDA (The United States Food and Drug Administration) tjänar jag pengar om tillräckligt många går på det.

Men vadå, man har väl ett eget ansvar också?! Om jag handlar aktier baserat på råd från någon mer eller mindre anonym tomte på Twitter kanske jag får skylla mig själv. Även om dennes råd skulle vara genuint har vi olika incitament till våra handlingar. Han kanske behöver ha loss pengar till sin utbyggnad medan jag har mer cash än någonsin tidigare, vi är olika tungt placerade i företaget och branschen och har olika syn på hur börsen och världen mår i stort. Att skylla sitt värdepappersköp på andra är som att skälla ut någon för att de sagt att vaniljyoghurt är gott när det visade sig att jag inte tycker det.

Det är klart att det är ett problem att det finns oärlighet, men varken dåliga råd eller rena lögner kommer kunna lagstiftas bort. Vidare blir jag inte mer trovärdig för att jag tillägger att ”aktier kan gå både upp och ner i värde och det är inte alls säkert att den disclaimer jag nu rabblar upp betyder ett jävla skit”.

När det kommer till trovärdighet håller jag förresten inte EBM högst i världen (inte SR heller för den delen). De har jagat alldeles för många småfiskar medan de låter hajarna simma ostört. Men det hör inte hit. Min främst kritik är att ifall någon i brist på sport att spela på börjar behandla börsen som en bingohall är det deras problem. 

Den som är fri från skuld kastar första dekorationsstenen

Här är en text jag inte riktigt bestämt mig vad jag ska tycka om, om ett Stockholmspar som flyttat från lägenhet på Kungsholmen till hus på skånska landsbygden.

Jag fattar att det är otroligt pretto och knappast har uppfunnit hjulet genom att flytta ut på landet. Det gjorde ”grönavågare” redan på 1970-talet, inget nytt. Vidare fattar jag att de försöker göra sig intressanta genom att berätta att de inte längre köper doftljus för tusen kronor (ljuset i reportaget kostar visst bara 725 kr.

Vilket fynd...

Men med det sagt tycker jag att det är fint att de omprövat sina liv och trivs med det. Att jag ens nämner detta beror på att jag såg artikeln nämnas på Twitter och där var det upplösningstillstånd. Familjen döms ut som de skitnödigaste som levt. Skåningar är sura att de drabbats av Stockholmare som dessutom har mage att ”idealisera” sin flytt. Någon frågar sig:

”Men vad f-n har de i Skåne att göra? De har väl ett eget landskap?”

”Det här är mitt landskap! Och landsväg.”

Tänk, jag visste inte att man behövde tillstånd för att byta landskap, trodde att det räckte att lägga det högsta budet. Det finns inte mycket i det där huset jag skulle vilja ha och om jag hade bott i Skivarp är jag rätt säker på att jag inte hade hängt med paret som lämnat det ”hipstriga Stockholmslivet” bakom sig, men än sen?

De ville byta miljö och fick antagligen en hel Skånegård till samma pris som en trea på Kungsholmen. Måhända idealiserar de sin nya bostadsort, men efter att själv ha flyttat från storstad till landsbygd kan jag konstatera att ”bönder” ibland behöver en hipster för att förstå vad de har.

Åk en, betala för två

SL, ”Sakta Lunk” eller Storstockholms Lokaltrafik, uppmanar sina resenärer: ”Jobba hemifrån om du kan och res bara med oss om inga andra alternativ finns.” Det gör även politikerna.

Det var orden, men hur står det till med handlingarna då? En månadsbiljett kostar 930 kr. Ända sedan covid-19-smittans start har resenärer som av företaget ombetts att inte använda sina biljetter efterfrågat möjligheten att få pengar tillbaka, men det får man inte.

Om man ändå väljer att ta smällen, att inte åka kollektivt utan istället pendla med bil för att hjälpa till med att minska spridningsmöjligheterna, får man någon uppmuntran från de politiker som vill att vi inte nyttjar kollektivtrafiken? Nej, man får betala fullt pris, upp till 135 kr per dag i trängselavgift, vid sidan av den SL-biljett man helst ska låta förfalla i skrivbordslådan.

Tror politikerna att folk är gjorda av pengar? Vill de inte att man tar bussen, tunnelbanan eller pendeltåget kunde det vara en bra grej att möjliggöra det och att främja alternativet. En försvinnande liten grupp pendlare kommer cykla till jobbet 1-2 mil bort i november.

Kaffemaskin

För många år sedan tittade jag på möjligheten av att köpa en kaffemaskin. Det här var innan kapslarnas tid. Maskinerna fylldes med bönor, eventuellt malda, och bryggde en kopp i taget. Priset låg på några tusen. Mycket pengar jämfört med en vanlig bryggare, men överkomligt för min ekonomi.

Fast inte så överkomligt att jag var på väg att spontanköpa en maskin. Jag jämförde märken, maskiner och butiker för att göra den bästa affären. Längs vägen kom jag dock på att även om jag älskar kaffe är jag helt okänslig för smaken. Jag köper de märken som för stunden är billigast (förutom Zoegas, det kan man möjligen olja in båten med, inte dricka). Jag kan dricka Eldorado snabbkaffe om det är så.

Och kokkaffe, perkulator eller – som nu – en vanlig bryggare. För några tusen kan man fortfarande köpa en sån där maskin som maler och brygger på en gång. Eller en kapselmaskin för under tusenlappen, men då tillkommer en kapsel på 4 kr eller mer för varje kopp, mot under 50-öringen för vanligt bryggkaffe.

Det kan dessutom bli ännu värre. Jag kände en som skaffade en värstingmaskin där han kunde ställa in malningsgrad och en massa annat. Det slutade med att han i princip inte kunde dricka kaffe hos andra eftersom hans eget kaffe blev så mycket bättre. Och börjar man tacka nej till gratiskaffe är det sannerligen ingen vinst. Det påminner mig om stilikonen Rune Bergström från Lenhovda:

Helidiot slår ett slag för halvfabrikat

Tänkte att det är fler än jag som inte pallar USA-politik idag (själv trött efter en hel natt av valvakor), så jag tänkte snacka sylt istället.

Expressens krönikör Jennifer Wegerup är trött. Trött för att andra kvinnor tvingas handla och laga mat. Hennes pappa lagade minsann lika mycket mat som hennes mamma och hon minns nu med nostalgi tillbaka på barndomens pulverfromage, som för mig låter som det äckligaste man överhuvudtaget skulle kunna äta.

”Och det var fest”

Men jag ska inte ta Wegerups barndomsminnen ifrån henne. Hon är fri att servera pulvermat till sina barn och verkar inte lida av egen prestationsångest. Annat är det med vänninorna:

”Fastän de jobbar känner de att de borde ge sina barn långkok, hembakat lusse-fika, egen puré och allt dessutom helst bara ekologiskt och närodlat.”

De tycks inte göra allt det där, men känner att de borde. Och roten till allt ont är ”de som sitter på makten”. De ”ser inget hellre än att vi kvinnor fortsätter att byta recept hellre än att drömma om att erövra världen och kräva lika rättigheter”.

Tänk, jag tror inte att detta handlar om ”makten”. Vilka de nu är, jag utgår ifrån att Wegerup menar män, men majoriteten av riksdagens partiledare är ju kvinnor. Är det Annie Lööf och Nooshi Dadgostar som vill att kvinnor byter recept istället för att smida planer och kräva att få byta däck och kolla oljan på bilen. Eller … det kanske inte ens är den bristande jämställdheten hon menar.

Jag tror att Wegerup innerst inne fattar att det vore bra för hennes barn att få hjälpa mamma att koka sylt av egenplockade bär, och att hon skulle ha tid att göra det istället för att titta på tv, dricka latte med polarna och läsa veckotidningar som problematiserar kvinnorollen.

För övrigt plockar jag egna bär och kokar egen sylt. Jag är osäker på om Wegerup tycker att det är en bra grej att jag som man gör det. Troligen inte, och det baserar jag enbart på att hon brukar tycka att bra grejer är dåligt. Jag skiter i vilket. Det är nyttigt att plocka bär, roligt att koka sylt och resultatet blir bättre än all köpesylt i världen. Nästan så att jag unnar Wegerup en burk, men nej. Hon kan äta sin pulverfromage och fortsätta gnälla istället.